På söndag är det som ni säkert har koll på Alla Hjärtans Dag. En mysig dag tycker jag. Klyschig också, men varför inte fira kärleken lite extra? Ska man göra då och då och går inte göra alltför ofta resten av året också, men jag tycker ändå att det är fint med en kärlekens dag. För det är faktiskt inte helt självklart för alla skulle jag tro, en del behöver nog en skjuts i rumpan för att göra något speciellt för sin kära! Vi är rätt duktiga på att visa kärlek året runt och speciellt på ”våra” dagar, den sjätte dagen i varje månad till exempel. Vardagskärlek har vi alla dagar – med pussar, kramar och sådär. Det kan man ju inte få för mycket av!
Vi har bokat bord på stan för en middag på stan – L Ä N G T A R.
Uppskattar sånt väldigt mycket mer än vanligt just nu när jag är hemma mycket och sköter det mesta av hemmet. Kombinerat med gravidtrötthet som gör att jag gärna vill lyxa till det på de sätt som går. När Idun låg i magen hade vi fortfarande möjlighet att gå på bio eftersom Elion är hos sin pappa halvtid, men nu med Idun blir det självklart mindre av den varan. Så på söndag följer hon med men hon är ju så lugn och snäll att hon knappt märks 😉
Har ni något planerat för söndag?
Morgonkram!
KommenteraNi vet när man har en sån där dag då man längtar lite extra tills den man delar livet med ska sluta jobbet och komma hem? En sån dag har jag haft idag. Så ringde han och sa att han var på väg ner för att byta om till arbetsbyxor eftersom han har jouren idag och fått in jobb. Då hade han redan jobbat över ett par timmar, men med det visste jag om, trodde bara att han ringde för att säga att han var på väg hem! Men jouren, den hade jag helt ärligt glömt bort haha.
Den enda bilden jag har tagit idag. Finaste syskonen. Blir på riktigt imponerad och överväldigad varje dag av hur roligt de har tillsammans trots åldersskillnaden på ganska många år.
Nä nu ljög jag ju. Tog en bild på en gråtandes Idun vid lunchen också som jag skickade till M med texten hoppas du njuter av lunchen. Haha. Hon är inne i en matvägranperiod just nu så just lunch och middag är sådär roliga. Men jag tror helt enkelt att det beror på att hon vill äta samma som oss (dvs inte burkmat). Gärna med likadana bestick och på likadana tallrikar också men det är ju lite svårare. Våffelmellis uppskattades av båda små (och mamman). Till middag slängde jag ihop en riktig restmåltid, ris och kassler- och ostsås och den gav jag henne med min gaffel vilket gick bra . När jag först försökte med hennes plastsked vägrade hon. Bestämd liten dam det där. Undrar sååå var hon har fått det ifrån!? 😉
Idag har vi försökt vara ute så mycket som möjligt, tre promenader har vi fått ihop. En på morgonen, en för att hämta storebror på skolan och ytterligare en när Idun skulle sova sin andra nap. Tänkte att vi inte har varit ute så mycket de senaste dagarna och frisk luft gör ju ändå så att man sover bättre många gånger. Försöker undvika fler morgnar med vaknatid 06 alltså även om jag helt enkelt bara tror att hon är i nån utvecklingsfas eller har fler tänder på gång. Men skadar ju inte att underlätta bättre nattsömn, tror nämligen att den där friska luften gör gott även för mig och min nattsömn. Tyvärr gick jag nog för snabbt någon av de första promenaderna, tänkte nämligen att nämen vad lätt det är att gå!, och då är det också lätt att glömma bort att om jag går för fort känns det i ljumskarna sedan. Får sota för det lite nu alltså men som tur är blir det hellugnt nu eftersom båda barnen sussar sött och jag får paus från att leka på golvet – en annan mindre gravidvänlig aktivitet.
Kram/E
KommenteraDenna trötthet. Alltså idag känner jag för att rymma hemifrån och bara sova hela helgen, helt själv. Ja med bebisen i magen som enda sällskap dårå och den enda som kan väcka mig ;). MEN, jag är glad. Glad för att jag är glad! Känner mig liksom inte sådär nere som jag har gjort till och från den här graviditeten, utan verkligen bara riktigt jävla trött. Rent ut sagt haha. Tror att två graviditeter gör så med vem som helst, man blir ju dötrött av bara en. Tur i oturen att bebisen utanför magen sover bra annars hade jag nog svimmat flera gånger av trötthet hittills, men när hon vaknar som igår och idag redan vid 06 blir jag väldigt mycket mer trött i alla fall.
Vi har varit ute på en morgonpromenad efter välling- och filfrukost men vädret är sådär även idag. Sen har jag slumrat i soffan med Idun när hon sov sin nap men det hjälpte inte alls. Nästan bara mer plågsamt att somna för 5 minuter i taget innan man får en hand i ansiktet eller fot i magen hehe…
Lillebrors kläder är numera tvättade!
Minns inte alls när jag har börjat förbereda inför bebisens ankomst tidigare? Nu är det 1 månad kvar till BF (imorgon för att vara exakt) så kanske det är tidigt att börja med BB-väskan egentligen? Samtidigt tror jag att jag behöver förbereda lite, för att förbereda mig själv. Det är ju faktiskt bara de senaste månaderna som jag känt mig riktigt gravid på nåt sätt.
