Godmorgon onsdag!
Idag väntar seminarium och det ska bli såhåååå skönt att bocka av det. Det sista för den här kursen. Känns smått otroligt att den tio veckor långa praktiken snart är över!? Nästa vecka blir sista veckan. Så hur känns det såhär i slutet? Jag är inte jättesugen på att gå tillbaka till skolan, samtidigt som jag verkligen vill det för att bara få sista året avklarat. Det är inte många som man hör säger inte är skoltrötta hehe. Jag har ju dessutom haft min utbildning igång sedan hösten 2014 när jag började som gravid, så jag är mer än redo för att börja jobba känner jag. Samtidigt som det ska bli skönt att komma tillbaka till skolans värld och ett mer friare schema. Nästa kurs har ungefär två tillfällen på skolan i veckan, och inte heldagar. Har saknat att få pluggtid hemma som vanligt.
Tänker en del på arbetstid sen. Finns det några som väljer att inte börja på 100 %? Jag är lite kluven, en del av mig vill inte jobba heltid eftersom barnen är så små, samtidigt som heltid inom myndighetsutövning här i stan innebär 8-16, alltså ganska ”snälla” heltidstider. Men jag tänker också att oavsett vad man tjänar så anpassar man sin livsstil därefter? Och även om jag inte skulle jobba heltid så skulle vi ändå ha råd att resa och renovera mer, vilket typ är våra mål. Dessutom har jag en man som vill avancera och precis har tagit ett stort steg upp till chefsposition, med tanke på att han vill fortsätta den banan innebär det mycket jobb för honom = vore mest logiskt om jag går ner lite i arbetstid för att kompensera. Klassisk kvinnofälla JAG VET, men jag VILL inte jobba mig uppåt på samma sätt som honom, jag VILL hellre ha mer tid med barnen och hemma. Mange vill nog helst att jag jobbar heltid (han har fokus spara pengar till renovering för att ta så lite lån som möjligt), så det är ju inte så att han skulle tvinga mig att vara mer hemma 
Sen när barnen är större, då tror jag att jag kommer känna annat kanske eftersom jag samtidigt tycker om att jobba, men det är ju det här med små barn… Man har ju bara en relativt kort period av sitt liv när barnen behöver en på ett annat sätt, och jag skulle inte vilja stå på andra sidan och känna att jag skulle nog ha varit hemma mer…
Håller för övrigt på att leta ny väggsmyckning och är lite inne på en stor tavla. Hittade denna hos MyNewArt som jag direkt tänkte skulle passa fint i vardagsrummet ute i stugan. Tycker hjortar och rådjur (vad är skillnaden? Mange har säkert berättat haha) är otroligt vackra. Fridfulla på något vis. Det återstår att se om denna passar in, svårt att köpa något nu innan det finns riktiga golv, väggar och tak
Kram!
♡
Som lärare jobbade jag heltid (35h på arbetsplatsen) men nu som administratör jobbar jag 87%. Vill kunna hämta barnen kl15; har en 1.5 åring och en 6-åring (varannan vecka hos oss med 6-åringen).
För mig är tiden med barnen viktigast av allt!
Jag kommer inte jobba heltid sen när all föräldraledighet är över (är gravid med trean men hemma med tvåan fortfarande, hehe). Runt 80% tycker jag har varit lagom den stund jag hann jobba mellan ettan och tvåan. Du har ju rätt att få en anställning på 100% men gå ner till 75% innan barnen fyllt, vad är det, 8? Så du skulle ju kunna känna på heltid för att sen gå ner om det blir för mycket tänker jag
Jag förstår precis dina tankar. Ibland kan jag undra hur ”långt” jag hade kommit/eller skulle komma i karriären utan barn. Men samtidigt blir det en icke-fråga. Jag har alltid velat ha barn. Det var liksom mitt livsmål (som uppfylldes redan när jag var 20 ?). Och nu när jag är mamma vill jag precis som du inte ångra mig sen och ha varit borta för mycket. Jag hoppas ändå att jag har hittat en slags medelväg, försöker ta en doktorsexamen nu under småbarnsår omgång två. Förhoppningsvis lägger det en bra grund för senare karriärutveckling när barnen är större. Men främst passar doktorerandet mig på många sätt, inte minst pga möjligheten att jobba mycket hemifrån. Frågan är ju bara hur jag ska göra sen, om två tre år när jag (återigen förhoppningsvis) är klar. Jobba heltid inne på ett kontor (=minst 11 timmar hemifrån pga pendling in till stan)? Blir ju en fråga om framtida pension också.
