Allt för föräldrar listar 7 saker alla par bör göra innan man skaffar barn. Nummer 1, 2, 4 och 7 skriver jag under på! Eller ja, egentligen alla men dessa punkter kan jag känna att jag skulle tänkt lite mer på innan vi fick två bebisar. Eller rättare sagt – hunnit med! Det gick ju så fort tills dom kom till världen 🙂
Har ni några fler tips?
3. När jag skulle skriva min första tenta. Jag har länge, ända sen jag slutat gymnasiet velat studera vidare men inte riktigt varit 100% säker på vad. Jag började sjukgymnastprogrammet (vet att det inte heter sjukgymnast längre) direkt efter gymnasiet men hoppade av då det inte kändes rätt överhuvudtaget och sen var jag SÅ rädd att ännu en gång välja fel. Det tog 9 år innan jag sökte in på högskola igen, men annat kom ju ivägen så att säga ;). Att jag sen kände direkt att jag denna gång hade valt rätt var häftigt, men att gå in och skriva den första tentan var makalöst stort. Äntligen skulle mina högskolepoäng börja ticka mot att nå min dröm.
2. När vi landade i NY. Innan jag träffade M sa jag att jag ska resa mycket mer, se världen och absolut New York innan jag fick fler barn. Så träffades vi och jag blev gravid efter bara 9 månader. Trodde att det skulle dröja massa år innan jag fick se NY och det blev lite av en sorg för mig. Men så bestämde vi att vi skulle åka dit för att gifta oss, och när vi landade där kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna. Det var för mig att nå ännu en dröm.
1. När Aston föddes och jag fick upp honom på bröstet. Nu hade jag ju två barn sedan tidigare och ni kanske tycker det är märkligt att det är Aston jag nämner. Att få möta Elion och Idun var SJÄLVKLART alldeles underbart och fantastiskt och också de bästa stunderna i mitt liv, men att möta Aston var speciellt. Under nästan hela graviditeten hade jag en ständig oro som övertalade mig till att tro att det här kan väl inte gå vägen. Det är det värsta jag har varit med om, att känna så starkt att det kommer hända något. Det började säkert med de två monsterblödningarna jag hade i början (v 9+ och 11+), det var säkert det som på något vis la grunden för den stora oron som inte gav sig. Och jag hade på riktigt inställningen att jag tror inte på det förrän han är ute och andas. Så när han var där, pigg och välmående, ja den känslan är nog den härligaste jag någonsin känt, och också den mest känslosamma.
Den vackraste stunden i livet var den när du kom <3
Kommentera (1)
Ha tålamod. Jag fick världens tålamod när jag blev mamma – mot mina barn. Men mot min man är det inte lika enkelt och villkorslöst alltid hehe. Vilket väl egentligen är lite konstigt (nu snackar jag ”vardagstålamod”). Överlag tror jag att man ska tänka mer på hur man behandlar sina barn och hur man behandlar andra vuxna i betydelsefulla relationer (och vice versa). Alla relationer kräver tålamod och alla förtjänar att man bemöts med respekt.
Välj dina strider. Vissa fighter är inte värda att ta med sina barn – så heller inte vissa fighter med sin partner. Speciellt inte om man är trött och går på ”reservenergi”. Det FINNS faktiskt vissa saker man kan och ska släppa utan att någon ”vinner”, om det bara är småstrunt. Som jag själv tränar på det här…
Var generös med pussar och kramar (om ni tycker sådan närhet är viktig), när ni ses och när ni skiljs åt. Oavsett tid tills ni ses igen – det blir ett smidigt sätt att få in lite närhet under dagen.
Glöm heller inte de långa kramarna! Bara… Kramas. Tanka närhet. Visa att det här är min trygga hamn och den jag vill krama varje dag. Vi brukar få till såna kramar i köket i samband med matlagning oftast tror jag.
Var även generös med att ge utrymme för pauser. Är man två föräldrar har man ju fördelen att kunna dela upp sig och ta på sig ALLT ansvar kortare stunder om den andre behöver gå på toaletten ifred tex. Eller träna. Eller träffa vänner. Återigen – alla har olika ställen där energin kan fyllas på. Ibland behöver man bara få tid att andas, helt i sin ensamhet.
Gör saker tillsammans – Vi är bra på att göra saker var för sig och dela upp oss med barnen i ”skift”. Men så har vi oftast stunden i soffan på kvällarna där vi kollar på en serie tillsammans och bara håller hand. Pratar inte så mycket men är tillsammans. Så litet kan det vara men bara att man har gemensamma ”intressen”. Familjepromenaderna är ett annat sånt moment vi har, det är liksom alltid bra.
Var ett team, ett vi. Tänk på att ni kompletterar varandra och att det är ok att dela upp alla hushållets uppgifter så länge man känner att det är rättvist fördelat. Ni är ett team! Jag städar hellre än lagar mat, M bygger hellre koja än att tvätta. Man gillar olika och varför inte göra de måsten man tycker är ”roligast”? Att ha en vi-känsla tror jag är väldigt viktigt i en familj. Sen dag ett i princip har M sagt ”vår” stuga till exempel, även om det var han som köpte den innan vi möttes. Han hade kunnat säga min men han ville väl inkludera mig i hans liv direkt antar jag och det tyckte jag var så fint. Nu snackar jag förstås inte bara materiella ting, utan mer att man ska släppa in den andra och vara ett vi, tillsammans.
