Om jag var stressad för skolan (livet) innan helgen kan man säga att det har eskalerat i takt med att Idun har blivit sämre. Nästa vecka är jag själv med barnen mellan tisdag och fredag, och på onsdag eftermiddag har jag ett obligatoriskt seminarium som är mycket viktigt. När Idun bara hade feber i onsdags kändes det ju lugnt, att hon skulle hinna bli frisk. Sen fick hon svinkoppor i torsdags (vi var på vårdcentralen i fredags) och då blev det plötsligt på gränsen att hon ska bli förskoleredo till onsdag. Och så igår fick hon 40 graders feber plus öroninflammation (inte konstaterat av läkare men känner igen symptomen från senast)! Alltså stackars, stackars lilla älskling. Öroninflammation, svinkoppor och öroninflammation på en vecka. PLUS hög feber i två veckor med bara kort paus på någon dag. Vi ska in till närakuten om en stund så en läkare får kolla på henne. Känns extra viktigt eftersom hon hade öroninflammation i november senast. Plus att i fredags sa sjuksköterskan på vårdcentralen att vi skulle höra av oss tidigt måndag morgon ifall hon fortfarande har feber eller det har blivit värre på något sätt.
Men tillbaka till stressen över att hinna med livet och skolan. Det är galet mycket att läsa inför seminariet (fattar verkligen inte hur de har planerat när de lägger i princip allt för kursen, dvs. all litteratur och massa föreläsningar både på skolan och på nätet, den första veckan!??). Jag ”måste” på det där seminariet (om inte allt arbete fram tills dess ska vara ogjort plus få kompletteringsuppgift) och Mange är alltså inte hemma, svärföräldrarna är i Spanien… Men jag pratade precis med min pappa som sa att jag i princip kan räkna med att han kommer. Alltså lyckan! Började nästan gråta. Han skulle dubbelkolla på jobbet imorgon bara för han visste inte riktigt sitt schema, men tror inte han skulle nästintill lova utan att vara säker. Det som inte gör honom till en självklar barnvakt i det här fallet (för barnvakt får de mer än gärna vara när de vill!) är med hänsyn till att de har 12 mil fram och tillbaka, vilket inte känns helt schysst mitt i veckan sådär men… Som sagt räddande ängel! Sa jag ska kompensera honom men pappa sa bara att det är belöning nog att få träffa barnen ♡
Igår gick jag och minisarna en promenad med Karro. Stannade vid en lekpark en stund och Idun verkade ganska pigg… Men när vi kom hem igen blev det snabbt sämre. Stackars pluttan.
Mange åkte till stugan en sväng i går eftermiddag (jag pluggade fram till 15) så för ovanlighetens skull var det jag som fick laga middag en lördag hehe, är ganska bortskämd med att slippa det… 😉
Tortillapizza måste vara den enklaste och godaste ”snabbmaten” man kan fixa hemma? Jag vill ha skinka, champinjoner, oliver och mozzarella på min. Gärna även soyafärs som här. Mums!
♡
Småbarnslivet är hårt ibland… du vet att din pappa får vabba med era barn? Man anmäler att en närstående ska vabba så förlorar de inte inkomst på samma sätt! Brukar min mamma göra, jättebra!!
Kämpa på!
Det har jag faktiskt inte tänkt på så tack för påminnelsen! Nu räcker det att han kommer upp på eftermiddagen så förhoppningsvis missar han inte så mycket jobb, men det är ju suveränt att ha möjligheten. Och tack! <3