Idag var det en riktigt tuff lämning, riktigt tuff. Att visa känslor är viktigt såklart, men jag tror ju inte på att bryta ihop framför barnen när de behöver min trygghet så jag bet ihop och lyckades få tårarna att stanna i ögonen. Redan på morgonen när vi började prata om förskolan sa Idun att hon inte ville dig, hon ville leka hemma. Vad säger man då liksom? Jag SKA ju inte till jobbet. Jag KAN ju vara med henne. Det är nog det som är svårt just nu, sen blir det ju mer ett måste. Försökte lägga fram det på olika sätt, hur kul det är på förskolan och fråga vad hon ville göra idag. Men nope, hon var väldigt skeptisk idag. Vilket väl inte alls är konstigt, tidigare dagar har hon varit 110% glad så jag är ändå glad att hon reagerar som de ”ska”.
Framme på förskolan, ska lämna Idun först. Hon börjar gråta, vi kramas. Lämnar över henne till sin pedagog och då är hon inte ledsen längre (inte glad heller förstås men inga tårar). Säger att jag ska gå upp med Aston men att jag kommer ner en stund sen igen. Får kämpa emot tårarna i trappan upp men vill såklart vara stark för Astons skull. Kommer in på hans avdelning, hans pedagog möter oss. Jag ger henne Aston från min famn och pratar om att han ska följa med och sjunga med de andra barnen (vi blev lite sena så kom mitt i fruktstunden), sa hejdå ses snart och gick. Han gnydde till lite men jag hörde inget gråt i alla fall så det ska bli intressant att se vad han gjorde sen.
Kom ner till Iduns avdelning igen och hon sitter i frökens knä. Blir ledsen när hon ser mig igen och hade det inte varit så att jag lovat komma ner igen (det var pedagogens förslag) så hade jag inte gått tillbaka. Vi kramas lite till och jag märker att jag glömde lämna Astons napp så jag frågar Idun och hon vill ge den till honom ute på gården sen, för nu ska de ut och leka. Det ville hon. Kramar henne ännu mer, håller henne hårt i min famn, säger att jag älskar henne och att vi ses ju snart igen. Vet ni vad hon säger då? ”Vuxna kommer tillbaks” (som Daniel Tiger sjunger) och kramar mig tillbaka. Alltså den tjejen, hon är så klok och hennes fina sätt att hantera det hela på gjorde mig nog mest berörd av allt.
En häst tydligen
Igår hade hon och jag en riktig mysstund medan vi tittade på storebrors fotbollsträning. Det var helt otroligt mysigt faktiskt. Man kan ju säga att jag uppskattar tiden med dom ännu mer nu när jag inte är med dom hela dagarna. Hästen ovan var inte den enda leken, här satt hon på båtar och rymdraketer också haha… FANTASI är hon fullproppad av! ♡
Har fått en del frågor om våra inskolningstider. Alla gör ju olika men när jag bad om två dagar till känns detta som ett väldigt bra upplägg. Astons inskolningsfröken var sjuk första dagarna så han låg lite ”efter” i schemat men det gjorde ju inget eftersom vi har två avdelningar att göra oss hemmastadda på och det föll sig väldigt naturligt så som det blev ;).
Dag 1 – hembesök, barnets ”speciella” pedagog kommer hem och hälsar på 1 tim. Ett väldigt fint sätt att starta inskolningen på, barnet får träffa pedagogen i egen miljö och faktiskt känns det positivt även för mig som mamma att få känslan av att de vill mötas på barnets villkor.
Dag 2 – 9-11 på förskolan, jag var med på Iduns avdelning (med Aston, hans inskolningspedagog fortfarande sjuk)
Dag 3 – 9-12, jag åt lunch på Iduns avdelning men var annars på Astons avdelning och hon själv på sin avdelning, eftersom hon ville det.
Dag 4 – 9.30-12 på Astons avdelning, och jag var med och åt lunch på Astons avdelning. Idun var 9.30-13.30 på sin avdelning men vi träffades ute på gården. Hon hade sin första vila.
Dag 5 – Idun var 9.30-14.30 på sin avdelning men vi träffades ute på gården innan jag gick hem och Aston var själv på sin avdelning 10-13.30 (jag var med första stunden och tills det var dags för utelek), och hade sin första vila.
Dag 6 – (idag) båda lämnas på sina avdelningar 9.30 och är där till efter vilan 13.30.
Dag 7 – imorgon är tanken att de ha samma tider som idag.
