Idag är det jag och Idun all day long. Mitt lilla hjärta och lyckopiller.
När man har ett barn är det nästintill omöjligt att tänka sig att den där kärleken faktiskt kan vara lika stor till ännu ett barn. Ungefär som jag känner nu när vi väntar på vårt tredje mirakel, men nu vet jag ju att det har hänt innan och är helt säker på att det händer igen. Såklart min kärlek till Lillebror kommer vara lika stor, och kärleksmängden i familjen bara öka. Barn lär en verkligen vad kärlek är. Villkorslös och oändlig. Det enda jag kan känna spökar i mina tankar är rädslan för att Idun som ju är världens mammagris ska bli avundsjuk och ledsen när jag har Lillebror i famnen. Men då är det nog viktigt att bara fortsätta ge henne mycket närhet och faktiskt så kan ju hon klättra på mig på andra sidan medan Lillebror äter/tröstas/sover på andra sidan. Nånstans inom mig vet jag ändå att det kommer bli hur bra som helst. Allt blir vad man gör det till, och man vänjer sig snabbt vid nytt. Ser fram emot livet som trebarnsfamilj med allt vad det innebär!
Idag blir vi ensamma hela dagen tror jag, M åker direkt till stugan efter jobbet och kommer hem ikväll och vi har inga planer på att träffa någon. Igår innan träningen hade vi mysigt spontanbesök av Karin som var här med en mindfullnessbok med cd-skiva som jag la in i datorn, kanske jag kan lyssna på den ikväll när Idun somnat. Annars tänkte jag inget mer avancerat än att gå till ännu en butik och spana efter matta till Iduns rum. Har precis målat elementet en andra gång och när mattan kommer på plats är det nästan fritt fram att flytta över henne dit tänker jag. 7 veckor till BF och även om det tar emot tror jag det är för hennes bästa att flytta över redan nu så att hon vänjer sig vid eget rum och inte måste flytta i samband med lillebrors ankomst, det kan nog lätt bli fel.
♥
fina bilder på er
Vad lyckliga ni ser ut, så fina och vackra. Jag tror allt kommer att gå så bra, ni är en helt underbar familj. Med så mycket kärlek och respekt som ni har i familjen så finns det inget som kan gå snett.
Det det har min mamma pratat om, att hon funderade på hur man skulle kunna tycka om en person till lika mycket, när min lillebror var på väg. Men det var ju inga som helst problem, och jag själv som storasyster har också alltid älskat honom från första stund, så det var nog inte så svårt
Tror det kommer bli jättebra, och det är nog smart sådär som ni gör att ni tar hela lite stegvis med eget rum, barnvakt osv. Kram!
Bara lite nyfiken på varför inte Idun kan sova i ert rum när lillebror kommer?
Du har så rätt i att kärleken är obegränsad. Men förstår att man har såna tankar innan, så skulle jag känna inför fler barn med. Men klart det blir bra
Det får inte plats två spjälsängar, så känns som att det är mest logiskt att lillebror får sova nära oss sen när han är ute hos oss. Sen kanske han skulle störa henne om de sover i samma rum om han vaknar på nätterna och det känns ju inte heller så schysst när hon sover så bra på nätterna
Ja då förstår jag. Det låter som en vettig lösning
Så tänker jag också, även fast vi ”bara” har ett barn och inte några syskon på väg ännu…hur ska kärleken räcka och bli lila stor. Men kärleken växer ju, som du skriver ?. Jag tror också att det kommer gå hur bra som helst för dig/er sen när lillebror kommer, att Idkn kommer kunna hänga med/på dig ändå. Jag lyssnar mycket på podden barnvagnspromenader…hon (Louise Hallin heter hon väl?) har nämnt att det går hur bra som helst att ha lillasyskonet i sele/sjal och ge så mycket uppmärksamhet åt det äldre syskonet/syskonen som man bara kan ?. Och att man som mamma gärna ska ta nattningen…väldigt bra podd med bra tips för övrigt ?. Hoppas ni får en mysig dag! Fina bilder på er! Kram
Ni gör rätt att börja vänja henne redan nu.hoppas det går bra! Vi ska vänja vår pojk att sova ensam om ett par månader när vi har flyttat till huset. Ja inte direkt efter flytt, men efter någon månad eller så ska vi börja testa tror jag.
Tänkte bara fråga vad som hänt med Carro, umgås inte ni längre? Det var iaf längesen som du nämnde henne:)
Tror det är fördelen när man har väldigt tätt (18 mån mellan mina) att de inte riktigt är där än va gäller svartsjuka. Vår erfarenhet är att storasyster blev pappig men absolut inte sur på mig eller avundsjuk. Hon fick snarare bättre kontakt med pappa eftersom hon började gå mer till honom för tröst mm än innan. De är ju också försmå för att veta hur det va innan bebis kom
finns säkert de som upplevt det annorlunda men för oss har det vart toppen med tätt.
Lillebror är nästan lika gammal som Idun,( de va iaf beräknade med nån dags mellanrum) och tror ästan det vart ännu enklare att få bebis nu :p följt dig sedan innan du gifte dig med F så det är väldigt kul att få följa dig än
Vilka fina bilder på er! Idun verkar vara en riktigt go o glad bebis!
Det är hon, världens gladaste!