Älskade små, finns inget bättre än att få se och höra er GLADA!
Jag och Idun tog en liten prommis efter lunch för att köpa linsvätska och det fick vi med oss hem. Hon sov 40 minuter och det känns ju inte alls mycket men det är klart om hon sover 12 timmar på natten kanske det är tillräckligt. Jag försöker lita på att hon styr det där bra själv och jag kan inte göra mycket mer än lyssna på hennes signaler.
Efter hemmalek och mellis gick vi ut igen, med storebror som sällskap. Gick till de två lekplatserna här närmast oss och på den andra fick Idun gunga för första gången i sitt liv.
Hon älskade det! Alltså skrattet, alldeles ljuvligt. Bästa som finns är att se sina barn glada! Nu längtar jag ännu mer efter vår och lek i olika parker med alla våra små. För då har vi ju tre guldklimpar som kommer sprida glädje, även om den minsta kommer tillbringa mesta tiden i liggdelen på vagnen. Idun går ju inte än, men jag ser fram emot att hon börjar tulta omkring både ute och inne. Tror att Elion längtar ungefär lika mycket som mig efter det, han vill spela fotboll med henne!
Dags att ordna middag, stuvade makaroner önskas av storebror som visst håller på att svälta ihjäl…. M kör stugkväll idag så honom får jag se lite senare när barnen sover.
Kram!
Vad härligt det låter! Jag har läst din blogg toklänge, sedan Elion var liten, men är oerhört dålig på att kommentera. Nu har jag fått rumpan ur och har något jag verkligen undrar över.
Det är så att jag befinner mig i en liknande plats i livet som du. Jag har just fått en dotter, 5 månader gammal, och har just fått reda på att jag nu är gravid igen. Jag fortsatte med studier till min examen i januari och har varit mammaledig i knappt en månad. Vi renoverar samtidigt och det är fullt sjå med allt runtomkring. Jag känner mig inte redo eller förberedd på att bli mamma igen utan är nog lite i chock. För jag har aldrig sett mig som en person som gör abort – speciellt inte när vi faktiskt har förutsättningarna rent praktiskt och i framtiden vill ha fler barn. Hur gick tankarna hos dig? Hur ”laddade du om” för lilla A? Tog det lång tid att smälta eller blev du glad direkt? 🙂 Det känns inte som att det finns ett rätt eller fel men jag är bara nyfiken på hur det var för dig. Många kramar!