Well hello there friday!
Mysigt med en ledig dag tillsammans med mina små. Den här sommaren har verkligen varit den bästa vad gäller fördelningen av jobb och föräldraledighet! Kan inte säga att jag längtar efter skolan men den förståndiga delen av mig inser ju att jag måste börja för att bli klar hehe… Idag ska vi ut på prommis till köpcentret och ikväll ska jag och två vänner på Stiftelsen som spelar i folkets park. Bra dag och start på helgen.
Kusinernas första-möte. Längtar tills Elion också får träffa Leon!! Han kommer hem på måndag eller tisdag och nu längtar jag efter honom huur mycket som helst!
Fick en fråga som jag vill lyfta lite extra:
Hej! Jag har en fråga angående din barndom och valet av ditt yrke…… Tror du att du kan ha en objektiv syn på de situationer du möter även att du själv har varit med om det du har varit med om??? Många behandlingsassistenter har ju själva varit i missbruk och känner på så sätt att dom kan hjälpa andra….. Jag själv som har haft en mamma som varit frånvarande känner dock att jag gärna är ”låtsas” psykolog men att avgöra vad som är rätt och fel i en familj blir lite som att se tillbaka???? Så själv ser jag det inte till en fördel att man själv blivit ”utsatt” hur tänker du kring det?
Bra fråga och verkligen något jag har fått fundera på många gånger. T.ex. var jag tveksam till att jobba med barn- och ungdomar just för att jag har växt upp i ett hem som på många sätt inte var bra. Men så fick jag praktikplats på just barn- och ungdomskontoret, hade inte önskat det av just ovan anledning. Att det skulle kännas för nära och bli tufft. Däremot kände jag snabbt att min inställning fick bli att ge det en chans. Faktiskt intressant att se hur en utredning går tillväga, eftersom jag själv upplevde att jag inte fick hjälp. Det gjorde mig gott att se det och jag fick en annan förståelse för hur det kan ha blivit som det blev, samt att jag ju vet att mycket har ändrats vad gäller barnperspektiv och barns rättigheter sedan jag var 15 år… Dessutom blev jag lite ”kär” i yrket som ungdomshandläggare – det hade jag ju inte direkt förväntat mig. På min förra praktikplats, inom familjehemsvården kände jag ännu mer att farten och variationen som barn- och ungdomshandläggare nog passar mig väldigt bra (även om en dag vill testa på att vara uppföljare av placerade barn också) och jag hade turen att få stanna kvar i huset på en timanställning, på barn och ungdom. Nu svävade jag nog ut lite haha, men det jag ville komma till var att efter att min chef ringt referenser och råkat få information om min uppväxt frågade hon mig om det och om jag ville berätta mer. Jag berättade en sammanfattning och känner att det dels faktiskt är viktigt att hon vet om min bakgrund. För det kan absolut påverka mig i min yrkesroll och då vill jag att andra kan se det och ta upp det med mig. Jag tror att många socionomer har egna erfarenheter med sig i bagaget och det är då viktigt att man är medveten om hur det kan påverka dig i vissa situationer. Men också att man accepterar (har bearbetat) det som har varit och inte på något sätt låter sina egna erfarenheter ta över i klientmötet. Man måste helt enkelt sträva efter och försöka vara objektiv, låta mötet handla om just klienten och dennes bekymmer. Jag tror det är mycket, mycket svårt att klara av att vara objektiv om man inte har bearbetat färdigt. Och om det kommer ett ärende som du känner påverkar dig för mycket, vilket i sin tur kan påverka arbetet, är det viktigt att säga det och kanske lämna över till någon annan. Men jag tror också att min erfarenhet kan vara en styrka. Jag vet att den kan det och har bestämt att använda den som just det. Jag förstår säkert en ungdom med problem hemma på ett annat sätt än någon som inte varit med om det själv. Jag kan överlag relatera till en familj som haft socialtjänsten inkopplade i sitt liv.
Men jag hade inte varit redo för det här yrket när jag var 20, eller ens 25 år. Det var när jag själv flyttade hemifrån som jag började bearbeta. Och det var när jag själv blev mamma som jag fortsatte bearbeta på ett djupare plan. Jag som person vill ha förståelse, och den hittade jag på olika sätt i början av mitt vuxenliv. När jag började plugga till socionom var jag okej med min uppväxt. Jag hade bearbetat den så pass att den var neutral på något vis. Jag kände som jag alltid har känt, att jag vill använda mitt egna bagage till att vara den som kan göra skillnad för barn och ungdomar. Den drivkraften har längs vägen i takt med att jag fått mer kunskap och förståelse för alla inblandade parter ändrats till att mer handla om att göra skillnad för hela familjer, säkert för att jag har tränat upp att inta olika perspektiv och fått en förmåga att kunna se den större helheten. Men fortfarande absolut med barnet i fokus, för det är barnet som oftast handlar mest i kläm och är mest utsatt. De tre första terminerna på utbildningen blev lite oväntat fortsättningen på en bearbetning och ytterligare förståelse för människan överlag. Att läsa speciellt psykologi och juridik var nyttigt för mig och jag känner mig nu ännu starkare i att ha det bagage jag har. Fått ytterligare förståelse, en viktig förståelse för den som gör andra illa. Objektiviteten och att kunna inta olika perspektiv får man träna på från dag ett på utbildningen. DU kan INTE veta NÅGOT om hur den andra personen känner innan du i möte med personen har ett öppet sinne. Och man får aldrig glömma att det finns många faktorer som påverkar. I en familj som har problem finns mer än bara en synvinkel – det finns lika många som det finns personer – som alla är viktiga att ta hänsyn till och lyssna på. Att träna på att vara objektiv och att se saker ur olika perspektiv är otroligt viktigt för mig med eget bagage som ska träna på att inte bara se barnets perspektiv, men lika viktigt för alla. För det finns dom som kanske inte alls ser barnets perspektiv.
Det blev visst en långt svar men kort och gott – vi är alla olika, har olika erfarenheter och att bli en bra socionom är faktiskt svårt. Det handlar inte bara om praktisk kunskap utan likaväl om att träna på sin empatiska förmåga eller att kunna vara en bra lyssnare. Att ha ett öppet sinne inför varje nytt möte, oavsett vad personen man möter har gjort eller varit med om. Det är inte helt lätt att vara neutral när man sitter mitt emot två föräldrar som har misshandlat sina barn grovt, suttit i fängelse för det och nu ska få tillbaka barnen hem. Men jag känner att det går att träna på. Det kändes bra att då ändå känna förståelse för deras situation också, och tack vare utbildningen känna till varför det kan ha blivit som det blev. Till stor del tror jag att jag har många av de egenskaper som kan göra mig till en duktig socionom men för att vara en duktig sådan krävs också att man aldrig börjar se sig själv som fullärd eller att man tror att man vet allt.
Kram/E
Vilket moget och väl genomtänkt svar!! Märks att du har funderat på detta mycket och kan reflektera kring det på ett väldigt professionellt sätt! Tur att Sverige får en så bra socionom!
❤️!!!
Det är mitt yrkesmål, att bli en bra socionom som får göra skillnad.
Hej! Tack för svar och som ovanstående säger ett väldigt moget sådant. Tur att vi alla är olika, själv hade jag haft svårt att ha empati för föräldrar som inte behandlat sina barn väl, så det är nog tur att jag inte valde att plugga till socionom;)
Kram