Godmorgon! Jag känner mig stressad utan att egentligen behöva vara det, tror jag. Förra veckan prioriterade jag inte plugget direkt, så där ligger jag minus. Idag kommer det bli samma eftersom jag efter mina två timmar på skolan ska vara med när F flyttar till sin nya lägenhet, så dagen idag försvinner också till annat (M ska hjälpa bära och jag ska mest titta och hålla koll på minisarna hehe). På torsdag åker vi till Branäs och är där till söndag. Men tisdag och onsdag får bli suuupereffektiva och jag ska även planera in kvällsplugg idag och kanske även i Branäs faktiskt. Ta med någon av böckerna och läsa i iaf, tar kanske inte med den tunga lagboken. Det blir nog bra :).
Don’t! 
Igår spelade vi ju in ett nytt poddavsnitt. Alltså ååååh vad jag önskar att jag och Josefine bodde i samma stad så vi kunde ses ofta. Det är en helt fantastisk kvinna och vän och jag är så tacksam för att det är hon och jag i det här. I veckans avsnitt pratar vi om vad som hänt i veckan (som vanligt), om vad vi har lärt oss att vi måste tänka på i poddandet efter de två tidigare avsnitten, vad vi tycker om våra egna namn och varför våra barn har fått sina namn, om att åka skidor med små barn och som hel familj och en hel del annat också såklart. På onsdag kan ni lyssna!
Hahah sitter på kontoret och hör Idun säga ”Aschton sjuuuuk” ute i vardagsrummet där övriga är, och så får M förklara att ”nej vi bara säger att han är mammasjuk ibland, det är egentligen konstigt att säga för han är ju inte sjuk…”. Antal gånger hon får en att skratta VARJE dag alltså. Innan när hon skulle äta välling sa hon det är jättevarmt! Nej det är inte varmt svarade M. Lite varmt kontrade hon med då. Tycker det är fränt att man kan ha riktiga samtal med henne hela dagarna. Och Aston! Han har lärt sig att stå utan att hålla i sig. Han ställer sig vid bordet och släpper när han håller i någon leksak. Ja dessa små mirakel. För det är de ju faktiskt, alla tre! Värt att påminna sig om de dagarna man känner att man håller på att bli gråhårig hehe….
KRAM
♡
Ja hon är ju helt fantastiskt duktig på att prata alltså! Jag är jätteimponerad!
Matilda säger inte många ord alls, knappt några om jag ska vara ärlig…
Hon babblar o babblar men man förstår henne inte. Jag hoppas att hon bara är väldigt sen med talet, men rädd att det ska vara nåt ”fel”.
Kram
Du behöver säkert inte alls oroa dig!! Vet många i Iduns ålder som knappt pratar alls. Och jag har aldrig träffat någon som pratat så bra och mycket som Idun så tidigt. Så jag tycker inte du ska tänka på det alls! Det kommer när det kommer
kram!
Jag säger samma Suzanne! Helt normalt
KRAM
Du behöver säkert inte vara ett dugg orolig över din dotters tal. Alla barn är så olika. Men jag förstår ändå din oro, för jag har känt så, och gör stundtals fortfarande för mitt ena barn.
Jag har tre barn. Vår äldsta var bara strax över året när hon började lägga ihop ord och bilda meningar. När hon vid 2 års började förskolan så blev pedagogerna häpna över hennes tal, långa rena meningar.
Och så har vi mellanbarnet på 3 år, som inte sa många begripliga ord innan 2 års ålder, och fortfarande talar väldigt orent och bebisaktigt. Minsta killen är 1,5 år och är lik storasyster med talet och är nästan om storebror i talet.
3 åringen förstår och gör sig ändå förstådd och på förskolan säger dom att jag inte ska oroa mig. Men jag funderar ändå ibland.. ibland får jag för mig att han kanske hör dåligt och att det påverkar hans uttal.
Här börjar också veckan med minus på jobb/plugg-sidan. Tänkte att jag skulle vara riktigt effektiv idag, men så blev det vab. Och nu har jag precis fått dottern att sova (efter typ en timmes försök, men vet att hade vi skippat hade hon somnat i bilen sen). Plus är väl att hon inte verkar ett dugg sjuk så kan jobba imorn. Minus är att jag/vi ska hämta skolbarnen om en timme och jag råkade somna till när jag la henne, så känner mig mosig i huvudet fast jag behöver läsa vetenskaplig artikel nu innan vi åker….. ?
Åh pepp till dig kommer här!!! Kramar
Åh så roligt