Min kropp har varit i total obalans den senaste tiden. Efter 2 år kom min mens tillbaka (där kom alltså även förklaringen) och i helgen blev jag tokdeppig helt utan anledning. Men som M sa är det kanske inte så konstigt att min kropp reagerar så kraftigt? Speciellt efter 1,5 år av graviditeter som bara det är mycket hormoner under lång tid. Det kändes som om mensen var på väg men den kom inte så jag trodde dessutom att jag var gravid ett tag. För precis så var det med Aston. Tog till och med ett graviditetstest för om jag hade varit gravid hade jag velat veta så tidigt som möjligt. Men det var jag alltså inte och lättnaden var stor. För det hade inte blivit bra. Jag kan inte säga att det inte hade gått för allt går att lösa om man vill och jag är övertygad om att jag och M hade klarat det tillsammans, men det hade inte blivit bra. Därav lättnaden.
Jag ser fram otroligt mycket mot att börja plugga igen! Jag ser fram emot dejtkvällar med min man. Jag ser fram emot att få tillbaka min kropp och att kunna träna som innan. Att resa med lite större barn. Att hitta tillbaka till en Evelina som inte är gravid! Nej jag hade nog inte mått speciellt bra av en graviditet just nu tror jag. Eller det vet jag med tanke på hur jag mådde mentalt under graviditeten med Aston. Nu vill jag fokusera på att vara mamma åt våra tre små som ju är fullt tillräckligt och det är även för dom jag vill bli stark och stabil på alla sätt och vis.
Jag och M i förra veckan ♥
När vi var i Göteborg kände jag hur mycket jag längtar efter att göra saker bara han och jag. Typ åka iväg till Göteborg på hotellövernattning. Ja Aston är fortfarande jätteliten och Idun är inte så stor hon heller. Och det är med all sannolikhet inget som kommer ske i första taget (även om det inte skulle vara något fel med det) att vi åker iväg själva, min navelsträng till IDUN är fortfarande inte riktigt avklippt tror jag ;)… Men att VILJA göra saker med bara M, det är viktigt för mig att jag känner så.
Att jag blev gravid efter bara 9 månader tillsammans känns lite galet nu i efterhand, det är ju rätt tidigt ändå. Men vi tvivlade aldrig och vi utrstrålade nog inga tvivel heller. Kanske det rent av har hjälpt oss på traven att vi fick barn när vi fortfarande var sådär nykära? Det tror jag. Samtidigt som vi väl fortfarande hittar varandra i vår relation. Men att ha en stark förälskelse och attraktion till varandra underlättar nog ändå graviditeter och småbarnsår. Precis som förståelse och kommunikation. Ja det finns ju många viktiga ingredienser i en relation men jag bara vet att jag och M har allt som krävs för att klara oss genom allt, tillsammans. Det är en häftig känsla!
Varför skyddar ni er inte om en graviditet nu inte skulle vara välkommet? I mina öron låter det galet då en abort inte är så roligt att behöva gå igenom…
Vi skyddar oss! Och därför var ju risken minimal men när man inte alls har koll på ägglossning i och med att det var efter graviditet och därmed inte alls vet när den sker så ja… Jag blev väl extra orolig i onödan eftersom det har hänt en gång tidigare. Abort hade inte varit ett alternativ, tror inte jag hade klarat det.
Visst är det en härlig känsla! Jag har samma med min man nu och jag vet att den kommer bestå livet ut.
Kram Sofie
Ja det är underbart!! 🙂
Kram!
Hur skyddar ni er eftersom du verkar så osäker på om du var gravid eller lnte? Kanske dags att skaffa säkrare medel.
Som sagt så bottnar oron för det i tidigare erfarenheter snarare än oro för dåligt skydd. Och jag vet MÅNGA som blivit gravida trots säkra preventivmedel. Trots p-piller, p-ring osv. Det ska man alltid ha med sig snarare än att gå runt och tro att det finns helt 100%-iga skydd.
