Oj, blev visst en bloggfri dag igår. Jag vet inte varför, men jag har fått någon form av antikänslor mot sociala medier. Att ständigt vara uppkopplad, visa upp så mycket av sitt liv, tjäna pengar på att göra det… Självklart kan man anpassa det och självklart visar man bara upp så mycket man tycker är ok (hoppas jag!) men det känns bara himla ytligt nästan allting. Det är helt fantastiskt på många vis också, t.ex. att man kan lyfta saker som förr mest hölls hemligt, vilket nog bidrog till skuld- och skamkänslor många gånger. Att läsa om andras liknande erfarenheter och situationer kan vara jättebra och ha en stärkande effekt! Men det är det där med att skylta upp allt det ytliga (vilket jag själv också bidrar till, det är jag medveten om). Den till synes perfekta ytan som man ser på var och vartannat konton tror jag istället bidrar till att en del mår dåligt eftersom dom tror att allt i personens bild är lika perfekt som på bilderna? Man ska resa mycket, vara bästa mamman/frun/vännen, hinna med ALLT. Men jag vågar säga att alla har lika mycket tid på dygnet, oavsett vem man är och hur mycket pengar man har. Man måste prioritera. Jag vill gärna inspirera men inte ge intrycket av att allt är fluffiga rosa moln och 1000% underbart. Jag vet inte om jag på sikt vill vara en del av bloggvärlden längre men det är väl något jag hinner fundera på tills jag är färdigutbildad. Kanske detta bara är en svacka nu när jag är ganska sliten? Detta är i alla fall anledningen till att jag håller mig till blogg och någon instagrambild då och då. Jag vill inte börja dela med mig av mig själv på rörligt material. Där känner jag att min gräns går för vad jag vill dela med mig av.
Idag kör vi hemmadag! Förskolan tyckte att det var bäst om Aston var hemma eftersom han hade två rinniga blöja på en timme vilket jag kan förstå. Men det har inte varit något hemma (peppar peppar) så förhoppningsvis är det falskt alarm. Han är i och för sig inte lika matglad som vanligt så något är det ju…
Mysiga hoodies älskar jag att gå runt i just nu! Vet inte varför, men att gå runt i mysbyxor en hel dag har jag svårt för. Då är hoodies perfekt ihop med jeans 🙂
Idun – tjejen med minst en docka i handen. Idag hade hon mina skor till dockans säng…
Ha bästa dagen!
KRAM
♡
Åh och jag som tycker att din blogg är en av dem som verkligen visar ett ”normalt” liv och det är just därför jag tycker så mycket om den ❤ men förstår dig naturligtvis också. Av rent egoistiska skäl hoppas jag dock du bloggar längre än så ?
Åhh tack underbara du för pepp! ❤️❤️❤️
Jag håller med, har faktiskt avföljt majoriteten av alla ”perfekt”-konton på Instagram då jag känner att det inte alls inspirerar mig utan bara stressar mig. Har inget stor insta-konto själv med försöker ändå tänka på att inte bara lägga upp bilder och texter som får mitt liv att framstå som ”perfekt.
Jag tycker din blogg verkligen ger en perfekt balans mellan att lyfta det positiva i ditt liv utan att bli verklighetsfrånvänt eller bara ytligt. Eftersom du också delar med dig av allt däremellan.
Jag hoppas att det bara är en trend som går nu, att bara visa upp det perfekta alltså.
Kram
Vad härligt att jag förmedlar det jag försöker, tack för pepp!! ❤️❤️❤️
Hoppas som du att den hetsen lägger sig, blir mörkrädd när jag tänker på att mina barn kanske tror att dessa konton är normen ?
Kram!
Jag älskar din blogg, en av få som jag dagligen klickar in på. Du är som jag, vanlig tjej, 3 barn, separerad, komplicerad relation till en förälder osv. Jag känner igen mig när jag klickar in här. Jag älskar din blogg och det du delar med dig av ❤
❤ ❤ ❤
Jag kan absolut förstå om du vill sluta blogga med all tid, exponering osv det innebär med en blogg. Men jag måste säga att din och Maggan Graafs blogg är de absolut bästa bloggarna! Du skriver så igenkännande. Lever rätt likt ditt liv även om jag sen länge pluggat klart och jag har två större och ett mindre barn. Kanske det som gör att jag gillar den? Sen känns den äkta rakt igenom, så som man vill ha som läsare. Jättebra helt enkelt med bra mix av det mesta i livet!
Kramar❤️❤️
Tack snälla du!! Och tack för att du förstår <3
Igenkänningsfaktor tror jag också gör att man gillar en blogg 🙂
Kanske ska börja läsa Maggans blogg då eftersom du gillar den OCH min 😉
Kram och tack igen!
Hej!
Kan absolut förstå känslan av att vilja vara mer privat. Eller åtminstone vara mer privat i perioder, men det blir ju svårt att hålla uppe en blogg då förstår jag. Frågan är vad som kommer efter bloggvärlden, jag tror inte den kommer finnas kvar på samma sätt om 15 år.
Som socionom har jag känt ett stort behov av att vara mer privat. Man märker fort att klienter (ofta föräldrarna där man utreder barnet) har sökt efter en på FB.. så där gissar jag att du kommer tycka det är svårt att blogga med den typen av jobb. Men det får ju du känna!
Tycker du har en toppenbra blogg iallafall! Och det är fantastiskt att du är ärlig kring vad du känner om bloggandet och sociala medier i stort.
Lycka till!
❤️
Kram och tack för dina tankar OCH fina ord!