VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

VIRRIG 31-ÅRIG

Måndag morgon och mina sista dagar som 31-åring startar nu. På torsdag fyller jag år och jag önskar mig solsken, middag med familjen, vita sneakers och en nackmassage 😉


Jag har startat morgonen med stress och springtur. Vågar nästan inte berätta omständigheterna men det kanske lättar upp någons sinne av att få höra hur snurrig jag kan vara. Skadeglädje kan ju vara lite kul ibland hehe. Jag hade tid på vårdcentralen klockan 09. Planerade noga hur jag skulle göra med bilen, parkera den vid högskolan för att springa bort till vårdcentralen och sen tillbaka till högskolan för att plugga på bibblan. Det är ju lite svårt (och dyrt) med parkering i stan en hel dag, så jag tänkte vara ekonomisk och ställa mig på högskolan där man har studentpris. Kommer till väntrummet, tar nummerlapp, väntar på min tur… När det är min tur får jag veta att jag ska till EN ANNAN VÅRDCENTRAL. Alltså DEN paniken haha. Var inte ute i jättegod tid, utan klockan var 8.55 nu. Sprang tillbaka till högskolan, kastade mig in i bilen och körde till vårdcentralen som jag tydligen tillhör, som ligger hemåt och dessutom har gratis parkering haha. Hade alltså inte behövt stressa det minsta men så blev det dubbel stress. Blev några minuter sen men som tur är hade min läkare inte ropat upp mig ännu så jag hann preciiis. Nackdel med att ha flyttat runt i stan, bytt vårdcentraler och dessutom har olika vårdcentraler på ungefär hela familjen…


Ännu ett fruktträd blommar på vår framsida nu. Detta är allt annat än stress! Älskar grönska, träd, hagar, skog och natur. Jag tycker att många känner samma med hav och sjö men min harmoni finns inte alls där utan i grönskan.


Igår efter babyshowern hade jag en härlig stund med alla barnen medan superdad fick pusta ut hemma själv en stund. Elion kom äntligen hem från en vecka på mallis och det var givet att åka direkt till fotbollen för att titta på hans träning. Sen följde han med oss hem, vår lilla pepparkaka (han är såå brun).


Kram från mig!



Kommentarer


  1. Inne hos Ina 14 maj, 2018 on 12:29 Svara

    Haha. Förra måndagen hittade jag inte min matlåda i kylen på jobbet när jag skulle äta lunch. Letade i min väska innan jag insåg att den nog var kvar på köksbänken hemma. Jobbade dagen och kom hem. Ingen matlåda på bänken. Inte i kylen heller. Gick till och med ett varv runt huset för att se om jag hade ställt ifrån mig den någonstans. Nej. Tisdag, kommer till jobbet, öppnar kylen och det första jag ser är min matlåda. Ridå. ??

    • Evelina 14 maj, 2018 on 13:00 Svara

      Haha tack snälla du för att du normaliserar mitt beteende lite ? Nu känner jag mig mindre ensam i min virrighet! Kram

  2. Maria 14 maj, 2018 on 22:16 Svara

    Är föräldraledig med 8 mån bebis o när vi kom till förskolan imorse för att lämna 5-åriga storebror kändes det lite ödsligt. Nersläckt. STÄNGT! Insåg att de hade planeringsdag som jag helt missat ? Ringde morföräldrarna (bara den ena var vaken haha) o fick lämna överlycklig son där o så åkte jag vidare till mammakompis! Snurrigt värre ?

    • Evelina 15 maj, 2018 on 10:16 Svara

      Hihi lovely!! Alltså för min skull haha, som känner mig mindre ensam 😉 Tack för att du delar! Skönt att vi bara är mänskliga 🙂
      Kram

  3. Hanna 16 maj, 2018 on 18:01 Svara

    Lite kul var det allt. 😀 Måste berätta om den gången som jag trodde att min plånbok var borta och spärrade i panik alla kort och förlustanmälde körkortet…. Jag gick till och med till affären för att fråga om någon lämnat in den och så ringde jag till förskolan närmast oss… Bara för att någon timme senare hitta den i skåpet där jag själv lagt den dagen innan för att inte glömma bort var den var….. 😛

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna