Denna trötthet. Alltså idag känner jag för att rymma hemifrån och bara sova hela helgen, helt själv. Ja med bebisen i magen som enda sällskap dårå och den enda som kan väcka mig ;). MEN, jag är glad. Glad för att jag är glad! Känner mig liksom inte sådär nere som jag har gjort till och från den här graviditeten, utan verkligen bara riktigt jävla trött. Rent ut sagt haha. Tror att två graviditeter gör så med vem som helst, man blir ju dötrött av bara en. Tur i oturen att bebisen utanför magen sover bra annars hade jag nog svimmat flera gånger av trötthet hittills, men när hon vaknar som igår och idag redan vid 06 blir jag väldigt mycket mer trött i alla fall.
Vi har varit ute på en morgonpromenad efter välling- och filfrukost men vädret är sådär även idag. Sen har jag slumrat i soffan med Idun när hon sov sin nap men det hjälpte inte alls. Nästan bara mer plågsamt att somna för 5 minuter i taget innan man får en hand i ansiktet eller fot i magen hehe…
Lillebrors kläder är numera tvättade!
Minns inte alls när jag har börjat förbereda inför bebisens ankomst tidigare? Nu är det 1 månad kvar till BF (imorgon för att vara exakt) så kanske det är tidigt att börja med BB-väskan egentligen? Samtidigt tror jag att jag behöver förbereda lite, för att förbereda mig själv. Det är ju faktiskt bara de senaste månaderna som jag känt mig riktigt gravid på nåt sätt.
Älskar temat i Efter tio den här veckan. Maskrosbarn. Ett ämne jag brinner för eftersom jag själv har växt upp i ett hem med en psykiskt sjuk mamma (som nu har fått ett gäng diagnoser vilka förklarar SÅ mycket). Man kan nog inte själv förstå hur det är att som barn ha en sån uppväxt om man växt upp i en ”normal” familj med en trygg uppväxt, så det är sånt här – att belysa det och dela med sig av sina egna historier – som gör att det blir mer förstått och accepterat för alla. Det värsta med allt tyckte jag var just när någon inte trodde på en för att allt SER bra ut. Dum dum dum bortförklaring. Men samtidigt förstår jag varför, det är så mycket enklare att bara blunda, låtsas att man inte hör.
Tänk så mycket som sker bakom stängda dörrar, hur många människor som skadas och mår dåligt. Alla klarar sig inte bra, men jag är tacksam för att jag ändå inte tagit mer skadad än vad jag har. För självklart har jag ärr och självklart har en del av mig blivit som den är just på grund av detta. Men det är ju på gott och ont, och jag har nog klarat mig bra just för att jag alltid sett framåt, känt hopp och liksom aldrig gett upp. Varit stark helt enkelt. Men hjälp så mycket värre det hade blivit om jag inte varit så envis och liksom stark i psyket. Och hästarna. Vad hade jag gjort utan hästarna? Jag hade min tillflykt där och sov där (i stallets lägenhet) på helger och lov. Kan nog ha varit räddningen på väldigt många sätt och jag är så glad för att jag hade den möjligheten.
Kramkalas!
Kommentera
Min morgon såg ut såhär. Semla och hallonbladste för att förbereda livmodern inför vad som komma skall. Bebis som bara sov en halvtimme trots att hon vaknade 06 (jag tror verkligen att sömn föder sömn eller vad man ska säga. Ju bättre mina barn har sovit på dagarna desto bättre på nätterna).
Jag har druckit hallonbladste båda tidigare graviditeterna så det känns dumt att bryta den trenden. Jag tror inte riktigt på att det startar en förlossning, men att det förbereder livmodern och kan leda till sammandragningar som tränar inför förlossningen. Det sägs även göra att man blöder mindre och läker snabbare bl a, och jag har efter båda förlossningarna återhämtat mig väldigt snabbt och bra. Säkert också för att jag inte har spruckit något, med Idun kändes det inte ens att jag hade fött barn bara ett par timmar senare, men det inre ska ju också läka.
När jag hade fött Elion blev jag rätt chockad över hur det kändes efteråt, efter förlossningen. Framför allt av eftervärkarna. Hade aldrig hört talas om det och blev nästan löjligförklarad av en barnmorska som sa att de minsann är värre om man är omföderska. Jaha!? Jag hade i alla fall väldigt onda eftervärkar redan första gången. Med Idun var de väldigt mycket värre men då fick jag tabletter för det redan från start och det underlättade massor. Sen att jag glömde bort eftervärkarna lite vid hemfärd och nästan svimmade av smärta när jag låg i sängen hemma när jag vaknade är ju något jag bär med mig till denna gång. Att be om råd för hur jag ska göra för att ha mindre ont. Den gången vet jag att barnmorskan sa att det kunde bli mycket jobbigare eftervärkar med tanke på hur de kämpade för att få ut moderkakan som inte riktigt ville lossna och det var säkert därför de gav mig tabletter direkt utan att jag bad om det, men den här gången vill jag vara förberedd på det oavsett hur förlossningen går. Jag är nog en sån som får jobbiga eftervärkar helt enkelt och då får man tänka utifrån det helt enkelt.
