Äntligen fredag! Fast om veckorna gick snabbt innan är det inget mot vad de gör nu 😉
Vi har lämnat Elion på skolan och sen har jag haft Aston i bärselen så jag har fått ha händerna fria samtidigt som han får närhet. Han är en riktigt mysbebis som vill vara nära mest hela tiden. Såklart. Som de flesta nyfödda antar jag, även om jag upplever att han har ett något större behov än vad Elion och Idun hade. Eller så minns jag fel och det blir mer påtagligt nu när det finns mer att göra haha. Det är det enda jag känner är lite ”trist” med att ha barnen såhär tätt, Aston får liksom inte samma lugn och uppmärksamhet av mig som både Elion och Idun fick eftersom de var ensamma bebisar. Inte ge honom all fokus den här första tiden. Men det är väl bara att tänka att han vet inget annat för det där dåliga samvetet att inte räcka till gör ju faktiskt ingen som helst nytta! 😉
Jag har utökat min garderob med två nya koftor från Odd molly! Visualiserar en stooor garderobsrensning snart och det ska bli så skönt att ”börja om”. Bort med alla gravidplagg inte minst!! Är så less på dom.
Den grå köpte jag på Nelly med ett presentkort jag hade och den i bright cherry köpte jag på Campadre när det var Odd Molly-kampanj där för någon vecka sen.
Ska sälja vidare min svartvita lovely knit också tänkte jag ju med, så är det någon intresserad får ni hojta till! Den är i storlek 1 och färgen heter almost black.
Kram!
Status på familjen Strand idag är trötta föräldrar, i plural, och trötta bebisar. Inatt har nämligen Idun haft ont i magen gissar vi på. Hon åt väldigt mycket majs för första gången igår och från 23 och då och då under natten har hon varit ledsen. Trött och ledsen i sömnen nästan. Precis som att det har krampat i magen för det har inte hjälpt med klapp på pannan och hon har inte varit varm eller törstig eller tappat bort nappen. Så M har gått upp till henne flera gånger under hela natten. Jag matade Aston och sov mellan midnatt och nästan 04 iaf och sen var det en liten kille som bökade och inte var riktigt nöjd brevid mig. Känns som att vi kör lite varannannatt med okej sömn just nu men det är ju faktiskt bättre än inga nätter 😉
Ja lite har han allt växt under de här fyra veckorna vår lille Aston! Fast fortfarande har han 50 på de flesta plaggen. Haha ser att jag har fläckig tröja men är bara vattenstänk efter att ha diskat…
Lära-gå-vagn? Neee sittvagn sa Idun haha. Men hon har faktiskt börjat gå längs möbler nu iaf 🙂 Som jag skrivit innan gick visst inte jag förrän jag var typ 1,5 och verkar ju som att Idun gör likadant. Inte helt oväntat kanske eftersom hon är väldigt lik mig som liten!? Aston känns redan mer som Elion och ”står” på benen så kanske han går vid 9 månader som storebror. Det är så spännande att få följa sina barns utveckling från start, när ett leende känns lika stort som att vinna på lotto. Allt som sker för allra första gången.
La ner lillebror efter att han ätit och rapat och direkt är Idun där och pussar och håller handen. Alltså jag dör vad gulliga de är. Ser framför mig hur de kommer leka tillsammans under alla år. Det har jag kunnat sakna med Elion, ett mer jämnårigt syskon. Även nu, när han har kompis hemma och det alltså är 4 barn här tycker jag det är lättare än våra 3 för då har han också en jämnårig att leka med. Jag räcker liksom inte riktigt till alla gånger just nu när mata bebis och byta blöjor tar största delen av min tid. Men i helgen har jag lovat Elion att vi ska spela fotboll nere på ängen, bara han och jag. Måste även bli bättre på att vara med bara Idun också! Det tror vi är viktigt både jag och M, att man fortsätter ha tid med varje barn för sig precis som innan trots att en ny familjemedlem har utökat familjen.
Idag hämtar vi Elion efter skolan, han hade pappanatt inatt, och sen är vi samlade allihop till söndag igen. Då ska det bli finare väder igen, tjohoo vad jag längtar!
Idag är det 7 månader sen vi stod i Central Park och sa I do, jag och min älskade man… Då låg Aston i magen (vecka 14 tror jag det var?) och även om det inte alls var planerat att jag skulle vara gravid när vi gifte oss är jag faktiskt glad att jag var det. Det blev extra fint på något vis. Vi lovade inte bara varandra utan även alla våra barn att vi ska älska varandra för alltid och göra allt för varandra.
Idag är det även 4 veckor sen Aston föddes! 4 veckor sen jag var med om min tredje förlossning som också var den smidigaste. Luriga trean har jag hört men för mig blev det lätta trean. Lätt graviditet och lätt förlossning. I måndags fick vi se de första leendena både jag och M vid olika tillfällen och ja, man smälter ju TOTALT. Samma leende som både Elion och Idun har. Känns lite roligt att de är så lika trots att de inte är helsyskon! De har även fått samma efternamn vilket jag kände var viktigt.
