Hej på er! Det har visst blivit lite av en vana att ha ett extra lugnt bloggtempo på helgerna men jag vet ju hur jag är och att det går i vågor. Får skylla på att det inte händer speciellt mycket i mitt liv just nu 😉
Igår var nog den roligasteskoldagen någonsin. För det första insåg jag hur mycket jag har saknat föreläsningar, efter flera veckor med bara hemmaskrivande. För det andra var det härligt att få skratta tills jag grät på eftermiddagens seminarium. Vi är grupper om sex i hela kursen, och det kommer vara samtalsövningar och seminarier i de grupperna. Hamnade uppenbarligen i en bra grupp (vi fick i och för sig välja så förutsättningarna var ju rätt bra hehe) och jag kan inte minnas sist jag skrattade SÅ mycket. Ni vet så man känner att det motsvarar ett träningspass? Det var helt underbart. Minns du när du skrattade så sist? Förutom igår kommer jag att tänka på två tillfällen när jag skrattade så tårarna sprutade sist. Till och med de två senaste gångerna. Senast var på julafton när Manges bror sa att han sovit lite dåligt i två nätter. Jo jag vet att allt är relativt, men vi tyckte alla det var väldigt komiskt med tanke på att jag och Mange har sovit rätt dåligt rätt länge (typ 1,5 år) och det slutade med att alla skrattade högt. Gången innan det var på praktiken. Åh vad jag hoppas på en lika rolig praktikplats nästa gång. Det är ändå viktigt med kollegor man kan skratta ihop med, kanske extra viktigt om man har tuffa arbetsuppgifter som innebär mycket tragik.
Idag var den bästa långpromenaden på länge. Frisk luft och sol. DAGSLJUS. Har gått mycket de senaste veckorna men oftast på kvällen när det är mörkt. Halva promenaden blev med Karro, och sen följde jag med henne hem vilket slutade med att vi möblerade om hennes vardagsrum. Härligt med fler som behöver regelbunden förändring för att må bra, och smidigt med två flugor i en smäll när jag kan få en dos förnyelse genom någon annans haha.
Förutom att skratta mycket i mitt liv vill jag gå såhär när jag blir gammal. Alltså det var det gulligaste att gå bakom dessa två mot centrum. Ett äldre par som tittade på varandra ofta, han höll henne nästan hela tiden om ryggen. Emellanåt stannade dom till, vände sig ut mot Vättern och bara njöt av utsikten. Det var så vackert, som om de kände harmoni med livet och var nöjda med sina liv. Nu vet man ju såklart inte deras historia, men detta var vad de utstrålade och jag hoppas verkligen att jag utstrålar samma sak om 50 år.
♡
Det är så underbart att skratta på det sättet. Särskilt idag när jag känner mig så ledsen. ?
http://hannafialotta.blogg.se
Hoppas du snart känner dig gladare igen! ❤️
Lite tragiskt kanske när man tänker på det, men jag minns inte ens senast jag skrattade sådär från magen.
Åhh håller tummarna för att du snart får ett nytt sådant minne <3