Jag var med Elion på fotbollsträningen idag. Så himla duktig han ÄR! Vilken skillnad från när han var 5 och mest sprang och vinkade till oss, struntade nästan i bollen och bara sprang sprang. Nu vet han vad han gör och jag känner på mig att detta är ett intresse som kommer stanna. Min älskade stora lilla kille.
Efter tacomiddag och nattning av alla barnen skruvade M ihop Elions cykel. Någon kommer vara som ett barn på julafton imorgon!!!
Ska bli skönt att vakna upp till en fyradagarledighet imorgon. Och ett dygn i Göteborg väntar. Första längre trippen med lilleman! (Som för övrigt blir 10 veckor idag)
NATTAKRAM!
Det var jättekul att hämta posten i brevlådan igår!
Fick bland annat ett godisogram från syster med familj innehållandes (förutom godis såklart) biobiljetter och barnvaktserbjudande (ska utnyttjas asap som Aston sover stabilt med bra rutiner på kvällarna för jag längtar efter en riktig dejt med världens bästa man), ett handskrivet brev med en peng från min farmor och så detta fina halsband:
Ett namnhalsband från Gravyrbutiken med de finaste namnen jag vet – Elion, Idun och Aston.
Så himla himla fint. Tusen tack! Namnsmycket finns i två olika storlekar och detta är den mindre berlocken. Ett tips inför Mors dag kanske ;)? Den dagen närmar ju sig med stormsteg. Kanske jag kan ordna en rabattkod inför det?
TACK för igår! Presenter, post, blommor och alla grattis! M hade planerat en lugn hemmakväll och lagt krutet på presenterna, älskar att han hade tänkt på att ordna en present från barnen också.
Efter att vi ätit och jag öppnat presenter tog vi en promenad bort till dammen för att mata änderna innan bebisarna skulle sova. Min trettionde födelsedag och jag har fått bli mamma inte bara en eller två utan TRE gånger. Imorgon åker hela familjen till västkusten för ett event med Jollyroom!
Det här då. Alltså min älskade lillebror är världens underbaraste på denna jord. Jag och småsyskonen har länge sagt att vi ska göra en syskontatuering – för det vi har gått igenom och som en symbol för att vi nu är där vi är, tillsammans. Så himla fint att han gjorde det just igår! ♥
Nu när jag inte är gravid längre måste jag ju också göra mitt lilla ankare jag tänkt på handleden. 1,5 år senare. På tal om det så tror jag M tycker att det är ovant att jag INTE är gravid längre, än så länge har jag varit mer gravid än ickegravid under vår tid tillsammans haha ;).
KRAM!
Fick en fråga till mitt inlägg häromdagen som jag kände att jag ville svara på. Har ni frågor så får ni såklart gärna ställa dom i kommentarsfältet, kanske är smidigare att svara på dom såhär i egna inlägg lite då och då än att ha rena frågestunder?
Du behöver inte svara om du tycker det är för privat: blev ni dåligt behandlade hela uppväxten eller var det bra när du var liten?
Nu när ni vet att hon har psykiska problem, kan du se allt ur ett annat perspektiv då? Förstår att det inte kan kännas ”bättre” men när man vet att hon är sjuk så kanske hennes beteende beror på det?