♡
Kommentera (8)Jag är hemma, själv (!) och har varit en stund. Städat, gått igenom leksaker, hängt tvätt…. Och nu då? Vara hemma helt utan barn, vad gör man liksom haha? Minns inte. Men det har varit skönt att hålla mig sysselsatt för det känns jobbigt i mammahjärtat att ha lämnat Aston. Idun är tokredo och det är inga som helst problem med henne (även om jag är beredd på ett bakslag) men hon har SÅ kul. Aston är inte lika redo även om han också har väldigt kul. Idag efter sång- och fruktstund var det dags för utelek och Aston fick nappen för han var lite gnällig. När vi kom ut på gården pratade jag lite med Idun och sa att jag skulle gå hem med lite grejer så vi ses om en stund, hon svarade mig inte utan var för upptagen med att leka hehe. Aston sa jag inte hejdå till och det är väl det som känns mindre bra. Jag vet att ni var flera som skrev i våras när vi hade farmor som hjälpte oss med barnen, att man ska göra det för annars kan det bli att de letar efter en, om man förväntas vara där. Så det gör jag inte om. Bättre som sagt att han får ett hejdå och en puss och kanske blir lite ledsen en stund? Eller så var det bäst såhär just den här första gången? Jag rådfrågade pedagogerna eftersom jag själv kände mig så osäker men detta kändes inte helt ok.
Ringde svärmor på hemvägen och bestämde med henne att hon ska följa med och hämta idag. Hon ska nämligen testa hämta själv imorgon när jag ändå ska fixa fransarna. Det får bli en uppvärmning inför nästa vecka när hon måndag till torsdag ska hämta dom efter lunchen och vara med dom tills Mange kommer hem från jobbet. Jag har ju praktik i 5 veckor 8-16 så han är hemma före mig.
Sommaren gick alldeles för fort känner jag nu… Jag skulle ju vara hemma SÅ länge.
♡
Kommentera (30)Godmorgon ♡
Är du en sådan som helst duschar på morgonen eller kvällen? Jag är lite kluven där. Gillar att duscha kroppen på kvällen men håret på morgonen haha. Oavsett så känns de morgnar när jag tvättar håret extra bra, kanske för att det inte innebär en chansning som det är att somna med nytvättat hår. Det kan formas lite hur som då, även om det är torrt.
Testade ett nytt schampo i början av sommaren, LCC The Cure, men blev ganska besviken faktiskt. Gott doftade det (RIKTIGT gott!), men mitt hår kändes aldrig riktigt rent liksom. Vill att håret ska kännas fritt från produkter.
Redken all soft står fortfarande obesegrat på min schampolista.
Nu väntar snart ännu en inskolningsdag. Håll tummarna! Världens bästa grannar frågade om Elion ville åka med dom till skolan så där sparade jag ett moment. Nu kunde jag sätta på en maskin tvätt istället 😉
♡
Kommentera
Att ligga på spikmatta med två små i huset = en trägiraff i huvudet, en hoppande 1-åring på magen, en fot som trasslar in sig i håret osv. Harmoniskt njae haha… Nödvändigt JA. Har så ont i nacke/axlar just nu, då brukar det bli bättre även om den inte riktigt når dit upp. Måste köpa en sån där nackspkmatta.
Sammanfattning av förskoledagen – kunde inte gått bättre. Idun ville först inte gå hem hehe. Rustar mig inför morgondagen när Aston ska testa på att vara själv.
Puss!
Kommentera (10)Okej, ny dag nya tag! Jag utvärderade vad som kunde vara anledningen till Astons dåliga humör igår och valde att utgå från att han var hungrig. Hungrig + trött är sämsta kombinationen, i alla fall för mina små. De brukar oftast äta en ganska matig mellis på morgonen men igår ville Aston knappt äta på fruktstunden. När vi hade lämnat Elion på skolan idag åkte vi vidare till mataffären för att handla och medan jag gjorde det fick de små sitta i kundvagnen och äta cocktailtomater. En hel ask delade de på hehe. Och tada, idag har förmiddagen gått mycket bättre för unge herrn.
För Idun har det gått strålande även idag. Vi hade bestämt att vi skulle till hennes avdelning först och se om hon ville leka själv där medan jag och Aston gick till hans avdelning. Hon har sett fram emot att rita med tuschpennorna sen vi gick igår, så när vi kom in tog hon bara av sig stövlarna och sprang inåt. Fick påminna om att ta av jackan och krama mamma också hehe. Sen har hon varit på sin avdelning själv, jag och Aston gick ner precis innan lunchen bara, innan han och jag gick tillbaka för att äta på hans avdelning. Sen sa vi hejdå för idag och gick ut med vagnen, han slocknade direkt. Och Idun är kvar. Har ätit lunch själv och ska vila där för första gången. Min stora duktiga tjej. Vi ska tillbaka efter vilan sen och jag längtar efter henne men blir glad ända in i själen av att hon trivs så bra från start. Det hjälper såklart att hon är 2,5 år jämfört med Astons 1,5 år, hon förstår på ett annat sätt och går att prata med lite ”djupare”.
Stolt över mina små och stolt över min man!
Han imponerade på mig förra veckan när han otränad var med i både blodomploppet och Action run. Eller ja, otränad säger han själv, jag menar på att han visst får nog med träning av att bygga ute i stugan. Uppenbarligen!
♡
Kommentera (4)