Är det något som blir enklare för varje barn och varje förlossning (enligt mig), så är det att man vet mer tycker jag. Känner sin kropp. Litar lättare på sin känsla över hur det är/bör vara/känns. Vet hur man tänker och vill ha det. Jag vill ha kontroll och veta saker, och att jag inte gjorde det med Elion som var första förlossningen var nog det som var svårast. Tycker absolut att man inför första förlossningen borde få mer info om tiden efter!
KommenteraOkej, så blev det snö igen. Snacka om kontrast mot förra veckans vårväder! Kan väl tycka att snö till sportlovet hade varit kul för alla barn, men sån här blötsnö lär väl inte ligga kvar och skulle lika gärna kunna kvitta.
Skriver jag mest för att jag just nu är nerkyld efter att ha blivit helt genomblöt efter att ha gått till och från skolan för att lämna Elion, för väder är ju faktiskt en sån där sak man inte kan göra någonting åt och är rätt onödig att klaga på hehe. Det var bara lite lätt snöande när vi gick hemifrån, men halvvägs dit började de största blötsnöflingorna falla och det dröjde inte länge innan det låg tjocka lager av blötsnö på rengsnydd och hela mig, så det läckte igenom jackan. Var minst sagt skönt att komma innanför dörren (efter att ha skrapat bort snö från mig och vagn) och byta kläder! Hoppade i pyjamasbyxor, fårskinnstofflor och myströja. Idun sover redan i soffan för hon vaknade redan vid 06 av att pappa stökade inför jobbet. Känns väldigt ovanligt att hon vaknar så tidigt (hennes vaknatid är 07-08 vanligtvis) men ändå lite smidigt när vi ändå skulle gå iväg till skolan.
Grått ute idag men den grå bilden är från igår. Min älskade mystjej som nog är mysigast i världen ♥
Kram/E
Kommentera
Gravidtopp från Mom2Mom (jag har S på min) och gravidjeansleggings från H&M
Trivs mycket bättre i fler färger och framför allt svart nu när jag har ljusare hår. Imorgon är det äntligen dags för ett nytt frisörbesök på samma salong där jag gjorde ögonfransförlängningen. Längtar!
Det har varit en bra dag! Förra veckan hade jag en riktig svacka men nu när jag är på ”andra sidan” är det liksom lättare med precis allting. Det flyter på bättre, livet och vardagen.
Sen eftermiddag började ett förvärksrace och det håller i sig. Det började när jag och Idun gick för att möta pappa M efter jobb/träning när hon hade ätit middag. Det gjorde ont i princip hela vägen men det var inte förrän vi kom hem och jag stannade upp som jag kunde koppla ihop det med just förvärkar. Sammandragningar har jag haft länge, men de gör ju inte ont, dessa gör riktigt ont och svider över livmodern nedre halvan.
Och sen hände något som aldrig har hänt innan, i hela mitt liv. Alltså jag är så lättpåverkad vad gäller mat nu när jag är gravid. Ni kanske kan gissa vad jag har sett massa bilder av idag? Semlor såklart. Jag gillar inte ens semlor. Mandelmassa tycker jag inte alls om men själva bullen med lite grädde går väl an. Men idag fick jag åka till affären efter middag för att köpa semlor! För första gången i mitt snart trettioåriga liv. Inte mitt livs första semla så sätt, men den första semlan jag har köpt själv faktiskt.Kroppen är minst sagt ständigt sugen på kolhydrater nu!
Kommentera
Har ni varit på Condecco? Alltså det är ju så mysigt. Har nog inte varit där en vardagsförmiddag innan (bara lunch med klasskompisar) men det var ju väldigt gott om plats då.
Idun tyckte det var väldigt spännande med en liten bebis och jag insåg hur stor hon kommer kännas när Lillebror tittar ut. Även om hon ju också är väldigt liten fortfarande.
Hon pussade Leia helt frivilligt, lilla mystjejen ♥
Min frukost nummer två blev den här tonfiskmackan. Sååå god. Äter något litet (fil med müsli idag) med Elion innan det är dags för skolan men eftersom det blir fullt i magen snabbt behövder den fyllas på desto oftare istället. Idun åt lunch innan vi åkte för att hämta storebror igen men Nadja och Leia var tvugna att gå lite tidigare.
Nadja med sin nydöpta Leia. Tyvärr krockade dopet med farmors överraskningskalas i söndags så vi missade det.
Vi var tidiga till skolan så vi hann vara med en stund på slutet innan slutsamlingen. Elions lärare tog mig undan och sa några väldigt fina ord om honom som värmde gott i hjärtat! Frågade om vi får vara med någon dag snart och det gick jättebra. När jag sen frågade Elion om han vill det önskade han att vi är med en dag när de har gympa. Får se till att lösa det innan Lillebror gör entré!
Kommentera