Hej 2016,
Du kom med förväntan – när du började hade jag mitt tredje barn i magen. Den längtan och väntan är speciell på många vis och tacksamhet är ett ord jag kopplar ihop med dig, 2016. Något som varit jobbigt under året är att jag har fått jobba med att hitta tillbaka till mig själv efter två täta graviditeter. Men här är vi nu. Du är inne på sista dagen och jag känner mig mer hel igen. Familjen har blivit komplett och jag vet lite mer hur jag ska vara Evelina igen. På gymmet är ett ställe. På högskolan ett annat. Även om jag alltid kommer att känna mig som mest hel och mest Evelina när jag är tillsammans med mina barn och min man. Vi är ett grymt team och tillsammans tror jag att vi klarar allt. Och att vi kommer få ett härligt 2017. Det vi alla ser fram emot mest under 2017 tror jag är vår resa i juni. Den är en morot för att kämpa på genom vårterminen, den blir vår belöning för att vi måste pussla som vi kommer behöva göra. Jag ska plugga heltid, M ska börja jobba igen med något nytt, minst på halvtid till en början och minisarna ska inte gå på förskola förrän efter sommaren. Det kommer vara en prövning (tiden har jag märkt försvinner ännu lättare med tre barn) men jag ser fram emot att vi ska fortsätta vara det team vi har blivit även genom den perioden. Så hej då 2016, jag ser fram emot det nya året även om du har inneburit kärlek i överflöd. Obeskrivlig kärlek, tack vare mötet med Ason. Men det är nu vi får vårt första hela år som fem i familjen.
Jag började årets sista dag på gymmet (här ska jag tillbringa mycket tid 2017), nu är nyårsförberedelserna i full gång. Om två timmar kommer våra gäster (15 st blir vi totalt) och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska ha på mig och jag ska testa göra en för mig helt ny efterrätt haha. Jag må vara planeringsbesatt i vissa tillfällen, när vi får gäster är inte ett sådant. Dukningen är iaf klar :).
Massa kramar såhär i slutet på 2016 ♡
God fortsättning på det nya året!! 🙂