Några timmar vid datorn blev det för oss ikväll, för att kolla olika alternativ för flygresan till New York. Idag är det den sjätte januari vilket betyder att det är 8 månader kvar till dagen D!
Imorgon väntar jobb extra tidigt för M som startar året med att bli projektledare och jag ska iväg på en datalabb som mest ger mig jobbiga känslor. Men så är det ju även Ms födelsedag – ska bli en bra dag ♥
Denna lediga dag började med sovmorgon, M gick upp till Elion och jag slumrade en stund till. Vaknade till av att de höll på i köket vilket resulterade i Manges nybakade frukostbullar och en frukost i lugn och ro innan soffmys en lång stund. Så gick den förmiddagen, älskar lediga dagar tillsammans! Speciellt om de får starta sådär soft, det är något jag behöver och uppskattar i mitt höggravida tillstånd ;).
Därefter bylsade vi på oss varma kläder, handlade till korvgrillningslunch och åkte ut till stugan där isen var vackrare än nånsin. Tyvärr blåste det hur mycket som helst men en varm brasa hjälpte liite i alla fall. Karin och Boris, vårt nyårssällskap, joinade oss mot slutet men sen började det skymma och mina tår protesterade så vi tog med oss den varma chokladen hem igen och drack den där.
Nu väntar middag och sen ska vi möta F på stationen. LillE längtar!
Kommentera
Efter pluggdag, promenad innan hämtning på förskolan, snabb städning innan god middag hos svärföräldrarna spelade vi precis lite yatzy här hemma… Vi vann varsin gång och det var nog första gången jag vann mot M, tack vare min yatzy på slutet. Blivande farmorn fick känna på när det första barnbarnet hickade och buffade runt lite i magen, det var lätt dagens bästa ögonblick.
Imorgon väntar en ledig dag tillsammans med lilla familjen! Skridskoåkning vid stugan står på schemat och sen ska Elion hem till sin pappa efter att ha varit här i över två veckor. Att det kommer kännas tomt!!!
Ännu en dag med strålande sol, så härligt! Även om jag själv måste hålla mig inomhus och läsa statistik så njuter jag av det, blir alltid lite gladare i sinnet av solsken. Elion är på förskolan och M är i stugan, senare i eftermiddag väntar födelsedagsmiddag hos Ms föräldrar, en lite för tidig sådan eftersom svärisarna åker till spanien imorgon och missar Ms födelsedag som är på onsdag. Tänk att han blir 35 min älskling! Fast han är ju som typ 25 i sinnet och får fortfarande visa leg på systemet ;)…
Om två veckor idag har jag min första dag på mitt ettåriga studieuppehåll! Det känns som den där milstolpen som jag räknat ner till så länge nu och snart är jag där… Känns konstigt, att förlossningen närmar sig med stormsteg och jag tänker ganska mycket på det som väntar. Med Elion gick vattnet hemma och jag fick värkar direkt. Inte så våldsamt smärtsamma, men jag behövde sömntabletter för att kunna samla på sömnkontot med några timmars slumrande innan de riktiga värkarna startade ett dygn senare. 33 timmar sedan vattenavgång och första värk, 8 timmar aktiv förlossning på sjukhuset, tittade han ut och det är ju fantastiskt att kroppen orkar hålla igång så. På de 33 timmarna kan läggas till ytterligare ganska många timmar eftersom det hela startade halv tolv på natten och det var alltså ett tag sen senaste nattsömnen.
Det jag var rädd för med Elion, och fortfarande är, är att spricka och behöva sys (även om ”alla” säger att det inte är så farligt). Klarade mig från det med Elion och min barnmorska säger att eftersom jag klarade mig från det med honom trots att han vägde 4190 gram är det ändå ganska stora chanser på att jag klarar mig från det även denna gång. Men det vet man ju såklart inte. Jag vill nu, precis som då, försöka klara mig utan ryggbedövning men om värkarna blir lika intensiva (vilket jag gissar att de var på grund av folglossningen) är jag tveksam till att jag kommer klara mig på bara lustgas som jag gjorde med Elion.
Men sen vet jag ju att när man väl är där, går man in i sin kropp på ett helt oförklarligt sätt och blir redo fullt ut. För mig hjälpte det massor att tänka att varje värk är ett steg närmre att få möta bebisen i min mage och att varje värk var ett måste för att han skulle komma ut. Dessutom är det ju bara jag som kan ta värkarna så bara att gilla läget typ ;). Även om stöd från pappan är det absolut viktigaste att ha med sig in i förlossningsrummet.
Till nästa barnmorskebesök ska jag ha funderat kring och skrivit ner lite tankar inför den kommande förlossningen. Fördelen med att ha gått igenom en förlossning redan är att man ju vet lite hur man vill ha det och att man vet att man faktiskt klarar av det trots all smärta. ”Nackdelen” är väl att man vet hur ont det kan göra. Och att tiden efter är mindre mysig på vissa sätt, men då har man i alla fall sin bebis hos sig. Med Elion skrev jag inget förlossningsbrev just för att jag kände att jag inte kunde uttala mig om något som jag aldrig upplevt, men denna gången har jag ett par saker som jag önskar kopiera från förra gången, även om jag känner att det inte går att planera hur man vill ha det eftersom man aldrig kan veta hur det går.
Jag är så nyfiken på när, var och hur förlossningen med Lillasyster startar! Ni som har fått två barn, hur upplevde ni er andra förlossning gentemot den första? Hur tänkte ni kring smärtlindring och hur blev det?
Morgonmagen igår, graviditetsvecka 33 och 54 dagar kvar till BF idag!
Jag är tröttare än tröttast (alltså helt galet trött) men annars mår jag bra tycker jag. Får foglossning om jag går och på kvällar/nätter när jag ska vända mig i eller ta mig upp ur soffan eller sängen.
Lilla I väger ungefär 2 kg och är ca 45 cm lång, och är nästan helt redo för världen utanför!
De finaste E:na i en djup konversation 😉
Fiiiint söndagsväder idag – sol och nollgradigt – så jag och Elion har varit ute på cykeltur, mötte Karro och Elin på köpcentret för den traditionella leka-äta-prata-stund där. Det slog oss båda hur stora våra små barn är nu! Vi ”lärde känna” varandra när dessa två var nyfödda men då bodde vi ännu inte i samma stad. Sen när vi träffades första gången kan man säga att det klickade direkt och nu är vi ”vänfamilj”. Kanske blir det lite extra så när vi ni inte har egen familj i stan och barnen inte har haft några syskon att leka med. Oavsett, Karro är min pärla och barnen är som syskon ♥
Köpte ett pannband på stadium och en vanlig enkel tröja på H&M som har plats för magen. Har ju mest haft linnen och koftor och blusar eller oversizetröjor, men nu ville jag ha en tajtare och enkel modell.