Vill börja med att säga TUSEN TACK för alla grattis och fina ord!
Lillbebisen (vill skriva lillebror för det är vad jag tror) är beräknad den 13 mars, alltså en dag efter Iduns ettårsdag.
Hon var alltså tre månader när jag blev gravid och enligt beräkningar flyttade bebisen in första natten som vi flyttade in i huset. Lite oplanerat sådär men det känns speciellt att vi köpte huset samma dag som Idun föddes och samma dag som vi flyttade in blev jag gravid.
Det är en väldokumenterad bebis, tre ultraljud har vi hunnit med. Det första för att få en datering som det kallas eftersom jag inte visste hur långt gången jag var, dock var det lite för tidigt för hjärtat hade inte börjat slå ännu. På det andra 1,5 vecka senare såg vi äntligen hjärtat slå och det beräknades att jag var i vecka 7+1. Läkaren gav oss dessutom en chock genom att säga ”fast… Det skulle kunna vara… Två!” Men hon var nästan säker på att det bara var en haha.
Detta var tanken att vi skulle få svar på den 1 sep, på nup-ultraljudet. Men så i förgår kväll hände något som gjorde att vi trodde att vår minsting var förlorad. Jag började blöda. Gick på toaletten för att det liksom sved över livmodern, trodde att det var för att jag var så kissenödig. Men när jag drog ner trosorna var de blöta av rött blod, och det fortsatte rinna i toaletten. Jag ville checka ut från mardrömmen och gå och lägga mig under täcket men ropade istället på M som fick ge mig en binda. Men inga klumpar. Och senare på kvällen avtog blödningen och mensvärken. Ringde KK precis i början och fick rådet att avvakta. Hon menade typ länge, alltså jättelänge och kolla med gravtest efter 10 dagar om jag fortfarande är gravid?! Men det sket jag i, ringde till vanliga avdelningen på morgonen och fick en jourtid för en kontroll. Var såklart tvungen att veta och hon jag pratade med då tyckte detsamma. Detta var alltså igår och bilden ovan är från detta ultraljudet. Vi fick se det där lilla hjärta slå, vi fick se de små armarna vifta omkring. Och vi fick se att det ”bara” är en. Den sista pusselbiten i vårt familjepussel, för sen blir det inga fler ;). Tre barn är precis det jag önskar mig och jag är så tacksam för att min dröm verkar bli sann.
Det är tydligen rätt vanligt med såna här blödningar men alltså… Det är hemskt! Nu hoppas vi att allt går bra och att vi får se de där små händerna vifta på utanför magen kring mars nästa år. Jag är i vecka 10 nu och är precis som med Idun hur trött som helst (har börjat powernapa i soffan sen eftermiddag när M kommit hem från jobbet) och mår illa till och från. Oftast på kvällen och igår när vi lagt oss fick jag gå upp för att spy första gången. Illamåendet är överkomligt dock och inte alls så jobbigt som med Elion eller Idun (inte än i alla fall), vet inte om det har något att göra med att jag blev gravid så tätt? Att alla gravidhormoner liksom inte hunnit ur min kropp? Oavsett, jag är så tacksam för dessa små tecken på att bebis mår bra, och betyder det illamående och trötthet ett tag så tar jag gärna det! Jag mår illa kan jag säga och M svarar vad bra för han vet att det är så jag känner och det blir en oeppande effekt, en påminnelse om varför jag mår så ;)…
Kram & TACK igen!
…var helt klart att visa Iduns nya body för nära och kära 😉
Juli 2015 ♥
Ett sommarminne som inte bara leder till att fyra ska bli fem utan även till många härliga sommarminnen många, många år framöver med en ny liten familjemedlem!!
KommenteraMitt objektiv gick ju sönder i helgen, det var det objektivet som följde med kameran, så inget värstingobjekt men vill gärna ha ett med lite zoom. Nu har jag bara ett fast objektiv och vill gärna ha ett nytt liknande det som gick sönder. Fast bättre ;). Vet att Tamron har nåt 17-55 mm objektiv som är väldigt bra men jag är verkligen vilsen i den världen. Alltså tar väldigt gärna emot tips och råd från er som kan mer än mig! Det ska vara prisvärt eftersom detta blir lite av en oplanerad extrautgift men samtidigt känns det ju som att det med en stundande New York resa kan vara bra att vara fotograferingsredo för the big Apple ;).
Jag har fått många frågor om min klänning som jag hade i lördags. Det är denna från Veromoda/Zalando, otrrrroligt prisvärd måste jag säga!
Skorna är dessvärre köpta på Skopunkten för några år sen så kan inte länka till dom. Löshåret är från Rapunzel of Sweden och det är helt klart där man ska köpa sitt löshår!
Min blivande man var så stilig i fluga så det pågår åter en mindre övertalningskapanj för att få honom att bära fluga på vårt bröllop haha. Men det spelar ju egentligen ingen större roll, viktigast är att han känner sig fin! Han kommer vara dösnygg även i slips såklart.
Kommentera
Att få dela Nadja och Jimmys stora dag var underbart! De var så vackra, kärleken spirade överallt och det var inte många ögon torra efter solosång och löften om evig kärlek.
Vår fina Karro var maid of honor och hon var det såklart med bravur!
Girls ♥
Efter kyrkan kördes brudparet iväg och vi andra körde vidare mot feststället för att vänta in dom för en kväll full med trevligheter, god middag och dans framåt midnatt.
Jag och min älskade ♥
Nästa gång är det våååår tur!!! 🙂
Hela menyn var underbar men bäst var nog efterrätten, så enkel som glass. Italiensk glass med färska bär.
Karros tal var helt klart det ROLIGASTE!! Alltså hon ÄR så rolig den kvinnan!
Sen ballade min kamera ur och ville inte alls fokusera, varken i manuellt eller automatiskt läge. Men, kvällen fortsatte med bröllopstårta, bröllopsvals och därefter dans för hela glada gänget. Ett glatt gäng var det verkligen, vilka goa släkter Nadja och Jimmy har. Hennes farfar var liksom en av dom som svängde loss mest på dansgolvet haha. Jag älskade att få dansa med min blivande man, känna hans kropp mot min och andas bröllopanda. Som sagt, vår tur väldigt snart!
Från en dag av glädje till en kväll med tårar, min kväll började inte alls bra men det är just mannen ovan som får mig att känna att allt kommer bli bra oavsett.