Gårdagen avslutades med ett BIG aha precis innan sovdags! Aston har inte riktigt varit sig själv de senaste dagarna, eller jag har mest tänkt att herregud jag känner ju inte alls mitt barn… Men så slog det mig att det gör jag ju om jag märker att det är något annorlunda. Och så kom jag på det. Det var precis samma med Elion – han var en väldigt nöjd bebis förutom någon dag här och där med några veckors mellanrum och jag hittade till slut orsaken. De olika utvecklingssprången. Så jag googlade just det och javisst, kring fem veckor är det första utvecklingssprånget! Idun var aaalltid glad och hos henne märktes de olika sprången inte av förrän nu framåt året, men Elion var som sagt otroligt tydlig med när det var dags för nästa språng.
MiniÄlsklingen
Idag vaknade han vid 07 och var GLAD! Så himla skönt. Verkar inte heller lika törstig på närhet men så sov han i och för sig på min arm heela natten. Myspys och det var härligt att få sova bra hela natten i princip. Får se om det fortsätter resten av dagen och om det betyder att den jobbigare delen är över för honom.
Förra veckan köpte vi sempers magdroppar förresten. Vi märkte på kvällarna att han då blev missnöjd med något. Somnade men vaknade till med jämna mellanrum och var ledsen. Bara kvällstid kring 19-21. Så höll det på någon vecka innan vi köpte hem dropparna för vi tänkte att det nog måste vara ont i magen och efter några dagar med dom blev kvällarna mer harmoniska igen. Ja fram tills i förgår då men det hoppas vi som sagt beror på det utvecklingssprånget. Nu somnade han till och med i sin babysitter så ja, märkbart mer harmonisk och trygg bebis igen.
Här kan ni läsa om de olika utvecklingssprången 🙂
KommenteraVi fick en väldigt smidig hämtning idag, vi hann inte ens gå till skolan innan vi mötte Elion och hela hans klass som var på väg tillbaka från frilutftsdagen. Så Elion hängde på oss direkt istället, nästan en halvtimme tidigare fick han ju sluta då. Inte för att han brukar vilja sluta tidigare, den här killen ÄLSKAR att gå i skolan och speciellt att vara ute med sina kompisar.
Eftersom bebisarna sov gick vi bara förbi hemma för att lämna skolväska och hämta fotboll och så gick vi en liten runda. Idun vaknade efter en stund så vi stannade i lekparken för att gunga men Aston gillar inte alls när vagnen står still så vi fick gå vidare. Han kommer liksom inte till ro speciellt ofta i vagnen eller när han sover dagtid (jo om han sover på mig så kanske det är att han hellre vill ha närhet än ligga i vagnen?) men hellre det såklart, och att han sover bäst på nätterna.
Älskade små. Vad vore jag utan er? ♥
Kram!
KommenteraHey beautiful! Hoppas att du har sovit gott? Vi har sovit sådär men jaja. Jag tycker mest bara det är jobbigt preciiis när man måste gå upp, sen när man kickar igång dagen känns det ungefär som vanligt. Det slog mig igår att det snart är maj. Maj är månaden jag fyller 30 och jag frågade M igår om jag börjat få en trettioårskris? Inte så att jag känner mig gammal, men jag tänker väldigt mycket över hur fort tiden går. Tycker att det känns läskigt att dagarna, veckorna, månaderna bara springer förbi och det är en ny månad nästan hela tiden. Ja ni förstår hur tankarna kan utvecklas. Helt plötsligt är jag i tankarna framme vid att jag och M är gamla och jag funderar på vem av oss som kommer dö först, vem som kommer dö ifrån vem. Att jag helst skulle vilja dö först för jag vet inte om jag klarar att leva utan honom vid min sida men att jag hellre tar på mig det så att han slipper känna de känslorna istället… Ja herregud. Jag fyller alltså 30 och funderar på ålderdomen. Är det en ålderskris? Det måste det vara va?
