Oj förmiddagen försvann visst! Jag har ägnat den åt en webbföreläsning om lågaffektivt bemötande. Länkar till del 1 men det finns även en del 2. Sevärt!! Älskar fokuset att ett barnet aldrig är problemet – om du tycker att något är ett problem är det du som vuxen/professionell som ska ta reda på hur du ska lösa det. Det är alltså ditt problem att det är ett problem, ditt ansvar att hjälpa barnet hitta strategier att hantera situationer. Jag såg den här föreläsningen som en extra föreläsning utöver alla andra föreläsningar. Vi ska gå på/se sex sådana under de första sex terminerna för att sen ha som grund i en kurs som heter PPU, personlig och professionell utbildning. Något som alla socionomer måste gå parallellt med övriga utbildningen eller vad man ska säga. Detta var min sista föreläsning och det känns så skönt att redan vara klar!!
Idag har minsteman i familjen överskolning till avdelningen han ska gå på efter semestern, dvs. den Idun går på nu (men hon ska också byta efter semestern). Haha ni vet att jag skrev att Idun är en minikopia av mig vad gäller personlighet? Aston är en minikopia av Mange! Mange är en person som vill ha rutiner och mår bra av det. Alltså väldigt strikta rutiner är något bra. Ogillar skarpa förändringar. Aston är också sådan och det har de märkt på förskolan också. Det ska vara som det ska vara liksom, bryter någonting från det vanliga blir han lite illa till mods och gillar det inte alls. Så idag var han på väg upp till sin avdelning, glad som alltid. Jag hade tyvärr missat att läsa nyhetsbrevet om tider för överskolningen, annars hade jag såklart förberett honom genom att prata om det i helgen och framför allt innan vi gick. Men nu blev det alltså inte så, och han tyckte inte riktigt att det var ok. Men det gick bra, jag fick vara med honom en stund och leka bara och efter ett tag sprang han iväg och var alltså mer redo. Det är tur att han redan känner till avdelningen och fröknarna eftersom han träffar dom varje dag när vi lämnar Idun också 🙂
Älskade små minisarna mina, här sitter vi och hejar på storebrors fotbollsmatch igår ♡
I sommar blir det att sluta med napp för båda och vi får se om Aston kanske även kommer vilja sluta med blöja? Jag tror dock att det dröjer länge men man vet ju aldrig. Det viktiga är att det får gå i hans egen takt förstås. Oavsett SÅN skillnad det är att bara ha ett blöjbarn haha.
KRAM!
Har också läst mycket om lågaffektivt bemötande via jobbet. Väldigt intressant och min erfarenhet är att det fungerar bra.
Ja det är himla intressant! Såg mkt av det på praktiken då min handledare pratade om det och jag fastnade för det jag med ☺️
Här byter lillebror avdelning efter sommaren, men har varit på besök på där och som jag förstått det kommer de vara där någon/några timmar i veckan fram till han börjar där. Förra veckan hade han velat stanna och äta där så jag hoppas han kommer trivas där även i höst.
Körde 3 dagars ”metoden” när vi slutade med blöjor förra året (med lite egna justeringar) inga sura miner/ledsamheter utan bara positiva erfarenheter av det, så det är mitt tips om ni kör i sommar.
Vad bra de gör så! Haha Aston känns inte redo för det, han har liksom ingen kontroll tror jag och det känns som att det behövs innan man ger det en chans?!
Sonen visade inga direkta tecken på att vara redo, men kopplade det lite under första dagen. Var iväg under andra dagen och tillbaka till förskolan på femte dagen.
Kanske låna boken på biblioteket, läs och fundera om det är något för er.
Aha ja får läsa lite mer om det ☺️ tack snälla för tips! ?
Lågaffektivt bemötande är så bra och intressant!
Här är ett superbra poddavsnitt med Bo Hejlskov som har skrivit boken ”Barn som bråkar. Den har jag lyssnat på storytell, väldigt intresssant och tankeväckande!
Här är poddavsnittnet med Life with kids:
https://aca.st/c7bbb4
Tack snälla för tips!! ????❤️
Du skulle varit i din gamla hemstad i går och lyssnat på honom. Superbra!
Kram och fortsätt vara den du är!
Åh ja det hade jag gärna varit!! ?
Tack finaste du och kram tillbaka ❤️
Min erfarenhet med blöja är att ”bara sluta” O slutade sommaren han va två och K när han va 2,5 (vintern kändes lite svårare) de fattar snabbt. Tror viktigast är att köra och att inte blanda för då kan det nog bli lite rörigt för se små….
Fick lite ont i magen av detta inlägg och även ett släng av dåligt samvete….. Förstår att det är intressant att läsa om lågaffektivt bemötande i skolan men när man står i verkliga livet med en 8 åring som vägrar gå till skolan (autism) så kan det ibland brista….. Har själv vuxit upp med en ensamstående alkoliserad mamma och känner att allt hon har gjort fel med oss ska jag göra rätt med mina barn…… Sen står jag där med min autistiska dotter och min extremt rutinmässiga 2 åring och allt brister och tålamodet fallerar. Med det vill jag bara säga att jag håller med dej om att det är föräldrarna som ”styr ” problemen men ibland så räcker inte insatserna.
Kram
Åh fina du, inte få dåligt samvete!! Det låter som att du är mer än medveten om vad man ska tänka på vid bemötande av sitt barn, men alla är vi människor och ALLA mammor och pappor tappar humöret emellanåt. Kanske ni ska be om stöd från socialtjänsten i er stad? Det finns olika saker de kan erbjuda (beroende på utbud i kommunen) som är till för att underlätta när man som förälder känner att man inte räcker till.
Kram och heja!! Du gör det fantastiskt, det är jag övertygad om!