Älskar temat i Efter tio den här veckan. Maskrosbarn. Ett ämne jag brinner för eftersom jag själv har växt upp i ett hem med en psykiskt sjuk mamma (som nu har fått ett gäng diagnoser vilka förklarar SÅ mycket). Man kan nog inte själv förstå hur det är att som barn ha en sån uppväxt om man växt upp i en ”normal” familj med en trygg uppväxt, så det är sånt här – att belysa det och dela med sig av sina egna historier – som gör att det blir mer förstått och accepterat för alla. Det värsta med allt tyckte jag var just när någon inte trodde på en för att allt SER bra ut. Dum dum dum bortförklaring. Men samtidigt förstår jag varför, det är så mycket enklare att bara blunda, låtsas att man inte hör.
Tänk så mycket som sker bakom stängda dörrar, hur många människor som skadas och mår dåligt. Alla klarar sig inte bra, men jag är tacksam för att jag ändå inte tagit mer skadad än vad jag har. För självklart har jag ärr och självklart har en del av mig blivit som den är just på grund av detta. Men det är ju på gott och ont, och jag har nog klarat mig bra just för att jag alltid sett framåt, känt hopp och liksom aldrig gett upp. Varit stark helt enkelt. Men hjälp så mycket värre det hade blivit om jag inte varit så envis och liksom stark i psyket. Och hästarna. Vad hade jag gjort utan hästarna? Jag hade min tillflykt där och sov där (i stallets lägenhet) på helger och lov. Kan nog ha varit räddningen på väldigt många sätt och jag är så glad för att jag hade den möjligheten.
Kramkalas!
Kommentera
Min morgon såg ut såhär. Semla och hallonbladste för att förbereda livmodern inför vad som komma skall. Bebis som bara sov en halvtimme trots att hon vaknade 06 (jag tror verkligen att sömn föder sömn eller vad man ska säga. Ju bättre mina barn har sovit på dagarna desto bättre på nätterna).
Jag har druckit hallonbladste båda tidigare graviditeterna så det känns dumt att bryta den trenden. Jag tror inte riktigt på att det startar en förlossning, men att det förbereder livmodern och kan leda till sammandragningar som tränar inför förlossningen. Det sägs även göra att man blöder mindre och läker snabbare bl a, och jag har efter båda förlossningarna återhämtat mig väldigt snabbt och bra. Säkert också för att jag inte har spruckit något, med Idun kändes det inte ens att jag hade fött barn bara ett par timmar senare, men det inre ska ju också läka.
När jag hade fött Elion blev jag rätt chockad över hur det kändes efteråt, efter förlossningen. Framför allt av eftervärkarna. Hade aldrig hört talas om det och blev nästan löjligförklarad av en barnmorska som sa att de minsann är värre om man är omföderska. Jaha!? Jag hade i alla fall väldigt onda eftervärkar redan första gången. Med Idun var de väldigt mycket värre men då fick jag tabletter för det redan från start och det underlättade massor. Sen att jag glömde bort eftervärkarna lite vid hemfärd och nästan svimmade av smärta när jag låg i sängen hemma när jag vaknade är ju något jag bär med mig till denna gång. Att be om råd för hur jag ska göra för att ha mindre ont. Den gången vet jag att barnmorskan sa att det kunde bli mycket jobbigare eftervärkar med tanke på hur de kämpade för att få ut moderkakan som inte riktigt ville lossna och det var säkert därför de gav mig tabletter direkt utan att jag bad om det, men den här gången vill jag vara förberedd på det oavsett hur förlossningen går. Jag är nog en sån som får jobbiga eftervärkar helt enkelt och då får man tänka utifrån det helt enkelt.
Är det något som blir enklare för varje barn och varje förlossning (enligt mig), så är det att man vet mer tycker jag. Känner sin kropp. Litar lättare på sin känsla över hur det är/bör vara/känns. Vet hur man tänker och vill ha det. Jag vill ha kontroll och veta saker, och att jag inte gjorde det med Elion som var första förlossningen var nog det som var svårast. Tycker absolut att man inför första förlossningen borde få mer info om tiden efter!
KommenteraOkej, så blev det snö igen. Snacka om kontrast mot förra veckans vårväder! Kan väl tycka att snö till sportlovet hade varit kul för alla barn, men sån här blötsnö lär väl inte ligga kvar och skulle lika gärna kunna kvitta.
Skriver jag mest för att jag just nu är nerkyld efter att ha blivit helt genomblöt efter att ha gått till och från skolan för att lämna Elion, för väder är ju faktiskt en sån där sak man inte kan göra någonting åt och är rätt onödig att klaga på hehe. Det var bara lite lätt snöande när vi gick hemifrån, men halvvägs dit började de största blötsnöflingorna falla och det dröjde inte länge innan det låg tjocka lager av blötsnö på rengsnydd och hela mig, så det läckte igenom jackan. Var minst sagt skönt att komma innanför dörren (efter att ha skrapat bort snö från mig och vagn) och byta kläder! Hoppade i pyjamasbyxor, fårskinnstofflor och myströja. Idun sover redan i soffan för hon vaknade redan vid 06 av att pappa stökade inför jobbet. Känns väldigt ovanligt att hon vaknar så tidigt (hennes vaknatid är 07-08 vanligtvis) men ändå lite smidigt när vi ändå skulle gå iväg till skolan.
Grått ute idag men den grå bilden är från igår. Min älskade mystjej som nog är mysigast i världen ♥
Kram/E
Kommentera