Nämen redan fredag? Lovely. Idag kommer Elion hem igen, vi har bytt helg eftersom han ska åka iväg med sin pappa nästa helg. Känner mig trött efter natten som var sådär med orolig bebis men samtidigt kommer jag leva länge på att jag och M fick en kväll ihop igår. Aston somnade strax efter 19 för natten precis som Idun så då var det helt plötsligt väldigt tomt och lite konstigt haha. Vad gör man liksom utan barn som vill ha uppmärksamhet? Jo kramas och pussas och njuter av att faktiskt ha en lugn stund som bara man och fru! Det är så viktigt att inte bara vara mamma och pappa. Aston brukar annars sitta fast på mig mellan sju och tio ungefär och sen är det ju sovdags.
Såhär kan en vanlig dag se ut med mina bebisar. Idun är så sååå fin med Aston. Försiktig och kärleksfull. Det är nästan så jag inte kan förstå vilken tur jag har haft (eller att hon alltid är så snäll mot honom). För det var ju väldig tur, att det ”bara blev” såhär.
Med Elion tog det ett tag för mig att bli gravid, åttonde månaden kom ett plus. Inte alls länge jämfört med hur det är för andra, det vet jag så vill inte reta någon med att skriva att det tog lång tid. Men det kändes länge just då. Alla som försökt få ett plus på stickan vet att det är jobbigare att vänta på än för ett litet barn som väntar på julafton typ ;). Med Idun bestämde vi oss efter ungefär ett halvår tillsammans att vi skulle försöka bli gravida. Galet tidigt inser jag nu i efterhand, men så säkra på varandra var vi direkt. Herregud, vi budade ju till och med på en lägenhet för över två miljoner efter bara 4 månader! M brukar säga att vi fick ett plus den tredje månaden vi försökte. Jag säger två eftersom M hade ryggskott den första månaden när det var rätt tid på månaden haha.
Och så Aston. Vår lilla hoppsan. Vi verkar uppenbarligen ha lätt för att bli gravida iaf ;). Han var inte alls planerad och han kom alltså väldigt snabbt in i våra liv. Precis som han kom snabbt ut på förlossningen. Alla frågar om nummer 4 men både jag och M känner oss såå nöjda med tre. Nu ser jag fram emot att få se dom växa upp, bli stark i min kropp, bli klar med min utbildning, få tid för mig och M och resa tillsammans hela familjen. När Aston låg i magen trodde jag att jag hade blivit mätt på graviditeter när det blev två så täta graviditeter. Men nu när han är utanför magen kan jag ändå sakna det, det och förlossningen (ja faktiskt) samtidigt som jag inser att jag nog alltid skulle sakna det i efterhand huuur många barn vi än fick. Dessutom tycker M att han är för gammal för fler. Om vi inte hade fått Aston kanske det inte hade blivit tre ens, M kände nämligen att det hade varit för länge att vänta tills efter min utbildning för då närmar han sig 40. Världens snyggaste 40-åring med ett barnasinne som heter duga i och för sig, men ändå. Jag förstår honom för man måste ju känna att man orkar med för resten av sitt liv. Tre kommer vara nog så händelserikt gissar jag hehe. Så våra tre godingar är mer än perfekt!
Själv längtar jag galet efter en fyra! Hoppas också att jag kommer känna mig ”klar” efter det 😉 Men mest hoppas jag såklart att vi kan få en fyra. Tre barn har blivit till på första försöket. Men fick missfall för en månad sen, en graviditet som blev till på andra eller tredje försöket (beroende på om man kan räkna första försöket då maken hade influensa veckan när det egentligen gällde 😉 ). Så det verkar som att vi kommer att få kämpa ”lite” för den efterlängtade fyran. Det positiva är att man blir mer ödmjuk inför processen att skaffa barn! 🙂 <3
Min man fick vänta tills han blev 41år för att bli pappa. Min tredje men hans första så han blev trebarnspappa direkt kan man säga. Självklart hade jag önskat att vi träffats för tio år sen och då kanske det hade blivit några små till men nu får vi nöja oss med ett mirakel tillsammans även om han brukar skämta att kom trean så kan fyran komma.
Jag känner mig oxå väldigt nöjd med tre och som du säger att man ska orka med det oxå…
Kram Sofie
Alltså mittenbilden längst ner – underbar!!
Båda mina graviditeter har blivit till på första (!!!) försöket. Med den andra sa vi att vi ville ha minst två år emellan och så tog det sig utan att vi fattade det. Trots att båda var 30+ hade vi så lätt att jag skäms lite när jag tänker på alla som får kämpa. Jag fick aldrig bli besviken över att mensen inte kom. helt sjukt.
En släkting till mig var 57 när hans senaste kom… Så 40 känns väldigt ungt. 😉 Många män i min släkt har fått barn i omgångar, alltså i vanligare ålder(typ 30) och sen med ny fru(haha) när de var äldre(45+). Kul tycker jag, alltid släktträffar med massa bebisar och barn. 😀
Superfina bilder på Idun och Aston förresten! Vilken syskonkärlek.
Hihi ja 40 är ingen ålder tycker jag! M började ju sent sin första (och sista!! Haha) omgång med 😉
Kram
Oh ja det är viktigt och ta tid för varandra som par och inte bara fastna i mamma och papparollen. så skönt ni fick lite tid för varandra 🙂
Det där med ålder är så olika, men ni har tre fina skatter 🙂
Vi har försökt i två år. Om en vecka börjar vi vår första ivf. Hoppas innerligt att det snart är vår tur. Tungt och så spännande!
Åhh håller tummarna för er! Sen när ni väl är där kommer ni förstå väntan, för det är ju en speciell bebis ni väntar på. Er bebis ❤️ kram!
Jag var svårt att släppa drömmen om fyran…min man är kring femtio och tycker väl stt han är färdig. Men åh…det är svårt! Känner dock en oerhörd tacksamhet för de tre vi har, då jag haft två missfall genom åren. Men jag vet att vi kommer landa i ett bra beslut som passar oss båda. För på nå vis så brukar det bli bra och men hittar lyckan i de beslut man tar.
Det är jobbigt när man vill olika! Jag hade blivit jätteledsen om det inte hade blivit nån trea så jag förstår dig. Men som du skriver, det gäller att hitta det som blir bäst för alla! Kramar
40 är väl ingenting.. med tanke på hur ung han är i sinnet! 😉 Men 3 barn är ju alldeles lagom i och för sig. 🙂 Jag och min kille har också ganska lätt för att bli gravida, men tyvärr har vi fått 2 missfall av 3 graviditeter. En underbar,vacker, smart, snäll och helt enkelt perfekt dotter har vi fått. Hon är verkligen en gåva från ovan. Hoppas ju ändå på ett syskon såklart..
Ja jag håller med! Och mannen ”slipper” ju slita på kroppen dessutom 😉
Håller tummarna för syskon hos er!!! Kram
Vad skönt att känna känslan av att vara klar, själv längtar jag och hoppas på en trea i framtiden.
Haha fast den känslan har jag ju inte riktigt, kommer nog alltid vilja ha fler på ett sätt men inser mina begränsningar 😉
Alla goda ting är 3. Hoppas också på att vi får 3 barn men får nog se hur det känns efter att vi fått två barn i framtiden. Känns mycket med bara 1 än sålänge?