Jag och Aston igår ♥
Det har varit så många tårar de senaste dagarna! Jag som längtade efter att bli kvitt från hormonerna som spökade under graviditeten haha, de har istället spökat ännu värre nu efteråt. Men så är det väl, och ofta kring tre dagar efter förlossningen?
Det jag har gråtit mest över är att jag inte riktigt kan hantera kärleken till mina barn. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen för kärleken är så stor! Jag tittar på Aston och tänker att jag älskar honom mer än livet självt. Och så tittar jag på Elion eller Idun och känner samma sak och blir liksom ledsen för att jag känner SÅ mycket och inte riktigt kan reda ut HUR man kan känna så mycket. Hjärtat svämmar alltså över på riktigt, det är nog den enda förklaringen jag har. Igår grät jag floder när Elion studsade upp i soffan och råkade knäa Aston i bakhuvudet, då sprutade tårarna samtidigt som jag försökte förklara för Elion (så att inte han skulle bli ledsen) att jag inte blev arg utan bara rädd eftersom att Aston är så liten och ömtålig. Jag grät också när vi gick ut från BB, förbi ultraljudsundersökningsrummen, bort från avdelningarna på sjukhuset som varit så stor del av våra liv de senaste 1,5 åren. Ja hjälp vad känslorna och kärleken snurrar, och mitt i allt inser jag att detta är ett rätt härligt i-landsproblem ändå, att känna sig så rik på kärlek att jag liksom måste landa i det för att det är så stort, härligt, mäktigt, oförklarigt och det bästa som finns!
Åh, jag minns det så väl. När dottern var några dagar gammal och jag grät och grät och sambon frågade vad det var. Jag snyftade frågande fram ”Huuur ska vi kunna ta hand om henne hela livet?” Och något om att hon var så liten och att jag tyckte om henne så mycket att jag inte skulle klara av det. Haha, dessa hormoner. Nu sitter jag höggravid med alla hormoner det innebär och ser inte direkt fram emot de okontrollerade känslostormarna som kommer efter förlossningen. Turligt nog vet man denna gången att det är övergående 🙂
Stort grattis till fina Aston! <3
Ja precis så var det ju!! Kramar och lycka till!
Åh de där tårarna och känslorna överallt ? Kram till dig! (fick son nr 2 för snart 11 veckor sen och jag tyckte inte alls om de där tårarna själv men det blev så mycket bättre rätt snabbt!)
<3
Jag förstår precis hur du känner! De första dagarna när vår trea var nyfödd kom jag underfund med att jag dels alltid kommer att vara en hönsmamma, oroade mig precis lika mycket över att allt var bra med trean som med ettan och tvåan och dels att jag nog känner mig mer sårbar ju fler barn jag får. Älskar ju dom så mycket att det gör ont och med fler barn ökar ju riskerna att något går fel med någon av dem? Helt galna tankar, märker jag nu när jag skriver det. Men liksom lyckan att få tre friska barn, det är inte alla som har den. Och speciellt i början när alla hormoner flänger runt så är det lätt att det svämmar över av det otroliga i den lyckan och lite oro tar plats…. För sådan tur kan man väl inte ha? Flummigt blev det nu… men du kanske förstår vad jag menar? 🙂
Hade/har exakt likadana tankar om min trea. Trodde lixom man skulle bli ”coolare” med tiden. Men var big mest orolig med trean. Nu blir det ings fler barn, tur är väl det annars skulle jag nog böla hela dagarna ?
Ja, jag trodde också att jag skulle kunna ta det mer med ro, men nej. 🙂
Haha!
Du skriver precis likadant som jag kände och ofta fortfarande känner (och nu är lillan 2 år). Har absolut inte blivit tuffare som 3-barnsmor utan är mer medveten om alla faror. Men så oerhört tacksam varje dag! Älskar mitt lilla fina gäng mest av allt och de älskar varandra!
<3 <3 <3
<3
Exakt så!! Jag förstår preciiis <3
Kram
Åh, de där tårarna som kommer helt å hållet när de själv vill och som.sedan inte går att kontrollera det minsta!
Minns dem såväl med alla barnen, hur chockad jag blev varje gång, alltid lika oförberedd fast jag trodde jag hade ”koll på läget” 😉
Människokroppen – det häftigaste som finns!
Kram
P.s
Jag längtar tills att vi får läsa om förlossningen (OBS!! menar inte att på ngt sätt stressa dig!!) – alltid lika spännande tycker jag! 🙂
Haha jamen helt okontrollerat verkligen!
Den är verkligen heelt fantastisk!
Kramar och jag lovar att det kommer en förlossningsberättelse 🙂
Åh det där minns jag precis! Nästan på pricken sådär kände jag när vi fått vår tredje. Fantastiskt härligt samtidigt som det nästan var lite läskigt att älska så mycket. ”Hur skulle man klara att göra alla tre lyckliga under sina liv?” Mycket tankar och känslor som snurrar när hormonerna är i gungning. Njut av bebisbubblan!? Kram
<3