Vi lyckades äntligen, på det åttonde försöket. En månad över medel men vi ska faktiskt inte klaga med tanke på att vi var särbos hela förra hösten och jag var väldigt stressad över mitt dåvarande jobb. Det var helt enkelt rätt nu när vi flyttat till en större lägenhet och Fredrik har ett bra jobb, då gick det på en gång!
När jag testade hade jag gått 9 dagar över tiden (fråga mig inte hur jag klarade av att vänta så länge) och det var ett superstarkt plus redan när jag pinkat klart på stickan. 2 sekunder efter det stod jag med telefonen i ena handen och testet i andra, kunde inte sluta titta på det, och ringde till min syster. Jag skrattade, grät och hoppade upp och ner så syrran förstod såklart inte riktigt vad som hade hänt. Var det nåt bra eller dåligt jag råkat ut för? Tror till och med hon frågade om jag hade en spindel hemma (är liiivrädd för spindlar) haha… Så hon var den första som fick veta, Fredrik fick veta på kvällen efter jobbet med hjälp av en present ;-).
Fick helt plötsligt väldigt bråttom att använda mina nya tajta t-shirts ;-)…
Jag hade anat det, mått småilla till och från i ett par veckor och då mest om kvällarna. Brösten blev större och ömmade lite, och jag fick mensvärk både i magen och ryggen, som jag aldrig har annars. Men, efter besöket på kvinnokliniken ville jag inte tro på det riktigt eftersom läkaren inte sa nåt om en graviditet. Nu efteråt har jag förstått att det då var för tidigt för att se nåt ändå, men hon sa inte heller att mensen var på g och jag frågade dumt nog inte heller. Hon sa bara att hon såg en gulkropp och att slemhinnan var si och så tjock. Vilket jag efteråt läste mig till är normalt innan mens men även vid en graviditet. Tack gode gud för att det berodde på det sistnämnda! Tänk att jag mitt i all förtvivlan redan var gravid!
Första dagen jag mådde sådär konstigt småilla var den dan när vi var ute och gick i skogen i ett par timmar… Detta lilla ilamående var ingenting jämfört med det som kom i vecka 7 
!
Vårt mirakel beräknas komma till världen i början av november (Bf enligt FL är 2 november) och det jag önskar mest av allt nu är att allt ska gå bra och att vårt barn är en frisk liten pojke eller flicka. Denna bebisen har varit älskad från första stund och i resten av mitt liv kommer jag göra allt i min makt för att han eller hon ska känna sig älskad och må bra.
Kommentera
U