Jag har så otroligt många minnen av en ”konstig” uppväxt och det började nog mest så. Mamma reagerade inte som man kanske brukar eller ska. Exempelvis var jag ca 5 år (det vet jag eftersom jag vet var det utspelade sig och var vi bodde då samt att pappa inte längre bodde där) när jag vaknade upp i badkaret mitt på dan en gång. Jag hade sett min storasyster och hennes kompis cykla utan hjälm och ville göra detsamma men hade ramlat, slagit i huvudet och blivit medvetslös. Men istället för att kanske ringa akuten eller liknande vaknade jag upp i badkaret. Anledning? Jamen jag hade ju kunnat smutsa ner i huset, om jag lagts på soffan istället t ex. Minns även att jag var hos läkaren efter det och jag hade fått hjärnskakning. Sen vet jag egentligen inte när det blev till det värsta och allt mer psykisk misshandel – det ökade väldigt succesivt. Så att det liksom var en vana och en vardag. Det smyger på och tillsammans med manipulation nästlas man in i det på ett helt ofattbart sätt tror jag. När jag gick i gymnasiet minns jag nästan alla dagar som att när jag var hemma på kvällarna satt med hög musik och pluggade, för att stänga ute, för samtidigt gick mamma omkring på nedervåningen och bara malde hemskheter. Jag var en tjock hora ena dagen, anorektisk andra dan, jag hade en affär med hennes pojkvän, ingen skulle någonsin vilja ha mig osv osv osv. Jag förstår ju varför mitt självförtroende och självkänsla inte riktigt är på topp fortfarande. När jag bodde hemma var det jag som fick ta den mesta skiten. Mamma körde mycket manipulation och vände mina småsyskon mot mig. Men de fick också höra både det ena och det andra. T ex att mamma önskade att hon aldrig hade fått dom och att hon ansåg sig ha gjort sitt som mamma och därför ville släppa allt ansvar och flytta 110 mil norrut och hon sket i om barnen följde med eller inte. Min minsta lillebror var då 6 år tror jag. När jag sen inte bodde hemma var det som att allt började om, men mot mina småsyskon. Här någonstans blev det även mer och mer alkohol inblandat och även mer fysiskt våld och som sagt kände jag att gränsen var nådd på riktigt och en gång för alla när det en dag blev dödshot i samband med fysiskt våld.
MEN, det som gav mig mycket hopp var just att tänka att hon måste vara psykiskt sjuk. Man gör inte så annars. På psykologilektionerna i gymnasiet sög jag åt mig information och letade liksom svar på vad det kunde vara. Psykopat var det närmsta jag kom men det är inte det hon fått diagnos på idag utan hon är bipolär samt har adhd och asbergers. Att ha fått det bekräftat är absolut lättande. Det förklarar så mycket. Och jag hatar nog (skriver nog för jag vet faktiskt inte) inte henne men jag kan förmodligen heller aldrig förlåta henne. Jag har insett att jag/vi har det bättre utan henne men herregud vad tufft det är att faktiskt inse det på riktigt. Jag är lite feg, har själv aldrig kunnat ta det beslutet, jag fick ett sms av min mamma för några år sen där hon skrev att hon aldrig mer vill ha kontakt med mig pga det jag har gjort. Och det låter kanske konstigt, men samtidigt som det såklart gjorde fruktansvärt ont att läsa de orden var det också väldigt skönt. Jag behövde inte ta det aktiva beslutet om att avsluta relationen men jag är glad över att det togs och jag mår även bättre efter det på väldigt många vis.
Nu är det lunchdags och sen blir det prommis. Härligt att gårdagens regn och rusk är utbytt mot solsken även om det är sval luft. Sunshine makes me happy! Även ett rent hem så jag och Aston har dammsugit huset såhär haha. Glammig födelsedag var det va hihi.
Kram!
Kommentera (17)
Eftersom min kära man går upp halv sex pussade han bara på mig och sa grattis med största leendet innan han gick till jobbet. Men i kylskåpet väntade en frukost till mig, hur gulligt!? Mycket. Älskar såna där små överraskningar. Jag smög upp en halvtimme innan det var dags för Elion att gå upp, dels för att få duscha helt ifred men också för att fjärrvärmen ska vara avstängd idag så det gällde att passa på innan det.
Fika med vän väntar i eftermiddag och sen vet jag inte om M har planerat något speciellt. Känns ju inte som att jag behöver mer än att vara lediga tillsammans, det är det bästa som finns! Ja att fira dagen i ett varmare land lediga tillsammans hade såklart varit ännu bättre haha, då hade blöjbyten och torka spyor känts lite mer glammiga dagen till ära ;).
Kommentera (30)