Några försök att visa hur vi ser ut kvällen till ära… Inte det lättaste med tre små!
Nu packar vi med oss lite god dricka och traskar bort till Boris & Karin med barn. Det är vår tredje nyår tillsammans med dom – av mina och Manges fem (med i år). Man kan säga att det har blivit lite av en tradition.
Hoppas att du får den BÄSTA kvällen, ett fint avslut på året och skålar in det nya året med de du älskar. Jag är väldigt redo för 2018 och känner på mig att det kommer bli ett grymt år. Just know it.
KRAM och TACK för det här bloggåret ♡
Vår julaftonsmorgon var så mysig. Hela julen har varit himla härlig. Trots min känslostorm så har jag mest känt en stor tacksamhet. Över livet, min lilla familj (nåja så liten är den ju inte). Julen har för mig alltid varit den bästa högtiden!
Tidig morgon var det dags att öppna klapparna i julstrumporna. Elion sov dock hos Fredrik och fick öppna sin när han kom vid lunch. Jag fick en träningsmatta i min (rosa)!
Nya pyjamasar låg i barnens klappar! Det syns kanske inte på deras miner här hehe, men de älskar att få pyjamasar och kläder. Mycket bra tycker jag såklart, för kläder behöver de ju.
Kvällen innan firade vi lilljul hos min pappa med familj och där spelar vi alltid paketleken. Idun lyckades vinna ett pussel som hon pusslade sen på julaftonsmorgonen.
Framåt lunch kom alltså Elion (och Fredrik och farbror John) och det var dags för de årliga syskonbilderna!
Det blev en liten jullunch därefter.
Detta var första julafton vi överlappade med en gemensam jullunch, det kändes som ett fint sätt, att överlämningen blev lite speciell. Elion önskade fira jul hos oss båda – vakna hemma hos Fredrik och fira på kvällen hos oss så då kändes det passande att äta lunch tillsammans. Vi har inga bestämmelser kring jul men målet är nog underförstått att Elion ska få träffa oss båda så gott det går. Åker de upp till Norrland blir det såklart svårt, då får vi tänka varannan jul.
Familjekort ska vi försöka ta varje år också bestämde vi (detta är andra året) 🙂
Innan vi åkte hem till Manges föräldrar för att fira med dom plus Manges syskon och respektive (och barn) öppnade vi våra julklappar. Kändes enklast så, att inte släpa med allting…
Vi hade ingen tomte, har inte haft något år till Idun och Aston. Elion tror inte på tomten sen några år tillbaka men han har haft tomte sina första julfiranden. Vi fick frågan om vi ville ha tomte, för minisarnas skull. Men jag kände bara varför, egentligen? Hörde på radion att 7 av 10 barn gråter av att sitta i tomtens knä. För VEM har man tomte då? Nej våra barn mår nog lika bra utan en närvarande tomte, men vi pratar om tomten. Men även där känner jag mig tveksam – ska man ”lura” barnen till att tro på tomten? Varför gör man det? Sen kan jag känna att JAG skulle vilja ha en tomte, men det är för en ren traditionsgrej och för att det är en mysig detalj i julfirandet.
Lycklig tjej – hej!
Rosa skinnjacka från mormor Maria och morfar, fluffiga rosa hundtofflor från mig och en pippidocka från Elion. Den var nog Iduns favorit av alla klapparna. Eller alla pussel… Hon är rätt lätt att göra nöjd 😉
Hos svärföräldrarna öppnades ännu fler klappar och många var lekbara. Här målar Elion, Idun och Aston med farbror Nicke i en ny målarbok.
Vi åkte faktiskt hem redan kring 20 tror jag det var, men det var skönt att komma hem och landa i julmyset bara jag och Mange också sen när de tre små sov.
♡
Kommentera (5)
Vad ovant det är att vara bloggledig. Har nog inte varit ifrån såhär länge på… Jamen aldrig tror jag faktiskt!? Hoppas att ni har haft fullt upp med annat och inte hunnit sakna mig 🙂
Vi har haft en släng sjukstuga (dunderförkylning) så det har kanske inte varit den härligaste ledigheten, men ledig tid tillsammans är alltid ledig tid tillsammans. I love it!!
