Hej i tisdagen! Inatt har vi äntligen fått sova lite bättre, Idun fick penicillin utskrivet igår men bara det att trumhinnan sprack och lättade på trycket gjorde väl sitt. Läkaren på närakuten var dessutom SÅ BRA och jag är glad att vi fick träffa just henne. Förra läkaren, i torsdags, kände jag liksom inte… Jag vet inte… Hon gjorde inget vidare intryck på mig. Bara det att hon sa att vi skulle avvakta i någon vecka kändes sådär. Läkaren igår blev förvånad över att vi varit där i torsdags och inte fått någon ny tid efter ungefär två dygn, för att kolla i öronen igen med tanke på att Idun hade så hög feber och så ont i öronen. Å andra sidan sa hon också att hon själv hade ett öronbarn och kanske kunde relatera till hur ont det gör. Det är väl PRECIS det som gör det lite läskigt med människor i olika professioner tycker jag, att det hänger så mycket på erfarenheter, personlighet och ja kanske till och med dagshumör när man gör sin bedömning. Det gäller självklart även mig själv i min yrkesroll, jag påminner mig ofta om att verkligen lyssna på personen jag pratar med och vara objektiv samtidigt som jag jobbar individuellt. Svår balansgång men otroligt viktig.
Idag har jag varit på en utflykt kan man väl kalla det! Vi ska använda oss av intervjuer som datainsamlingsmetod i vår C-uppsats och nu är vi alltså igång. Så himla roligt! Fast jag var lite nervös igår kväll och idag på morgonen innan jag åkte. Trots allt en för mig helt ny situation. Men det gick väldigt bra tycker jag, och till nästa omgång på fredag ska jag lyssna igenom dagens skörd och ta till mig vad jag kan göra annorlunda till kommande intervjuer.
En annan sak som gör att det känns som att det börjar vända är att svärföräldrarna kommer hem idag igen. Svärmor har sagt att hon kan ha Idun (och Aston om han vill) nu onsdag, torsdag och fredag om vi och Idun vill. Hon ska nämligen vara hemma från förskolan hela veckan enligt läkarens ordination. Vet inte om det är för att trumhinnan spruckit, att det blir en infektionsrisk? Glömde fråga.
KRAM!
♡
Snyggo! ??
Haha men tack snälla du!! ❤️
Kanske försent men kom på när min flicka fick öroninflammation när hon va 1-2 år nu ör hon 6 år,ha en pojk som är nio och han har aldrig haft problem med öronen!!så kunde inget om det!!
Men vi va på semester och första natten grät flickan konstant och jag märkte att hin hade ont,hon har sovit hos mig varje natt tills hon va 4 år!hon hade aldrig betett sig så som hon gjorde,la henne typ på mig men hon fortsatte till slut satte jag mig upp i sängen p tröstade å tillslut somnade hon,då la jag mej ner riktigt på kudden försiktigt så hon inte skulle märka att jag rörde mig,typ gled ner?fortfarande sov hon på mig!men inom en minut började hon gråta igen,fort satte jag mig upp u hem med henne,efter många såna försök förstod jag att så fort jag la mig ner med henne kände hon av det i öronen p vaknade för det gjorde ont!!!dagen efter va jag slut för jag hade suttit upp i sängen med henne i famnen och sovit!!lägg Idun högt verkligen högt upp med många kuddar under huvudet så hon typ sitter!!vet att det hjälper!!fluckan har aldrig mer haft öroninflammation,tack p lov!
Ja efter den första natten när Idun hade ont i öronen höjde vi upp madrassen underifrån med hjälp av kuddar, så hon kom upp. Hjälpte massor! Men när trumhinnan sprack förklarade det ändå varför det bara gjorde ondare och ondare, hon måste haft ett fruktansvärt tryck i örat med all vätska bakom.
Skönt att ni sluppit öroninflammation sen! <3
Kram