Svår fråga, spontant kan jag av egen erfarenhet som arbetsgivare och rekryterare säga att det ser bättre ut med någon som efter färdig utbildning är redo att ge järnet och jobba. Hade valet för mig stått mellan att anställa någon som vill gå ner i tid direkt, kontra någon som jag vet kommer jobba 100%, så tror jag tyvärr valet hade fallit på det sistnämnda. Men har du tur kanske du hittar tjänster som inte är på mer än deltid eller 80% och då är det så klart skillnad. Jag jobbar heltid och tycker ändå jag har tid med barnen som är små, upplever faktiskt inte alls att jag missar något. Tvärtom har de en mamma som får tid att vara sig själv och göra något för bara sin egen skull på jobbet. När jag är hemma med barnen så är jag verkligen det.
Jag jobbar 80% nu med föräldraledig fredagar, min sambo jobbar oxå 80% men jobbar kortare dagar mån-Tors. Vår son är två år. Jag hade jätte gärna viljat fortsätta med detta men våra föräldradagar börjar ta slut så efter semestern så ska vi jobba 100% igen ? Men om vi hade klarat det ekonomiskt hade jag verkligen jobbat mindre nu när sonen är liten!
En sak i den här ”kvinnofällan” rör ju också pensionen för oss kvinnor. Jag var föräldraledig i tre år och min man jobbade, dock har han öppnat ett särskilt ”pensionskonto” för mig där han kompenserat för det jag förlorat ekonomiskt på att vara hemma. Således känner jag att det har blivit rättvist ur ett ekonomiskt perspektiv. När det gäller att göra karriär och avancera inom sitt yrke är ju det självklart en viktig del om detta är något man själv drömmer om. Jag fick möjligheten att skola om mig efter föräldraledigheten precis som du, vilket jag aldrig hade klarat utan hans heltidslön. Nu kan jag avancera inom ett område som jag brinner för. Jag är dock väldigt väldigt glad över att fått möjligheten att vara hemma med barnen och ångrar det inte en sekund. Ärligt talat tror jag inte min man gör det heller. Han har massor med tid med barnen, tar i princip all vabb och fixar så att det ska bli bra för oss på alla sätt vilket han också uttrycker ger honom mest tillfredställelse. Låter klyschigt men alla ska verkligen göra som de känner blir bäst för dem.
Jag skulle prioritera barn
Samtidigt får man akta sig så att man inte har lön och tider baserat på 80% men under de timmarna ändå utför arbete för 100%. Det är också en fälla man kan hamna i
Jag jobbar 80%. Har en 100% anställning men partiellt föräldraledig 20%. Är så nöjd med detta. Är sjuksköterska och tänker inte jobba 100 % på många år. Jag får ut 20-22000 rent i månaden och jobbar bara dagtid. Barnen är så mkt viktigare än pengar.
Vi jobbar båda heltid men barnen går inte heltid på förskolan då vi kan styra våra tider lite. Den som lämnar kan börja senare o jobba sinande timmar då den som hämtar började sitt jobb tidigare.