Ta emot hjälp. Får ni erbjudande om barnvakt – ta den. När det känns ok att vara ifrån barnet/barnen såklart. Eller bara korta stunder mitt på dagen för att träna osv. När jag var ensam med Elion sa jag att om jag får fler barn är det viktigt för mig att pappans föräldrar bor i stan så det finns barnvakt. Men det hjälpte ju inte eftersom våra potentiella barnvakter är på resande fot så ofta haha. Lyllos er som har hjälpen nära och naturligt! Skönt för er och fint för barnen att få starka relationer med andra vuxna.
Våga be om hjälp. Det kanske inte finns en mormor eller farmor i närheten som bjuder in sig själv till att vara barnvakt. Försök hitta andra alternativ. Vi har frågat våra syskon ett par gånger när farmor inte kan. Då kommer de hit och tittar på TV hos oss istället för hemma i sin soffa så att vi kan komma iväg när barnen sover 🙂
Säg snälla saker. Överlag tror jag att vi är väldigt bra på att TÄNKA snälla saker men av någon anledning är det inte lika ofta de hittar ut genom munnen. Men hur glad blir man inte av att få höra snälla ord? Fin tröja, vad glad du ser ut idag, vad duktig du är på att… Ja berömma det yttre är såklart snällt men att visa uppskattning för egenskaper är desto finare tycker jag.
Tänk dig in i den andres situation – vi ÄR olika, vi GÖR olika, vi VILL HA olika. Kvinnor är från Venus och män från Mars!? Samma situation ger inte samma resultat på två olika människor. Ha förståelse för att vi tänker och gör olika. Kärlekens olika språk tyckte jag var intressant att läsa om – att vi ”pratar” olika kärleksspråk. Jag vill t ex ha överraskningar, M förstår inte alls att det är så speciellt. Medan han blir såå glad för typ hemlagad god mat och gör det till mig, när jag ser det mer som… Mat? Haha ja ni förstår. Det är samma med när vi har konflikter, vi reagerar olika där men förståelse är viktigt.
Alla sätt är bra utom de dåliga. Ja man kan faktiskt mata barn, natta barn och leka med barn på olika sätt. Visst att rutiner är viktigt men det kan ju faktiskt vara lika bra med olika sätt. Också något jag behöver träna på – mitt sätt är inte det enda rätta bara för att jag har varit hemma längst med barnen.
Tänk på tiden när ni började dejta. Vad var det som gjorde att du föll för din partner? Om man stannar upp och tittar, verkligen tittar på den andre mitt i vardagslunken ser man kanske DET igen, och får då också en påminnelse om varför det är just ni två som delar allt.
Fortsätt dejta. När jag och M träffades lovade vi varandra att vi aldrig skulle sluta dejta, men vi är också medvetna om att det med två så små barn är svårare att få till kvällar på stan och att det är såhär det kommer vara ett par år. Därav våra överraskningsdagar där vi ansvarar för varannan månad på ”vårt” datum – stort som litet – för att göra något för den andre eller för kärleksrelationen. En present eller en aktivitet/upplevelse, en fika på stan eller barnvakt för att kunna gå på bio. Detta hjälper till att hålla romantiken vid liv eftersom det är något som sker kontinuerligt utan större krav. Man glömmer inte bort varandra. Skitsamma att det är ”på schema”, det händer och det är det viktigaste. Detta är det bästa jag kommit på på länge och är mitt supertips för att behålla romantiken i vardagsbubblan med småbarn ;).
Våra minisar – det BÄSTA vi har gjort <3
Syskonmatcha är ju för övrigt världens grej haha, såå kul!
Kommentera (7)
Höggravid med Aston, 11 dagar innan han ville ut <3
Det finns en hel del fördelar med att få barn så tätt som vi fick:
Det jag upplever som nackdel är:
Summa summarum är att det finns fler fördelar än nackdelar. Enligt mig! Och fördelarna är aktuella under en längre period (hela livet) än nackdelarna som mer påverkar den allra första tiden. Jag kan ju bara jämföra med skillnaden mellan Elion och Idun, det är 5,5 år mellan dom. Och det har också haft många fördelar! T ex så var Elion så stor när Idun kom att han ville hjälpa till och var så stor att han kunde det. Samtidigt så har jag alltid önskat att han skulle få ett mer jämngammalt syskon för han som är så rastlös och alltid vill leka med någon hade haft så mycket utbyte av det. Jag blev gravid med Aston när Idun var tre månader och även om det inte alls var planerat så känns det fantastiskt såhär i efterhand. Jag fick Aston innan jag fyllt 30 så jag känner inte att det hade varit hela världen att vänta ett par år, tvärtom som sagt så hade jag sett en fördel med att dra ut på det lite (älskar ju att vara gravid och att föda barn) men min man som är 36 känner att han skulle varit för gammal att börja om efter en sisådär 5 år hihi.
Hur tänker du kring åldersskillnader mellan syskon?