Hej i lördagen!
Åh så MYS vi hade med vänner igår. Blev mycket skratt och massa catching up. Hoppas inte det dröjer lika länge tills vi ses alla igen nu, tiden har ju en förmåga att springa iväg och vips har det gått 3 månader mellan träffarna. Jag och Lise och barnen har varit desto duktigare på att ses förstås, men det är ju lättare för oss som är hemma med barnen om dagarna.
Vi bjöd på hemmagjord pizza som blev SÅ GOD. En vegetarisk med soltorkade tomater, oliver, champinjoner, jalapenjos och mozarella och en med skinka, pepparsalami, oliver, champinjoner, jalapenos och mozarella. M testade en ny pizzabotten som vi gjorde på hålplåt så den blev sådär perfekt knaprig men ändå mjuk. Peter äter inte kött så därför blev det en vegetarisk, men jag tycker den var så himla god (älskar soltorkade tomater) så den gör vi helt klart fler gånger.
Idag var tanken att jag skulle samla lite sömn men det fick sisådär med två barn hemma hehe. Nåja, var skönt att bara få ligga kvar och inte byta blöjor eller mata barn för ett par timmar.
Tänk vad mycket photobooth användes för några år sen! Idag blev det som då.
Idag drömmer jag lite extra om att få sova 5 timmar i sträck, men Aston sover ju faktiskt så länge i sträck på natten utan att äta så förhoppningsvis är det bara en tidsfråga. Det är bara det att jag vaknar vid minsta lilla rörelse från honom som man väl gör som nyförlöst mamma. Eller är det bara jag som vaknar även om inte bebisen gör det? Ska försöka att inte önska det för mycket (även om det är svårt när man matar bebis halv fem på morgonen) för samtidigt vill jag vara kvar i bebisbubblan med nyfödd bebis så länge det bara går och njuta till fullo. För SOM jag älskar det. Första tiden när man lär känna den nya lilla familjemedlemmen.
Kram!
Snyggis! Tack för att du delade med dig av förlossningsberättelsen, såå kul att läsa faktiskt (och att du verkar haft en bra sån) ? Kram
Puss på dig!
Jag vaknar jättelätt av minsta lilla, fortfarande efter 8 månader…kommer nog inte vänja mig av med det. Lösningen är nog eget rum. Jag är och har alltid varit super mega lättväkt
Jag minns att jag började med öronproppar när Idun blev lite större, då vaknade jag inte av när hon prasslade med täcket typ utan bara om hon behövde mig liksom. Kanske något att testa? Det blir ju lite som avstånd till eget rum pga dämpat ljud men bebisen är ändå nära. Tror jag ska göra samma sak när Aston är större för kommer nog heller aldrig vänja mig men bra sömn är ju otroligt viktigt för att fungera. Kram
Jag vaknar jättelätt av minsta lilla, fortfarande efter 8 månader…kommer nog inte vänja mig av med det. Lösningen är nog eget rum. Jag är och har alltid varit super mega lättväkt
Jag minns att jag började med öronproppar när Idun blev lite större, då vaknade jag inte av när hon prasslade med täcket typ utan bara om hon behövde mig liksom. Kanske något att testa? Det blir ju lite som avstånd till eget rum pga dämpat ljud men bebisen är ändå nära. Tror jag ska göra samma sak när Aston är större för kommer nog heller aldrig vänja mig men bra sömn är ju otroligt viktigt för att fungera. Kram
Jag är som du. Våra barn på snart 7 och 4 sover fortfarande oroligt på nätterna och minstingen har epilepsi så varenda host eller ljud ifrån hans rum gör att jag vaknar med ett ryck och flyger upp ur sängen (trots att han haft väldigt få anfall sista året.) Längtar så efter att få sova djupt och få en hel natts sömn.
Åhh förstår att du sover på helspänn! Känner mig nästan dum som ”klagar” för jag vet ju att många har som du, mer kronisk sömnbrist… Kämpar och hjältar är vad ni är! Kramar
Känns inte så, (vännen tänkte jag nästan skriva) tror det är bra att ”klaga” av sig ibland. Efteråt brukar det ju kännas lite bättre och det är ju faktiskt när man pratar om det som man kan få hjälp och stöd med sin trötthet och alla känslor som kommer med den. Jag önskar dig en (förhoppningsvis) bättre sömn inatt.
Jag är som du. Våra barn på snart 7 och 4 sover fortfarande oroligt på nätterna och minstingen har epilepsi så varenda host eller ljud ifrån hans rum gör att jag vaknar med ett ryck och flyger upp ur sängen (trots att han haft väldigt få anfall sista året.) Längtar så efter att få sova djupt och få en hel natts sömn.
Åhh förstår att du sover på helspänn! Känner mig nästan dum som ”klagar” för jag vet ju att många har som du, mer kronisk sömnbrist… Kämpar och hjältar är vad ni är! Kramar
Känns inte så, (vännen tänkte jag nästan skriva) tror det är bra att ”klaga” av sig ibland. Efteråt brukar det ju kännas lite bättre och det är ju faktiskt när man pratar om det som man kan få hjälp och stöd med sin trötthet och alla känslor som kommer med den. Jag önskar dig en (förhoppningsvis) bättre sömn inatt.