NÅGRA FRÅGOR & NÅGRA SVAR

• Inlägg av: Evelina
• Datum: 4 november, 2015
• Kategori: Frågestund

Du och M har ju gjort mycket under kort tid – hur ställer ni er inför att förnya era löften inom x antal år?

Det är inget vi har pratat om men jag tror att vi är mer för att fira våra bröllopsdagar ordentligt och på så sätt påminna oss om vad vi lovade varandra den där vackra och varma dagen i Central Park. Liksom vårda äktenskapet och löftena genom åren. Sen kommer vi defintivit åka tillbaka till New York, det är ju lite av ”vår” stad nu och det är säkert något vi kommer göra på några av de ”stora” bröllopsdagarna (typ 10 år, 15 år och så vidare). Men, man ska väl aldrig säga aldrig? 😉

Vad får er att gräla och vad får er att skratta ihop?

Vi skrattar ofta ihop, det tror jag är superviktigt i alla relationer – att man har kul tillsammans och med varandra. M är den roligaste jag vet och vi har som tur är samma humor. Han kan alltid få mig glad! Men vi kan också bli lika arga båda två och då blir vi verkligen ARGA…. Han blir nog mest arg om jag är oförsiktig med bilen typ (been there, done that) och jag blir nog mest arg för småsaker som att han kanske inte är lika ordningssam i vårt hus som han kan vara i sitt hobbyrum typ. Men han brukar säga att är det sånt vi bråkar om ska vi egentligen vara glada, för är det ”bara” sånt vi bråkar om så har vi verkligen inga problem, och det är ju sant.

Kan du inte berätta lite om dig och M som par t ex 5 punkter som du inte tror att vi läsare vet eller som du tror att vi skulle tycka vara kul/intressant?


Sen dag 1 med varandras telefonnummer har vi alltid skrivit gulliga morgonsms. Det piggar verkligen upp hela dagen! Jag har sparat de allra första och de får mig fortfarande att le med hela själen.


När vi lägger oss på kvällarna lägger vi oss alltid tillsammans (har hänt en gång att vi inte gjorde det och det var när jag toktentapluggade) och pratas och kramas en stund…


…och vi somnar alltid i en och samma position där vi ligger sked och han håller om mig. Känns jättekonstigt att somna på något annat vis! Igår när Idun tex var lite febrig (kanske fler tänder på gång?) när vi skulle gå och lägga oss la vi henne mellan oss och det är ju jättemysigt att sova så också, men känns ändå som att något fattas haha.


Vi skulle gått på dejt i januari 2013 efter att ha pratat på en dejtingsida i två veckor men det blev aldrig av. Sen stötte vi på varandra ute på sommaren, slutet av juli och då kände jag att det fanns en mening med det, att jag kände igen honom trots att vi aldrig hade träffats förut. Så när jag slutade träffa han jag hade ställt in träffen för från första början hörde jag av mig till honom. Det var en måndag i början av september, och på fredagen samma vecka var vi på den där dejten som aldrig blev av i januari. Vi tror båda att det var meningen att vi skulle ses, att det bara inte riktigt var rätt tid där i januari och det var nog så att jag inte hade varit redo för ett seriöst förhållande så tätt inpå uppbrottet från F (som var i september/oktober 2012).


M gillar egentligen inte att ha skäggstubb men han drar ut på rakandet så att han hinner få en rejäl stubbbara för att han vet att jag ääälskar det. Det är sann kärlek det haha!

Hur upplevde M Iduns förlossning och hur går era tankar inför den kommande, tänker ni t ex på ev risker/skador eller är ni mest positiva och förväntansfulla?

Jag tror han upplevde den som rätt enkel? Den gick rätt snabbt (4 timmar på förlossningen) och det enda M behövde göra var att fläkta på mig i varje värk och testa lustgasen de gångerna jag var på toaletten typ ? Jag är rätt ”off” och tyst när jag föder barn (skriker inte eller säger att det gör ont) så det låter liksom inte som att det gör så ont som det gör tror jag. Även om jag från att jag var öppen typ 6 cm under förlossningen med Idun tänkte ”aldrig mer, aldrig mer” i varje värk haha… Några timmar senare sa jag att jag gärna vill göra det igen så det är verkligen sant det man säger att man glömmer smärtan när man får belöningen i famnen. Vi fokuserar nog bara på att tro att allt kommer gå bra, det finns ju ingen anledning att göra något annat egentligen, även om graviditeten hittills har varit just mycket oro. Men nu tänker vi på bebisen och att få möta honom och längtar massor!

Gör det så satans ont att föda som folk säger eller har dina varit lite ”lättare” än de skräckhistorierna som vi barnlösa ofta får höra?

