VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

JAG KÄNNER DET PÅ MIG…

Från när vi stod i den låååååånga kön för att hämta paket.

Jag känner på mig att den här lilla tjejen kommer att ge oss grå hårstrån och rynkor i pannan – hon har en vilja av STÅL och är samtidigt så sockersöt och lurig. Och smart! Farlig kombo haha. Hon är väldigt lik mig när jag var liten och jag minns hur jag var mot min storasyster när vi var små hehe. Samtidigt som den där envisheten är värdefull i många situationer. Här hade hon tråkigt men underhöll sig genom att ”halka” på golvet. Hon skrattade och Aston skrattade ännu mer så det var ju bra, även om jag mest såg framför mig hur hon blir en såndär ”typisk treårstrotsare” som slänger sig på golvet i affärerna och skriker i protest mot allt och inget. Hjälp! Slapp allt sånt med Elion men ja, har känslan av att så inte är fallet denna gång ;)… Men en sak är säker – med Idun har man aldrig tråkigt!

Nu kom min man hem, han har målat taket i stugbadrummet, satt upp sovrumsdörren och ja. Det börjar ta sig! Jag har tänt brasa, fick Elion sent i säng och börjar nu känna av rejäl träningsvärk efter gårdagens bodypump vilket ju är för skönt. Ett bra ont. Är så glad att jag startade mitt gymkort igen, träna ute på vintern är INGET för mig!


Kommentarer


  1. Christina 9 december, 2016 on 08:30 Svara

    Hejsan!
    Visst va de så att Aston inte gillade att åka bil i början?
    Hur gjorde ni? Eller gick de att göra nått?
    Vi har också tre barn och dom två större älskade bilåkandet. Sov genom varje resa i princip, och så vår lillasyster som fullkomligen avskyr de (6 v gammal) Hälften av gångerna är de skriket utan dess like (Hon sover gott ibland också). Men som sagt, finns de nå tips? Eller är de bara härda ut och tro på att de blir bättre? 😀 För Aston började väl tycka om de mer? Man blir ju lite frustrerad för bil behöver man ju ta ibland 🙂

    Ha en fin dag!

  2. Lina Johansson 9 december, 2016 on 08:31 Svara

    När presenterar du vinnaren av klockan? 🙂

  3. Linn 9 december, 2016 on 11:16 Svara

    Haha, känner igen det där! Har en dotter som är några dagar yngre än Idun och hon har gett oss x antal gråa hår redan. SÅN vilja och envishet som man i jobbiga stunder får kämpa för att komma ihåg ju är positivt, att veta vad man vill. Men ibland vill man bara lägga sig under en kudde och checka ut från mammalivet, haha.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna