Jag (vi) är inne i vecka 3 på mitt nyttigare liv och det är först den här veckan som det har börjat vända rent mentalt. Under graviditeten byggde jag sakta men säkert upp ett sockerberoende och det är det som varit jobbigast att ta tag i. Nu får jag äta godis på fredagar och lördagar för jag tror inte på förbud, vet att det inte fungerar bra för mig. Däremot tänker jag minska det ännu mer till godis endast en dag i veckan när jag känner mig redo för det. Men två veckor tog det att bli av med sockersuget och jag sa till M häromdagen att det var första dagen jag inte ens hade tänkt på godis under dagen haha. Alltså det är ju helt stört att det fungerar så, socker. Som ett gift man blir beroende av.
M kör stenhårt på helt förbud av godsaker som godis, glass, kakor etc men har vin på helgen som sitt ”godis”. Tror man måste hitta det som fungerar bäst på sig själv för att hitta en långvarig livsstil! Och räkna kalorier eller bara äta vissa grejer tror jag inte heller på. Frukt räknar jag inte heller som socker som jag vet att vissa gör. Med socker menar jag just godis, glass, kakor och liknande. Jag mår bäst när jag minskar på pasta och bröd t ex, men vill jag äta det någon gång är det heelt ok. Men minska på sånt, möjligtiv även minska på portionerna, och istället äta mer grönt och nyttiga fetter. Det mättar och ja, tar bort sötsuget.
Dagens lunch, Idun äter samma fast med pasta till också.
Att banta eller gå på någon strikt diet är absolut inget för mig, men visst vill jag bli av med alla gravidkilon (har kanske 4 kvar innan jag är tillbaka på vikten när Aston flyttade in i magen och 5 kg kvar tills jag är tillbaka på startvikten innan Idun. Men siffrorna på vågen är inte det viktigaste, det viktigaste är att så småningom också bygga muskler och känna mig starkare! Däremot vet jag ju vad jag brukar väga för att må så bra som möjligt även i hyffsat vältränat tillstånd, och det är dit jag vill komma igen. På sikt. Nån gång. Ingen brådska men jag tänker ofta nuförtiden på orden att min kropp är mitt hem och precis så är det ju. Så himla viktigt det är att ta hand om sitt hem, för att orka med allt och framför allt för att må bra!
Minisarna mina…. Hur söta är ni inte?!
Och den här lille killen blir ju sex veckor imorgon. Redan liksom.
Igår började han le mest hela tiden. Innan har det varit något enstaka leende här och där men nu är det nästan varje gång man börjar prata med honom. Åhh de här första sneda leendena är ju något alldeles speciellt. Och att han log mot Idun innan, åhhh!
Hej utväxt!
Vet ni att jag alltid har känt mig som mest jag som brunett (även när jag varit blonderad). Men nu är det plötsligt tvärtom?! När jag kollar på foton känns det jättekonstigt att se mig med mörkt hår haha. Kan man ”bli” blond bara sådär? Eller ja, ni ser ju utväxten som ska göras något åt snarast men ja. Blond i sinnet liksom ;).
Vad röstar ni för, fortsätta vara såhär ljus eller bli liiiite lite mörkare? Tänker mer mörkblont, mer naturligt blont eller vad man ska säga.
Busfian på vår kvällspromenad efter middagen för att hämta paket samtidigt som pappan tog bilen för att åka och handla brädor. Lillebror var med oss också, han sov i sin liggdel.
Börjar känna att jag kan ge tid åt varje barn för sig nu, innan har det mest varit fokus på att få allt att rulla på ;). Hur härligt som helst, att kunna njuta av tiden mer igen. Tiden med våra små guldklimpar.
Senare när Idun precis hade somnat blev Aston ledsen och väckte Idun så hon också blev ledsen. Vilken skrikfest haha. Ja jag skrattade faktiskt tyst för mig själv i soffan där jag försökte få lillebror lugn medan M var inne hos Idun. Vilka kontraster det är hemma hos oss nuförtiden. Kontraster som jag tycker gör hemmet mer levande på något vis. Full rulle och fullt av kärlek. Intensivt men sprudlande. Skulle inte vilja ha det på något annat vis. Men nu ska det bli skönt att sova – har aldrig tyckt att det är så skönt att sova som jag gör nu!
/dags att ladda batterierna
Vi körde en repris av gårdagsnatten och jag som bara älskar rutiner hoppas ju att det är en ny rutin. Men man vet såklart aldrig med bebisar. Läste att man ska inte försöka få dom till rutiner innan de är två månader, men därefter kan man hjälpa dom mot en bättre nattsömn för då är de liksom mer redo för just natt och dag. Typ ha samma procedur vid samma klockslag inför natten. Om man matar på natten ska det skilja sig mot dagen och vara så tyst och mörkt som möjligt, inte byta blöja om det inte behövs osv. Exakt så har jag gjort med båda barnen tidigare så det kändes skönt att läsa att det är ett bra tillvägagångsätt. Eller ja det är klart, det jag tycker är bra behöver ju inte du tycka är bra förstås haha. Men alltså att hjälpa dom in i bra kvällsrutiner med pyjamas och mat vid samma tid på kvällen och sen när jag går upp på natten tänder jag minimalt med lampor (nu har vi haft en liten tänd i vardagsrummet hela natten och alla fönster hjälper till en hel del, även fönstret i badrummet som gör att man kan se även i nattljuset).
Idag väntar ännu en solig dag så vi ska försöka vara ute så mycket som möjligt idag med! Igår blev det tre prommisar – en för oss själva, en med Karin efter lunch och en med pappan efter han slutat jobbet.
Att vakna med såna här fransar är L O V E L Y !!! Om ni bor i Jönköping och vill ha de finaste fransarna ska ni gå till Jasmina som nu har bytt lokal. Såhär ser mina fransar ut efter tre veckor.
Kramkalas!
Kommentera (1)