Måndag och ny vecka!
Jag tycker att just precis nu är en väldigt bra tid. Examensarbetet är inskickat och visst är det lite smågrejer att fixa med inför opponering osv. Men överlag känns det som att det finns mer tid över till allt. Hinner jobba, hinner vara med familjen, hinner träna, hinner träffa vänner, hinner städa hemma. Ja alla de där delarna som man liksom vill ha i sitt livspussel men som ibland får trängas eller helt enkelt utebli. Balans kan man väl kalla det.
Ett citat som är så fint. I mitt jobb får man höra och se mycket som gör ont i hjärtat och då kan det faktiskt hjälpa att påminna om att det är det lilla som kan vara mest betydelsefullt i ett barns liv.
När jag började socionomprogrammet trodde jag verkligen inte att jag ville arbeta med barn och ungdomar, eftersom det på något sätt kändes för nära det jag själv varit med om. Men nu är det så självklart att det är just där jag vill kunna göra skillnad. Eller, kurator har jag kunnat tänka mig sedan tidernas begynnelse ungefär, säkert med tanke på att den kurator jag hade på högstadiet var den enda professionella vuxna som trodde på mig. Socialtjänsten gjorde det ju inte. Det tycker jag fortfarande är helt galet med tanke på vad jag hade att berätta. men jag väljer att tänka att jag nu faktiskt kan vara den som tror på barnets berättelse. Vilken viktig roll! Det är väl inte konstigt att färgas av sina negativa och positiva erfarenheter och det är väl också därför jag inte alls hade trott att jag skulle vilja arbeta inom socialtjänsten. Men att göra skillnad för barn och unga, det har jag alltid velat. Och nu är jag där jag inte trodde att jag ville vara, men trivs hur bra som helst. Livet blir inte alltid som man tänkt sig men det blir ofta bra ändå. Oftast blir det till och med ännu bättre, så länge man vågar chansa och följa sin inre röst.
♡
Hej.
Tror verkligen att du har mycket att tillföra med tanke på din uppväxt. ?
Vi är familjehem sen 3 år tillbaka, började som kontaktfamilj. Visst är det en utmaning, man får ju föräldrar på köpet som man ska samsas med och skola, socialtjänst och i vårt fall även BUP.
Fast man känner ju att man gör något viktigt och vårt hjärta är samma för barnet som för våra egna och skulle aldrig behandla dom olika som man hör skräckexempel på ibland.
Sen ska man ha tid och engagemang för att vara familjehem, är inget man ska bli utan att tänka till ordentligt. ?
Heja ni som är viktiga vuxna för ett barn som behöver! Tänk vilken skillnad ni gör i barnets liv – för alltid! Och helt rätt, att vara familjehem är verkligen något som man ska ha tid och kraft för. Är nog inte alla som vet att det ofta kan vara mycket ”jobb” också. Kram!