Gårdagens aktivitet var att åka och hälsa på min mamma som är på besök i Småland. Det är alltså över sju år sedan jag träffade henne, om man bortser från rättegången då vi hade ”kontakt” via skype i rättegången. Men det var nästan fem år sedan så längesen det också. Vi bestämde oss för att åka hela familjen. Jag har pratat med Elion som sedan själv fick bestämma om han ville träffa henne, och det ville han. Och då kände jag att de små också kan vara med, eftersom det annars kan kännas ”orättvist” om de inte är med och Elion skulle säga något om det. Jag har sagt till de små vad hon heter och att hon är min mamma. Till Elion förklarade jag även (på hans nivå såklart) varför vi inte har träffats på länge och att han inte behöver säga mormor till henne bara för att hon är biologisk mormor, och att hon sagt förlåt och vill träffa oss om vi vill träffa henne. Vi har ju 120 mil mellan oss i vanliga fall också vilket också var en anledning till att jag ville att barnen skulle träffa henne. Man vet liksom inte när det blir nästa gång.
Bara grejen att bestämma vad man ska ha på sig när man träffar sin mamma efter sju år?
Vi hämtade Elion hos Fredrik på vägen. Haha älskar att han hade skrivit en lapp till mig med veckans träningstider, virriga mamman ibland så bra att han tänker på det när tider plötsligt ändras.
Min lillasyster och familj var också där och här är vi påväg hem igen. Idun med ny docka i handen som hon fick av mamma, och Leons babyskydd i andra. Denna tjej är SÅ gullig och omtänksam så jag skulle vilja ge henne typ fem småsyskon bara för att hon tycker det är så roligt att hjälpa till med bebisar haha.
Summa av mötet – det kändes BRA. Förväntade mig nog ändå att det skulle kännas konstigt eller jobbigt, men inte alls. Det kändes skönt att krama henne och höra henne bry sig om våra liv. Jag läste av hennes energi som att hon faktiskt har ändrat sig väldigt, väldigt mycket och Mange sa att det märktes att hon ville att det skulle bli bra och att hon ansträngde sig för det. Vilket betyder jättemycket, för den ”gamla hon” skulle inte gjort det, typ alls. Jag kommer aldrig kunna skylla allt hon gjort på hennes psykiska sjukdom, men många av hennes handlingar har ändå den som orsak i botten och därför känns det bara rättvist att ge henne en ny chans nu när hon fått den hjälp hon hade behövt för många, många år sedan. En del av mig tänker på hur annorlunda min uppväxt och jag hade kunnat bli om det hade blivit så, men jag vet såklart att det inte hjälper något att älta det. Det gör ju faktiskt inte det. Det som varit har varit, det kommer aldrig att gå förändra. Så vi får se vad som händer helt enkelt, nu fortsätter vi ta det som det kommer 🙂
Fin kjol?var har du köpt den
Den är från Kappahl (på rea nu) ?
Skönt att höra av mötet kändes bra för dig. Kram ?
?
Så fin ?
Och så fint att ge henne en ärlig chans.
Det är stort, modigt o fantastiskt att kunna öppna sig så som du gör! ?
Sen helt galet, har det gått så fort sen dess?
Har ”hängt” med sen Elion låg i magen, så varit med ett tag på din resa.
… och lite läskigt ??☺️❤️
Åh vad kul att du hängt med så länge!! ?
Ja verkligen läskigt också.
Kan bara tänka mig!
Det är roligt att du fortfarande delar med dig av din vardag precis som då!
?
Vad roligt att det gick bra och framförallt kändes bra för dig och familjen! ?
❤️
Ja, det är inte lätt sånt där. Men man väljer ju inte sina föräldrar och går det att ha kontakt så vill man ju oftast tror jag (inte alltid givetvis, beror ju helt på vad man har haft för problem). Men det är så skönt att vara vuxen och själv få sätta gränser och kunna stå upp för sig själv och sin integritet på ett helt annat sätt. Hoppas det fortsätter kännas bra för er.
Så sant. Det finns ju INGEN annan relation i världen jag skulle förlåta om bakgrunden hade varit densamma. Men mamma är alltid mamma och det är svårt att stå emot längtan av att ha en sådan.
Tack ❤️
Vad skönt att det gick så bra ändå!
Antar att det säkert finns massa skillnader i era uppväxter men när jag hörde Sanna Dahlströms i hennes podd ”livet på läktaren” och avsnitt 61: tre systrar, tre olika upplevelser, så tänkte jag på dig/er familj och uppväxt. Vet som sagt var inte om era upplevelser är alls samma men om du inte redan hört den, lyssna! Om inte annat för rollen som socionom.
Tack för tips, ska absolut lyssna!
Vi har väldigt lika upplevelser och erfarenheter, det var mycket därför domstolen trodde på mina småsyskons berättelser i rättegången, eftersom de liknade min berättelse som utspelade sig tio år tidigare.
Stor kram till dig! ❤
Är glad för dig att mötet kändes bra , och tycker du är väldigt godhjärtad som lät din mamma få en ny chans ❤️ Hoppas det kan bli fler möten , att hon vill träffa er igen ?
Har så svårt att sätta mig in i tanken att inte vilja ha kontakt med sina barn / barnbarn . Dom betyder allt för mig , faktiskt nästan så mina små barnbarn är mer kära för mig , man älskar dom så mycket och vill dom allt gott . Men självklart förstår jag att din mamma var sjuk . Håller med om att podden Livet på läktaren är väldigt bra . Grät massor när dom 3 systrarna berättade om sin uppväxt . Dom har även ett starkt avsnitt om psykisk ohälsa som är väldigt bra . Sen är Sanna o Maja väldigt roliga också ?
Kramar till dig ?
Så fint att läsa detta