VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

MORGONFRÅGA

Tack för era kommentarer i den svåra, svåra frågan angående färg på mitt hår haha. Jag förstår ju att vissa av er suckar och knappast antecknar i intresseklubben, men jag är väldigt velig av mig så uppskattar att ni tycker till. Kanske ska räkna ”rösterna” och låta er bestämma ;).

Skönt ändå att många av er tycker att jag ser naturligare ut i brunt, eftersom det är närmre min egen hårfärg. Dom två sista bilderna har jag bara toning i som är väldigt lik min egen hårfärg. Det är i så fall något sånt jag tänker. Det hade varit skönt att slippa gå till frisören för slingning av utväxt, samtidigt som jag är rädd att jag kommer känna mig för ”tråkig” i enfärgat och mörkare nu mot vår och sommaren. Som många nämner. Ni är så kloka, tack!


large5

Morgonfråga från Linda:

Blir så inspirerad av ditt pluggande och att ta ett nytt steg karriärmässigt. Trivs på mitt jobb men är så sugen på att göra något annat. Kan du inte berätta hur du gått från idén att börja plugga, att komma in i studieteknik redan till högskoleprovet jag förstått att man måste göra. Vet ju inte ens vad jag ska plugga inför högskoleprovet som är steg ett för att ens komma in på en utbildning eller kurser☺. Är 15 år sedan jag pluggade senast så jag har ju kommit ifrån allt sådant, tänket o disciplinen. Hur gick du tillväga?

Jag ville plugga vidare direkt efter gymnasiet, valde sjukgymnast och kom in. Började och kände att det var HELT FEL. Hoppade av, började jobba och var rädd för att välja fel igen. Sen blev jag mamma, bodde i en stad där högskola/universitet inte fanns och det var en av anledningarna till att vi då ville tillbaka till en ny stad. Fick bästa jobbet i nya staden och glömde av pluggeriet för ett tag. Började fundera igen i början på 2014 men inte sådär jätteallvarligt. Men så fick jag inte ha kvar mitt älskade jobb och slutade där mars 2014. Då kändes det lite som ödet, och jag sökte in till socionomprogrammet med start den hösten. Även om jag blev gravid i juni så ville jag ändå börja, för att komma igång! Jag hade då hunnit bli 28 år och var mer än redo att ta tag i den biten av mitt liv som jag kände fattades. Och det var ungefär det på bilden här ovan som motiverade mig – jag visste att jag verkligen, verkligen vill jobba med barn som behöver en vuxen som lyssnar och tror på en. Jag vill vara den som lyssnar på barnet, eftersom jag vet av egen erfarenhet att det är en röst som inte alltid hörs så lätt. Jag vill vara den som gör skillnad. Och jag måste gå den här utbildningen för att få de jobb jag vill ha.

Motivation är det bästa att ha i bagaget när man ska tillbaka till skolbänken efter många år, den hjälper mig varje dag. Motivation att få göra det jag vill, och motivation att få en trygg bas i och med att det finns mycket jobb när jag blir klar. Men man behöver också en stor dos disciplin, speciellt när man har barn! Mitt bästa tips är verkligen att se det som ditt jobb under de åren du pluggar (ett lågbetalt sådant hehe, men som kommer leda till mer pengar i framtiden). För mig är detta mitt jobb de närmsta 2,5 åren, sen ska jag byta jobb. Och man vill ju göra ett bra jobb, visst? Studier är en grym investering i sig själv och sin framtid. Jag försöker sitta varje vardag minimun 6 timmar och har då inte behövt sitta nånting på helger. Går på alla föreläsningar, antecknar alltid där och sammanfattar i speciella tentadokument där både föreläsningsanteckningar och text från kurslitteratur finns. Sammanfattningar är lösningen, det är så galet mycket kurslitteratur i varje kurs och man kan inte memorera allt.

Tyvärr har jag inga tips vad gäller högskoleprovet eftersom jag visste att jag skulle komma in på mina gymnasiebetyg, men jag har hört att man ska räkna med att göra några stycken högskoleprov för att komma in i det och få en bra poäng. Kanske det är ett bra förstasteg för dig, att anmäla dig till vårens högskoleprov och se hur det känns?

Man ska aldrig ignorera en dröm eller en magkänsla, livet är alldeles för kort för det och jag är SÅ glad att jag valde att plugga efter många år och trots barn och graviditeter. Jag känner ju hur mycket jag ville det här men det är sååå lätt att stanna kvar i sin comfort zone. Drömmar är ju oftast lite läskiga, men man ångrar väl aldrig när man lyckas uppfylla en?

KRAM


Kommentarer


  1. Väldigt bra svarat där gällande högskolestudier 🙂

  2. Frida 18 januari, 2017 on 14:46 Svara

    Du passar i både blont och brunt. Men blont bäst. Och eftersom du underhåller utväxten så bra tycker jag du ska fortsätta att vara blond. 🙂
    Tack för fin inspiration. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna