En solstråle i regnrusket
Godmorgon måndag!
Eller speciellt god är den faktiskt inte. Började med att Aston har bökat non stop sen 04 nånting precis som de senaste morgnarna. La honom på bröstet till slut och då blev han nöjdare. Var alltså inte tillräckligt att ligga på min arm, han ville ännu närmre hihi. Mysigt i och för sig. Tror han börjar bli förkyld. Idun däremot sov gott fram till strax innan vi skulle gå mot skolan (i regn och blåst) men då hade det hänt en olycka i sängen av den värre sorten. Fick alltså springa till skolan i princip i hemskt väder, och Aston var ledsen preciiiis hela tiden. Vilket är 20-30 minuter. Hemskt hemskt hemskt. Jag tror stenhårt på att det är extra viktigt att trösta direkt de allra första månaderna när tryggheten byggs upp! Men vad gör man. Tog upp honom en kortis vid skolan men det blåste ju så han fick andnöd så det var bara att trösta och sen lägga ner. Och då blev han ledsen igen. Haha snacka om kontraster mot förra veckan då barnen sov till 9, solen sken och fåglarna kvittrade ;).
KRAM!
Skickar en stor värmande kram – tänk på att du kan bara göra ditt bästa vilket du gör med bravur VARJE dag.. Du verkar vara en fantastiskt mamma som med stor energi ger din barn ALL kärlek du kan!! Kramar i massor från Therese (småstadslivet)
Heja heja! Supermamma! Tack för att du delar med dig av både fina och lite kämpigare stunder! För det är ju precis så det är – livet som mamma. Lite av varje 🙂 Känns skönt att veta att man inte är ensam i det där kämpandet. Kram!
Ja där är vi nog alla lite då och då haha! Sen har jag haft enkla bebisar ändå på många sätt så kanske därför jag sällan ”klagar”, men självklart kommer det såna här dagar emellanåt. Och kanske behövs det för att uppskatta det bra ännu mer?! Kramar
Du är så duktig! Kram
Kram!