Jag blev gravid efter 3 månader… heeeelt galet såhär i efterhand! Men nu sitter vi här med tre kids och kan inte tänka oss nåt annat… 🙂 ibland skojar vi om att vi kanske inte varit tillsammans fortfarande om det inte vore för att vi fick första barnet så snabbt. Kanske ligger det någonting i det, för vi tvingades liksom växa ihop snabbt för att klara ”prövningen”.
Länge leve kärleken! Och barnen!
Hihi ja DET var snabbt jobbat 😉 Lite så kan det nog bli, man blir ett vi förevigt väldigt snabbt och självklart 🙂 kram och JA!
Jag och min sambo hade varit ett par i 10 år när vi fick första barnet, och vi trodde nog att det skulle bli väldigt enkelt för oss eftersom vi är/var så stabila i vår relation. Men vilken utmaning det är!! Att få barn är verkligen ett hårt test på relationen.. När dottern var 7 månader blev jag oplanerat gravid (på första ägglossningen efter förlossning o amning). Det blev missfall i v 13, vilket var tungt att hantera. Nu 3 månader senare är jag gravid igen, återigen på första ägglossning efter förlossning/amning/missfall. Och det ser ut att bli missfall igen (har haft långvariga blödningar osv). Det känns sååå tungt.. Och det värsta är ju ovissheten. Men tyvärr bor jag i ett landsting där man inte får ultraljud varken för datering av graviditet eller för att man misstänker missfall. Det känns så jävla hemskt att bara gå och vänta och sen behöva gå igenom det där helvetet igen. Det blir vårt 3e missfall, två i v 13 och nu är jag i v 10.
Beklagar och hoppas att det ändå inte är missfall <3
Usch jag lider med er. Nog för att småbarnsåren prövar relationen, men att vilja men inte kunna få barn utan krångel måste tära ännu mer. Kan jag tänka mig utan att uttala mig för mkt om något jag inte vet. Hoppas att ni snart slipper ovisshet!!! Om du har blödningar tycker jag ju verkligen du borde kunna få ett ultraljud. Det fick ju jag med mina blödningar annars hade jag blivit totalt deprimerad tror jag, av att inte veta… Försök stå på dig och tänk att blödningar inte alltid är något farligt! Stor kram
Hormoner alltså, så jäkla komplicerat! Tidigare har jag blivit gravid på första försöket (tre gånger), men nu verkar hormonerna vara totalt ur balans. Blev inte gravid när jag ammade (som vissa lyckas bli) och blev inte gravid på första försöket efter missfall (som vissa också lyckas med). Kroppen är ju så otroligt komplicerad och det finns liksom ingen tydlig mall 😉 Stackars oss kvinnor som får dras med alla hormonsvängningar… som påverkar både humöret och förmågan att få bebis.
Verkligen!
Jag känner likadant med en ettåring i huset, att man hinner ju inte allt man vill och praktiskt fungerar det inte heller, men bara känslan av att just vilja göra saker på tu man hand är mysig. Att den finns mitt i alla blöjbyten liksom 🙂 Kram på er!
Jamen precis så! Kram
Apropå att hitta varandra i en relation så har jag och sambon varit tillsammans i 10 år nu och har en snart 2 åring tillsammans. Vi trodde nog att det skulle va lite lättare än det varit just i relationen, men OJ vad vi fått jobba med att hitta nya sätt att hantera konflikter på. Blir så mycket mer viktigt att hantera jobbiga känslor så snart som möjligt nu, så vi inte går runt och har ont i magen, är ledsna/besvikna och låter deppen/frustrationen ta för plats. Det är ju inte alltid lätt, men oj vad mycket bättre vi blivit på att släppa ut det jobbiga, vara ärliga, se den andras sida och försöka förstå, och tillslut vara stärkta över att vi lärt oss nånting igen. Varje konflikt känns ju som nåt som hjälper oss att förstå varandra och hantera det ännu bättre nästa gång. Nåja, ville bara säga att ja, det där med att hitta varandra i relationen är verkligen nåt man får fortsätta att jobba på länge, kanske alltid, men det är ju alltid värt det! Förutsatt att man trivs tillsammans förstås. 🙂
Jobbigt med alla hormoner. Tur att det finns både toppar o dalar även om PMSen känns ganska onödig som oftast. 😉 Jag får sån ångest av den, hua
Vad fint du tänker. Jag tror att det nog har mkt med åldern och erfarenhet att göra också. Att inga relationer är problemfria eller utan bråk, det kan man aldrig hitta (och skulle man göra det är säkert det för tråkigt) men det gäller att hitta den som man kan teama bäst med i alla lägen. Ge och ta. Prata OCH lyssna.
