VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

 GÅRDAGENS ROADTRIP & EGET RUM!

 Jag är tillbaka efter gårdagens tystnad, efter en dag med dator- och nästintill iphonefritt. Jag och älskade barnen hade lugn morgon hemma. Åt våfflor till frukost och inväntade en maskin tvätt innan vi packade in oss i bilen och körde söderut. En eftermiddag med min syster och hennes två barn, mina barns kusiner väntade!





Världens bästa barn sov nästan hela bilresan. Ja till och med storebror, fast han slumrade bara till och från. Någon börjar erkänna att det faktiskt är skönt att sova längre på morgnarna 😉




Det var längesen jag och min storasyster umgicks, och anledningen är vår mamma. Såklart jättetråkigt att det blivit så, men det är ett fruktansvärt svårt och svårhanterligt ämne. Massa känslor och relationer som är så fel och skeva men inte lätta att släppa på grund av vilken sorts relationer det handlar om. Men jag känner att det inte är värt det. Även om jag sårats så vet jag varför och jag förstår ändå på något vis. Jag skulle kanske gjort samma själv, fast det var många år sen. Nu vet jag bättre. Vet att det förmodligen också är det svåraste man kan göra ungefär. Ni får läsa mellan raderna lite här för jag vill inte berätta för mycket med respekt för min syster.


M var ju iväg på jaktdygn med vänner och det var så himla fiffigt att de höll till ännu några mil söderut, så när de åkte hemåt släppte de av honom vid oss så kunde vi åka hemåt tillsammans! Stannade på vägen för middag och lämnade av Elion hos F när vi kom tillbaka till Jönköping.





Min kära man säger att han har saknat mig, men det märktes knappt för han var så trött på kvällen sen haha… De hade varit uppe halva natten och spelat kort och druckit öl, och försovit sig till själva jakten 😉 Han somnade när jag nattade Idun men sen blev det ialla fall lite gemensamt soffmys tillsammans innan sängdags.


Och inatt sov Idun i sitt egna rum för allra första gången! Jag kände mig halv när vi skulle sova, hon fattades ju där i hörnet vid min fotända av sängen… Men det är ändå tid att vänja henne, och mig, vid detta. För hon ska inte behöva sova i samma rum som en nyfödd bebis som kanske väcker henne hela nätterna när hon själv sover så bra. Dessutom skulle det knappt gå att ha två bebissängar inne hos oss i vårt lilla sovrum!


 img_0239.jpg



Igår var det 7 veckor exakt till BF. Lillebror får mer än gärna komma tidigare (mest för att jag vill ha så mycket tid som möjligt med honom innan jag ska gå tillbaka till studierna), men samtidigt är jag inställd på att gå hela tiden ut och lite till med tanke på mina två andra graviditeter. 7 veckor låter rätt länge, men vecka 34 och 48 dagar kvar låter inte lika mycket. Tänk att han alldeles strax är en helt färdigbakad bebis! Han tränar andning för fullt där inne (märks på hickan) och jag trooor att han kanske har fixerat sig med tanke på ilandet som varit i bäckenet nedåt de senaste dagarna.


Kommentarer


  1. Diana 24 januari, 2016 on 11:52 Svara

    Vilken fin mage du har! Så vacker.

    • Evelina 25 januari, 2016 on 08:29 Svara

      Tack snälla söta du! Kramar

  2. MIlla 24 januari, 2016 on 20:51 Svara

    Evelina du är en sån stark person. Gått igenom så mycket och blir bara starkare o starkare.

    • Evelina 25 januari, 2016 on 08:28 Svara

      KRAM på dig!!

  3. Erika 24 januari, 2016 on 21:57 Svara

    Hej Evelina. Jag tycker din blogg är hur bra som helst, du verkar så klok och snäll. Den är en av två bloggar som jag alltid läser först och har gjort sedan Elion låg i magen :) jag undrar vad du tycker om att M jagar? Jag vet att du skrivit innan att du är väldigt emot vapen, jag förstår ju att hans vapen är väl inlåsta och inte åtkomliga för barnen, men dom är ju ändå i ert hem. Och även aspekten att skjuta och döda djur? Jag menar inget illa, är bara nyfiken hur du kände angående jakt innan du träffade M och nu efter? Jag har så himla svårt att förstå hur man kan jaga och klara av att skjuta djur så, jag förstår att det görs av en anledning och att det behövs kanske på något vis, men att vara den som gör det, och även att tycka om det (vilket jag antar att man gör om man utövar det) är så svårt att greppa. som sagt, hoppas inte du tar illa upp, jag är bara genuint nyfiken på hur ni tänker kring det, och hur ni pratat med Elion om det, då han verkar ha fått ett intresse också har jag för mig att du nämnt? Du behöver inte publicera frågan om den känns fel. Kram från en trogen läsare.

    • Evelina 25 januari, 2016 on 08:28 Svara

      Hej Erika! Vad gullig du är, tack för dina fina ord! Och så kul att du hängt med så länge också :). Först var jag lite anti att han jagade tror jag. Men jag accepterar det så klart då det är något HAN vill göra. Jägare tycker nog om själva jakten kan jag tänka? Spänningen liksom. Det ligger ändå i vår natur att jaga djur, men jag personligtn skulle aldrig någonsin klara av det heller! Sen är det ju världens skillnad på våld och vapen för att skada andra, vs att skjuta djur enligt en ”jaktplan” som det ju finns. Krig och våld och vapen är absolut förbjudet här hemma, och det vet Elion om, men han är som du skriver intresserad av jakt. Säkert mycket för att han ser upp till M väldigt mycket. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna