Idag har jag och Petra haft rollspel. Alltså hur svårt är det inte när man inte har någon vidare skådespelartalang? I den första filmen fnissade vi mest, andra blev bra och sen spelade vi om den första. Kursen vi läser nu heter Samtal i socialt arbete, och att träna på professionella samtal genom rollspel är så nära man kan komma verklighetens möten i skolans värld. Så idag har jag varit samtalsledare i mötet med Greta 67 år inför en vårdplanering samt spelat Eva, vars dotter lider av allvarlig psykiska ohälsa. Faktiskt riktigt roligt såhär i efterhand! På torsdag är det seminarium då vi ska spela upp 10 minuter från varje samtal, få feedback och sen spela om det till ett avslutande seminarium nästa vecka.
Sitter i tråkig telefonkö nu och tänker nästan en lunch innan jag tar tag i mitt paper som ska skrivas, också till nästa torsdag när sista seminaret är. Det är bara dessa två veckor kvar nu innan 10 veckors praktik!
KRAM/E
Vad spännande det låter! När jag läste till behandlingspedagog så hade vi en kurs som hette samtalsmetodik och då fick vi också träna på att vara både samtalsledare och samtalspartner. Dessa samtal filmades och vi hade även personer bredvid som iakttog och förde anteckningar på den som var samtalsledare. Väldigt nyttigt och lärorikt även om det var lite jobbigt. Vi hittade nämligen inte på något ”problem” utan vi var tvungna att ta ett eget verkligt problem. Tror det gjorde så jag tog det på större allvar ?