Kram!
Åh herregud, hormoner är verkligen ett kapitel för sig här i livet. Jag kan ibland bli lite avis på karlarna som inte får hormonrubbningar i lika stor omfattning som vi tjejer kan få 😉
Jag är väldigt hormonkänslig, både för kroppens egna och för de man tillför kroppen genom tex preventivmedel. Som nu efter graviditeten med Matilda fick jag problem med sköldkörteln som producerar hormonerna T3 och T4. Jättejobbigt!
Av den anledningen (känslighet mot hormoner) är det inte heller det enklaste att hitta ett preventivmedel man mår relativt bra utav. Och precis som du säger i svar på kommentarer här i detta inlägg så ger inga preventivmedel ett 100% skydd. P-ring, som ska vara ett av de säkraste och skonsammaste för kroppen och även det jag mått bäst utav, har gett oss 2 graviditeter som olyckligt nog slutade med missfall.
Kram till dig här i hormonernas något komplicerade värld!
Jag funkar också bäst hormonellt med p-ring men känns inte helt säkert för mig heller tyvärr… Vad läskigt att det kan bli så, hur märkte du det?!
Kram till DIG och magen
Hur jag märkte av sköldkörteln?
Jag gick aldrig ner i vikt efter graviditeten med Matilda, bara 3 av 20 kg. Å sen började jag gå upp i vikt trots att jag åt ”bra”. Jag frös ofta, hade ont i huvudet, var trött, ledsen och ofta deppig.
Kram
Hur lång är du resp M? Bara kom och tänka på det när jag såg bilden på er. Ni ser nääästan lika långa ut.
Kram
Jag är 177 cm och M 180 🙂 Kram!
Jag tror att många relationer där man stressar fram barn och giftemål slutar med att man går isär Jag har flera bekanta som kastat sej in i giftermål för att den skilja sig året efter!!!! Sen finns det såklart dom som håller ihop med men:) Min mamma sa alltid att när man har bott ihop ett år så har man lärt känna varandra på riktigt. Jag och min man flyttade ihop efter 2 veckor och gifte oss tidigt och sooom vi har kämpat, finns nog inte mycket som vi inte har gått igenom men även tagit oss ur. Nu efter tre barn och många bråk så har vi ett lugnt tryggt och kärleksfullt förhållande men hade vi inte gift oss så tidigt så hade vi nog inte varit gifta idag så k slutändan
Är jag ändå över att vi gjorde det när vi var galet nykära.
Ja alltså alla relationer antingen håller eller så gör de det inte, så är det ju. Men de som håller, jag tror faktiskt inte det spelar någon roll om de gifter sig efter en vecka eller 10 år. Antingen så håller det eller inte, men man kan såklart aldrig veta i förväg. Vill man safa så är det klart bäst att vänta, så att man slipper gå igenom eventuell skilsmässa och sådär. Men vi kände direkt att detta är på riktigt och (förhoppningsvis) för alltid så allt var så självklart. Även om både barn och bröllop kom tidigt så var det ändå rätt i tiden och inget vi känner har stressats fram :). Sen vet jag ju också såna som gift sig och skiljt sig kort därpå, men det hade de ju gjort oavsett! Många gånger tror jag det blir bröllop eller barn som ett försök att få det bättre, men finns inte den där grunden där där allt känns rätt kommer det nog aldrig göra det heller. Krävs att man är på exakt samma plats vid exakt samma tid och vill samma saker. Komplicerat men underbart när det klaffar.
Kram!