Lillebrors namn är Aston Hans Mikael. Hans efter Ms farfar som ska ha varit världens snällaste ungefär. Jag tänker mig lika snäll som M och hans pappa, för jag har aldrig träffat honom då han dog för ett par år sen men de där två är ju lika och också lika genomgoda som säkert Astons farfarsfar var. Mikael efter min kära far. Och Aston, det var ett namnförslag jag har haft med mig jättelänge. Kom på plats två när Elion låg i magen men då vann Elion för Elion var redan en Elion när jag först hörde Aston. När jag blev gravid med Aston var jag så trött på att M ratade alla mina namnförslag så jag sa att det blir Aston om du inte kommer på något annat! Jamen ungefär så haha… Och något bättre förslag kom aldrig, det kom faktiskt inte något annat förslag alls och jag tror egentligen att M hela tiden gillat Aston men inte vill erkänna det eftersom det inte var hans förslag… 😉
Jag behövde inte vänta speciellt länge på min önskan om att få sova 5 timmar i sträck för inatt hände det!! Sov från midnatt till kvart över fem när Aston ville äta. Alltså så skönt!
Igår kom M hem lite senare än vanligt eftersom han hade ett möte inbokat men jag och barnen roade oss i trädgården fram tills han kom hem. Sen var det middagsdags och allt rullar ju liksom på i vanlig ordning (läs full fart non stop) så jag orkade inte ens öppna datorn. Den här förkylningen som ligger och lurar gör mig inte direkt piggare om man säger så haha. Men när jag badat Idun och nattat henne, och Elion också sov, gick jag ut på en promenad. Bara jag! Kändes lite konstigt men oh så skönt. Musik i öronen och snabba steg. Utan vagn, utan bebisar i famnen. Det där var egentid på riktigt. Tog svängen förbi affären på hemvägen också innan jag gick hem igen och myste på med min minsta och största älskling i nån timme till. Vi har börjat kolla på Heroes och varvar det med Better call saul (kommer ett avsnitt i veckan på Netflix) och Revenge.
På väg ut igår och jag fick en stor påminnelse om vilken SNÄLL storebror Elion är, och hur duktig han är på att hjälpa till. Här tar han på Idun ytterkläderna (på eget initiativ) när vi ska gå ut på baksidan och ja ni ser ju hur lätt det var haha… Men han kämpade på eftersom jag höll på med Aston. Bästa, bästa storebrorsan ♥
Men inte nog med det, han hjälpte även till att få i lövhögen i säckar så att jag kunde bära ner det till ängen där högen inför valborgsbrasan växer allt större. Att skyffla upp löven så här var helt hans egen idé och sen hjälptes vi åt. Jag hade Aston i bärselen så var lagom smidigt att sätta mig på huk emellanåt men det gick med världens bästa teamwork.
Sa det till Elion, att det löste vi bra med teamwork! Då gick han stolt iväg och ställde tillbaka redskapen medan han sjöng: ”vad funkar bäst? teeeeamwork! vad funkar bäst? teeeeamwork”. Ni som brukar kolla på barnkanalen vet vad jag menar haha.
Idun hjälpte också till! Med att äta löven……
Idag kör vi smoothie till mellis, barnens favorit och även en av mina. Hallon och kiwi är bästa kombon tycker jag, idag endast med turkisk yoghurt och kokos till det men en bananbit hade inte varit dumt med.
Aston bara sover och sover idag, ja mer än vanligt alltså. Hoppas han vaknar till nu snart så han inte får för sig att vända på dygnet nu när det har börjat så bra 😉
Ska strax ut i trädgården med kidsen. Räfsade löv igår så ska packa i allt i en säck som vi sedan ska lämna borta på fältet sen. Det byggs en stor hög där inför Valborg, perfekt för oss som bor i närheten. Sen håller jag tummarna för att M kommer hem snabbt efter sitt möte, känner att jag behöver avlastning lite extra just idag när nacken värker av förkylningen och jag är så trött. Är tacksam varje dag för att jag delar vardagen med en så underbar man som förstår vikten av att vara närvarande på alla plan i hemmet och i familjen. Ni som är ensamstående föräldrar är grymma! Jag har själv varit där men då ”bara” i ungefär ett år och ”bara” varannan vecka… Nu är ju barnen samtidigt dom som också ger energi, men att få avlastning emellanåt och kanske framför allt bara känna att man har någon som stöttar när man är svag är något alla behöver tror jag. Bara vetskapen om att man inte är ensam liksom. Men jag vet ju hur det kan vara – svårt att be om hjälp och man vill klara sig själv. Så jag är inte bara tacksam för M utan även vännerna som erbjuder hjälp – även om jag är dålig på att ta emot den (känner väl helt ärligt att jag och M teamar tillräcklig bra) så uppskattar jag själva gesten enormt mycket!