Såhär såg det ut häromdagen när pappan i huset kom hem från jobbet – jag hade båda bebisarna i famnen och var skitstressad för att F väntade utanför då vi med Elion skulle åka till skolan för utvecklingssamtal. Att armarna inte räcker till har fått en helt ny innebörd med två bebisar i huset! 😉
Det försvinner saker här hemma. Vet inte om det beror på virriga föräldrar eller busiga barn (läs Idun)? Ms körkort har varit borta sedan i helgen efter att Idun lekte med hans plånbok och jag har letat efter förlossningsjournalen för att kunna lägga den bland de andra två. Den sistnämnda hittade Idun precis åt mig när hon letade i tidningshögen här i vardagsrummet. Tur hon inte hade börjat undersöka den närmre hehe… Så kul att ha kvar förlossningsjournalerna tycker jag! Denna förlossningen var verkligen snabb och smidig ser jag ju även på pappret – inskrivna 20.13 och då hade jag precis börjat få värkar. Vi var ju inte där för att föda barn ens en gång trodde vi då vi åkte in för att jag skulle få en spruta och inte på grund av värkar.
Kram på dig!
P.S
Förlossningsberättelsen med Aston finns den här.
Förlossningsberättelsen med Idun finns här.
Förlossningsberättelsen med Elion finns också i arkivet men är privat eftersom jag låste alla inlägg som hörde till ”det förflutna” när jag och F delade på oss. Ska se om jag kan uppdatera inlägget med den ändå!
Kommentera (9) 
Älskar älskar älskar våren! Speciellt såna här dagar haha. En timmes promenad efter lunch, sovande bebisar och podd i öronen. Föräldraledigheten när den är som bäst! Nedå, men lite av en belöning efter morgnarna och förmiddagarna som går i ett blir det.
Nu längtar vi tills pappan i huset slutar vid 15, då går vi och möter honom för att maxa vår kvalitetstid OCH njuta av vädret ännu mer.
Jag (vi) är inne i vecka 3 på mitt nyttigare liv och det är först den här veckan som det har börjat vända rent mentalt. Under graviditeten byggde jag sakta men säkert upp ett sockerberoende och det är det som varit jobbigast att ta tag i. Nu får jag äta godis på fredagar och lördagar för jag tror inte på förbud, vet att det inte fungerar bra för mig. Däremot tänker jag minska det ännu mer till godis endast en dag i veckan när jag känner mig redo för det. Men två veckor tog det att bli av med sockersuget och jag sa till M häromdagen att det var första dagen jag inte ens hade tänkt på godis under dagen haha. Alltså det är ju helt stört att det fungerar så, socker. Som ett gift man blir beroende av.
M kör stenhårt på helt förbud av godsaker som godis, glass, kakor etc men har vin på helgen som sitt ”godis”. Tror man måste hitta det som fungerar bäst på sig själv för att hitta en långvarig livsstil! Och räkna kalorier eller bara äta vissa grejer tror jag inte heller på. Frukt räknar jag inte heller som socker som jag vet att vissa gör. Med socker menar jag just godis, glass, kakor och liknande. Jag mår bäst när jag minskar på pasta och bröd t ex, men vill jag äta det någon gång är det heelt ok. Men minska på sånt, möjligtiv även minska på portionerna, och istället äta mer grönt och nyttiga fetter. Det mättar och ja, tar bort sötsuget.
Dagens lunch, Idun äter samma fast med pasta till också.
Att banta eller gå på någon strikt diet är absolut inget för mig, men visst vill jag bli av med alla gravidkilon (har kanske 4 kvar innan jag är tillbaka på vikten när Aston flyttade in i magen och 5 kg kvar tills jag är tillbaka på startvikten innan Idun. Men siffrorna på vågen är inte det viktigaste, det viktigaste är att så småningom också bygga muskler och känna mig starkare! Däremot vet jag ju vad jag brukar väga för att må så bra som möjligt även i hyffsat vältränat tillstånd, och det är dit jag vill komma igen. På sikt. Nån gång. Ingen brådska men jag tänker ofta nuförtiden på orden att min kropp är mitt hem och precis så är det ju. Så himla viktigt det är att ta hand om sitt hem, för att orka med allt och framför allt för att må bra!