Min älskling har varit i stugan ett par tillfällen och fått en hel del gjort. Såhär såg det ut när vi hämtade honom igår. Alltså det kommer bli så fiiint! Detta hörnet är vinklat mot sjön, så man kan säga att utsikten är maxad här.
Jag har varit med mina småttingar mest hela tiden. Det är smidigt just nu, de leker väldigt bra tillsammans. Nästan alltid. Lite syskonbråk men oftast är de bästa vänner.
Idag är näst sista dagen av 2017!? Dags att lägga upp mina bilder från julafton kanske haha? Eller är det ingen idé såhär en vecka i efterhand? Passa på att ta chansen att tävla om en klocka också!
♡
Kommentera (1)
Av någon anledning fortsätter jag samla på mig… speciella erfarenheter inne på H&M på A6. För två år sen när jag var gravid i vecka 11+0 stod jag inne på H&M och kollade på kläder när det plötsligt började rinna blod mellan mina ben så att jeansen blev alldeles blöta. Minns att jag hängde tillbaka kläderna jag hade tänkt prova och tog mig hattigt till närmsta toalett där jag ringde efter både skjuts och nya kläder. Det gick ju gick bra och det var varken första eller sista blödningen med Aston i magen. Men jag kommer aldrig glömma den stunden, det var traumatiskt även om det gick bra.
Förra fredagen jagade jag efter två vilda barn samtidigt som jag skulle välja ut tre outfits till samtliga små, också på H&M, när jag får ett sms från min mamma. Min mamma! Som inte hört av sig en endaste gång på 5 år. Ja linjen går såklart åt båda håll, men det jag fick höra då var att hon aldrig mer ville ha något med mig att göra och att jag skulle radera hennes nummer. Så det gjorde jag och ni som har hängt med vet ju att det hela bottnade sig i något helt annat än en vanlig konflikt. Jag trodde faktiskt aldrig att hon skulle höra av sig igen. Inte nu i alla fall. Men det gjorde hon alltså. Jag fick en chock och den senaste veckan har jag varit tvungen att reda ut mina känslor. Hela händelsen har gjort mig helt slut, av att fundera och tänka, vända och vrida. Många av er vet vad som har hänt och för mig finns det inte att bara låtsas som om ingenting har hänt. Däremot tror jag att vi har kommit till en punkt där vi kommer ge vår relation en ny chans. Jag vet inte hur det kommer gå, men jag känner att jag vill tro på det hon skriver och jag känner också att jag måste ge mig själv den chansen, att lära känna henne på nytt. Jag skulle nämligen aldrig förlåta mig själv om det en dag skulle vara försent. Alla människor förtjänar en andra chans. Speciellt om den som har sårat visar ånger och ber om förlåtelse hundra procent trovärdigt. Och även om det är som jag också har skrivit till henne att jag inte behöver ha en mamma, så vill en del av mig självklart ha det. Men då ska det vara ärligt, öppet och allt som har sårat ska redas ut.
Samma kväll, efter många tårar.
Jag började gråta inne på H&M men kunde inte säga varför till Elion och Idun, de vet inte om någon annan mormor än mormor Maria. Blev lite tokigt när en kvinna hittade Iduns mössa och kom fram till mig med den just då också, undrar vad hon tänkte!? Kanske att jag var helt knasig som blev så ledsen över en eventuellt förlorad mössa haha. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska känna. Det är läskigt att släppa in. Men man måste våga för att vinna, jag vet ju det….
Kommentera (36)
Vi har en mysig jul, hoppas ni har detsamma! Mitt i julruschen, två dagar innan julafton fick jag en mindre chock och nu försöker jag reda ut alla känslor. SÅ glad att jag ändå känner mig trygg i detta kaos som uppstått i huvudet. M och barnen är min trygga hann som hjälper mig hålla rätt fokus.
Gymmet nästa! Jag och Elion var på bio innan jag lämnade honom hos sin pappa. Monky såg vi, gråtvarning på den. Sa till Elion i bilen efteråt att min största rädsla i livet är att han eller hans småsyskon skulle bli sjuka eller må dåligt… Låter så klyschigt men tid tillsammans ÄR verkligen det finaste man kan få och ha.
Kommentera (10)