Det kan ju också vara en lösning som uppfyller båda era önskningar
Alltså som du säger, barnen ärbara små en gång. Så har man ekonomisk möjlighet och man vill – go for it! Jag var mammaledig 14 månader, sen jobbade jag heltid när min man var hemma, typ 2-3 månader, sen 80% i många år och sen pluggade jag + extrajobbade. Nu är han lika gammal som Elion och jag har jobbat heltid ett år och det känns okej (bra) nu. För mig har pengar aldrig varit viktigt, min son och att vi mår bra är det viktigaste. Jag vet att min pension kommer vara kass men jag snålar hellre och privatsparar än att missa min sons uppväxt.
Jag tror ingen ångrar att gå ner i arbetstid för barnens skull.Jag har alltid jobbat 100 % men gick ner ca 10 % när minsta barnet började förskolan.Det innebar 30 minuter kortare arbetsdagar och det gjorde mer än vad man tror.Sedan blev det två extra dagar i veckan i stället.Gjorde så i ca 3 år.Prova dig fram.Hade jag studerat färdigt och börjat nytt arbete hade jag börjat på 100 % för att gå ner om jag kände behov av det.8-16 är ju jättebra tider.Jag jobbar 07.15-15.45 och då har man ju fortfarande hela kvällen kvar när man kommer hem.
8 – 16 låter jättebra, men har ni inte 40 h-vecka? Det blir det ju inte med de tiderna. Jag jobbar bara 60 %, helt ledig fredagar 8 jobbar halvdagar onsdag och torsdag. Min man jobbar inte heller heltid. Vår yngsta är drygt tre. Funderar på att gå upp lite i tid till hösten.
När jag sökte jobb var jag tydlig med tre saker: jag ville ha en heltidstjänst, jag ville vara föräldraledig på deltid och att jag var oumbärlig ändå
Myndighetsutövning (på socialtjänsten) här är 7 timmars arbetsdag, alltså 35 timmar/vecka = heltid ?
?
Men det är ju toppenbra! Vilken bra arbetsgivare. Jag jobbar som LSS-handläggare och jobbar för tillfället 100%, ska gå ner 10% efter sommaren. Jobbade tidigare som enhetschef inom LSS och jobbade då 75% på pappret…. inte riktigt så i verkligheten tyvärr.
Jag började 100% direkt efter min föräldrarledighet när min man var hemma på heltid med vårat barn men sen när han började jobba igen så gick jag ner till 83%. Tycker att lillan är alldeles för liten för allt för långa dagar på förskolan, men om några år så kommer jag gå upp lite i tid men fortfarande inte jobba 100%. Så länge som jag kan jobba så här kommer jag nog göra det också. Tiden närbarnen är små är alldeles för värdefull! ?
Jag jobbar 50 % och dagtid, jag vill lägga min tid på barnen då jag kan. Min man jobbar heltid och pensionssparar mellanskillnaden åt mig som jag går miste om då jag jobbar deltid. Kommer nog jobba deltid många år framöver. Dom här åren kommer ju aldrig åter ?
Jag jobbade 75% efter ettan. Var gravid med tvåan när jag började jobba efter ettan så hann jobba ca 6 månader innan tvåan kom. Började jobba igen efter tvåan för ca en månad sen och jobbat nu 85% vilket jag tycker är alldeles lagom. Slutar ofta 13.30 eller 14 så blir inte så långa dagar på dagis. Kommer jobba 85% till april nästa år och då gå upp på 100%. Tvåan börjar inskolning på dagis nästa vecka och fyller 1 år på lördag så vill inge att han ska behöva vara på dagis så långa dagar i början ?
Jag tog en 100% tjänst när min man var föräldraledig men när det sen var dags för oss båda att börja jobba så vägde vi för och emot för vem av oss som skulle gå ner i tid. Vi ansåg båda att det inte funkar att båda jobbar 100% med små barn.
Iom att jag kunde jobba hemifrån så föll lotten på mig att sluta tidigare men jobba ikapp en timme på kvällen hemifrån vilket funkar fint för oss.
Nu har jag dock blivit erbjuden en ny tjänst på 75% vilket kändes galet att tacka ja till från 100%. Men med bättre lön och ingen pendling så vann familjen på detta. Vi ser det som att detta är bra för vår familj några år och sen finns möjligheten att utöka när barnen är större. Familjen går före mycket pengar hos oss.
Med första barnet var jag helt ledig i 1,5år, jobbade 50% tills barnet var 2,5år och började på förskola 15h/v. Vi kunde inte tänka oss att lämna honom på dagis som ett-åring. Nu när han är 3år jobbar jag 75%. Planerar att vara hemma 1,5år även med andra barnet som är på väg, men kommer nog att jobba 75-100% direkt en period sedan, då jag och FK inte kommer riktigt överens…
Maken har eget företag med flexibla tider, så han har också varit hemma mycket, men aldrig på heltid. Har kompenserat för pensionen och gett mig alla valfria föräldradagar, vilket varit bäst för oss. Barn är prio ett!
Har även bytt från chefsjobb och sålt min häst för att kunna lägga mer tid på barnen närmsta åren, innan det är försent!
Jobbar 90 procent nu (halvdagar på fredagar), men ofta när jag kommer och hämtar på fredagar säger 5 åringen måste du komma så tidigt. Har flex på jobbet så kan anpassa mina tider lite efter barnen.
Börjar dock tänka på när de blir större och har fler aktiviteter hur man då får ihop det om man jobbar heltid. Träningar, läxor mm. Är det då man ska gå ner mer i tid?
Är tiderna 8-16 fasta eller har man möjlighet till flex kan ju en heltid innebär kortare dagar på förskolan beroende på hur M jobbar.
Haha ja precis med träningarna/läxor etc kommer andra förutsättningar att ta hänsyn till ?? men det är ändå mest för Iduns o Astons skull känner jag… de är så små! Elion tycker att det är för tidigt att hämtas vid 15 oftast ?
Det finns flexmöjligheter också (30 minuter tror jag det är) ???
Mange börjar 06 och slutar 15 oftast, så barnen har ju relativt korta dagar nu med 07.45-15… Tror dock kanske inte att Mange kommer sluta så tidigt för alltid men vi får väl se när dagen är kommen (om ca ett år)
Både jag och min man har valt att arbeta 80 procent. Vi kan hämta barnen senast klockan 3 varje dag och lämna inte före klockan 8 på morgonen. Jag är ledig en dag i veckan och vi har det allmänt skönt och lugnt! För mig är det inte ett alternativ att gå upp till 100 procent igen. Varför jobba så mycket när man har små barn?
Sen, fokus på pengar. Alla har vi våra mål och fokus. Men näe.. Pengar är inte värt det för att vara borta från mina barn. VI sparar, men mindre just nu. Det kommer en tid då våra barn är iväg mer med kompisar och inte vill vara hemma. Då kan jag jobba mer.
Det är lite så jag tänker… SEN, med stora barn kommer det ju finnas mer plats och utrymme för att jobba massor! Vi sparar redan ganska bra nu när jag är student så tänker att den biten ju kommer bli bättre oavsett sen ? jag vill kunna resa mer och spara lite till så vi kan fixa hemma och göra fint men tjäna mkt pengar är inget fokus för mig så länge vi har små barn
Hej! Jag tänkte precis som du angående jobb och barn tills mina svärföräldrar skulle gå i pension. Svärmor har jobbat som socionom hela sitt liv, varit mycket föräldraledig, pluggat mycket och tagit hand om barnen. Maken som också var socionom blev högt uppsatt direktör inom kommunen. Precis när dem ska gå i pension dumpar han henne (efter ett helt liv ihop) för en 25 år yngre kvinna som (bara är ca 7 år äldre än min man). Hon slutar som fattigpensionär, han har så mycket pengar så han inte vet vart han ska göra av allt. Att barnen uppfostrades till fantastiska individer är helt och hållet moderns förtjänst. Men så kan det också gå. Så när man man sa: du kan väl jobba 80% så jobbar jag 100%, sa jag ”absolut inte, vi jobbar båda 90%. Nu säger jag inte att det här är speciellt vanligt, men man måste ändå se om sitt eget hus och sin pension. Det är inte givet att saker och ting alltid går som man planerat… Men men, det är inte lätt för i grund och botten tänker jag som dig. Svårt.
Med vänlig hälsning, Lina
Oj nej vad hemskt! Vilken powerkvinna din mamma är ????
Jag är inte så orolig för pensionsbiten ändå, vi har två fastigheter (och tänker på att investera i fler) och inte speciellt mkt lån på dom. Skulle vi skilja oss och sälja blir vi båda miljonärer – kan köpa nya boenden OCH ha en bra grund pensionen. Men pensionsfrågan är verkligen viktig! Jag vet inte alls hur mkt mindre pension man får om man jobbar 80%?
Kram!
Jag har jobbat 100 % sedan pojkarna började på förskolan när de var 17 månader. Min man har sedan dess jobbat 75%. Känner ibland att jag också skulle vilja gå ner i tid men som det ser ut nu så funkar det inte ekonomiskt. Både min man och jag jobbar inom skolan så vi är lediga tillsammans under julloven och hela somrarna och det är underbart! Det gör också att mitt dåliga samvete för att jag jobbar heltid lättas något.
Jag var hemma i sex år med mina tre barn. Nu jobbar jag 32 % medan pappan är hemma de två dagarna. Toppen, tycker jag! Hinner nog jobba så det räcker senare. Vi har så stark anknytning till jobbet nuförtiden, och vi har blivit beroende av den bekräftelse vi får där. Däremot har vi i stor utsträckning tappat förståelsen för små barns behov, till och med så tror vi att ettåringar har det bättre på en förskola med en massa mer eller mindre för hen orelaterade personer än hemma. Vi tror att vi är duktiga! Och att det är bra för oss! när vi lämnar ett gråtande barn, struntar i vår magkänsla, och ägnar oss åt vårt ”självförverkligande” arbete. Som att detta måste vara något som inte inbegriper de egna barnen. Politisk propaganda är vad det är, i den heliga ekonomiska tillväxtens namn. Amen.
Förstår inte varför det kallas kvinnofälla att prioritera det viktigaste i livet? Det borde väl vara en mansfälla att prioritera sitt jobb och pengar före sin familj?!
Beroende på vad du har för jobb och lön är det inte säkert att det skiljer så mycket i nettoinkomst och pensionspeng att gå ner i tid några år. Jag har gjort karriär och gått in i väggen och det är inget jobb värt. Idag förstår jag inte varför så många värderar pengar och status högre än tid?
Sant! Mansfälla ska jag också börja kalla det för det är ju männen som jobbar mer som missar mest ? men ja, samtidigt är det ett strukturellt problem överlag att männen får högre löner och bättre jobb för att de inte ska vara föräldralediga… glad vi bor i Sverige iaf som ändå kommit en bra bit på väg i frågan!
Följ ditt hjärta men bli inte rädd ifall det visar sig vara något annat än vad som förespråkas politiskt eller vad man borde för karriären. Många i ”fällan” trivs utmärkt med livet och känner att politiken ligger lite snett. Få ligger på dödsbädden och önskar att de jobbat mer och spenderat mindre tid med familjen. Det finns pengar att spara in på utgiftssidan bara man letar. Önskar dig och er lycka till och är säker på att ni hittar vad som kommer passa er familj bäst <3
SÅ kloka tankar! Jag brukar tänka precis så, hur kommer jag vilja känna och tänka när jag är gammal och ser tillbaka på mitt liv. Är HELT säker på att tid med barnen kommer vara det absolut bästa, även om jag ser fram emot att jobba och göra skillnad OCKSÅ. Tack snälla
kram!
Jag tycker det låter som att du har svaret själv. Jag läser det mellan raderna ? Småbarnsåren kommer aldrig igen. Livet går inte i repris. Jobba ska du göra resten av livet. Dina barn har du till låns de första åren i deras liv. Sen tar skola, kompisar, aktiviteter mm vid. Kram