Haha ja. Det går verkligen inte beskriva smärtan innan man känt den själv. Men det kan göra ont på olika sätt och olika mycket! Med Elion hade jag tex väldigt mkt jobbigare värkar pga att det kändes som knivar i ryggen i varje värk, som att ryggen gick av (vilket är rätt jobbigt när det är kanske 8 minuter på varje 10 minuter och varar i 7 timmar) men med Idun satt värkarna i magen och liksom inuti och nertill och det var såå mycket lättare att hantera och andas igenom. Men samtidigt, kroppen fixar det och jag tror man kommer långt genom att tänka på att varje värk är ett steg närmre bebis! Jag har fött utan epidural båda gångerna och såhär i efterhand hade jag heller inte velat ha den trots smärtan för jag tror att den har gjort mig mer redo för krystandet som jag tycker är så mycket ”enklare” i förhållande till de värsta värkarna eftersom man då får hjälpa till och det inte gör ont på samma sätt. För mig är det viktigt att jobba med kroppen, mycket för att jag är rädd för att spricka och behöva sy och jag tror att anledningen till att jag inte har behövt göra det vid någon av förlossningarna har varit till stor del just för att jag varit utan epidural och har kunnat känna helt vad kroppen vill och jobba tillsammans med den hela vägen.

Vem är mest romantisk, du eller M?

Jag vill ofta tro att jag är den som är mest romantisk men egentligen tror jag faktiskt att vi är lika romantiska men på olika sätt! Han är mycket mer för vardagsromantiken, typ laga middag som han vet att jag gillar eller ordnar andra gulliga saker för att underlätta för mig medan jag är mer för att fixa presenter och överraskningar.

Hur upptäckte du att du var gravid med lillebror? Vad var din första tanke?

Mådde sjukt illa kvällen innan jag testade men trodde ändå inte att jag var gravid. Vi försökte ju inte och jag hade haft pms (trodde jag ja) så väntade på mensen som inte ville komma. Köpte ett test mest bara för att ”skynda på” mensen typ. Min första tanka var VA?! Kan något såhär oplanerat hända mig? Typ så haha. Även om det har gått snabbt för oss med det mesta så har det ändå alltid varit planerat och väldigt genomtänkt. Men så ville visst vår sista pusselbit komma till världen redan nu! Efter några timmar i halvchock kändes det (han) så självklar ändå. Det var ju precis såhär det skulle bli och jag är världens lyckligaste för att vi ska bli fem i familjen!

Hur reagerade M:s familj när de fick veta att ni väntar barn nr. 2, när det liksom kom så kort efter Iduns födelse?

Haha vi hade köpt en body till Idun som det stod Storasyster på och de tittade på den och sa fin body och så var det inget mer med det. Tills hans pappa tittade på oss snabbt och förvirrat men inte sa något. Till slut fick vi hinta om det och DÅ fattade svärmor haha. Ms pappa frågade att han inte hade vågat fråga för han visste inte ens om det var möjligt (att det gick så snabbt). Idun var ju bara tre månader då! Samtidigt så var det nog ingen som blev speciellt överraskad heller, det är ju lite typsikt oss att göra allt på en och samma gång 😉

Är du lugn eller stressad över att vara hemma med två små samtidigt? Du hade en lång föräldraledighet med Elion hur tänker du med föräldraledigheten nu? Vet att du är sugen på att komma tillbaka till studierna?

Jag är (än så länge i alla fall) inte det minsta stressad över att vara hemma med två små samtidigt men däremot kan jag känna att det förmodligen kommer bli en hel del tidsstress sen när vardagen startar på riktigt – tre barn som ska till förskola och skola, M som jobbar och jag som pluggar. Men jag litar också på att vi löser det på bästa sätt precis som vi löser allting tillsammans. På nåt sätt är det ändå det där vardagspusslandet som gör en familj tajtare tror jag, att man jobbar ihop och tillsammans. (Påminn om att läsa det här om några år när vi har en nästan tonåring och säkert två helvida trotsiga förskolebarn haha…) Jag känner mig lyckligt lottad som får vara hemma med tre underbara barn men visst måste jag erkänna att jag längar tillbaka till skolan. Mycket för att det (utbildningen) är ett steg i riktningen mot att få det där jobbet jag vill ha som i sin tur kommer leda till att vi har en större ekonomisk trygghet och kan göra så mycket mer för oss. Typ bygga ut och renovera huset riktigt ordentligt.

Kommer Mange ta ut någon föräldraledighet? Hur ser planerna för FL ut just nu, hur länge blir du hemma med Idun? Och lillebror?

Ja han kommer vara hemma med båda två när jag börjar plugga igen. Tanken var att han skulle vara hemma nu till våren men så kommer ju Lillebror så hans föräldraledighet skjuts upp ett år eftersom jag ska vara hemma ett år till, Tror vi! Jag fick nämligen veta att från och med i vår kommer socionomutbildningen starta även vårterminen på min högskola vilket alltså möjliggör att jag även kan börja med termin 2 till höstterminen. Så vi ska faktiskt titta på det och räkna på det, och kanske kanske börjar jag redan nästa höst istället för till vårterminen efter. Men jag kommer vara hemma nästan 2 år med Idun och nästan 1 år med Lillbror ELLER 1,5 år med Idun och ett halvår med Lillebror. Skulle jag börjat arbeta hade jag inte velat göra det när han bara är ett halvår, men som student har man ju fördelen av ett ganska fritt schema ändå så jag tror det kan kännas okej eftersom jag/vi kommer kunna pussla och umgås mycket ändå.

Med honom som har gett mig två av mina tre underverk och som kämpar hårt varje dag för att vi ska vara lyckliga. Kommer aldrig sluta vara tacksam för att han fortfarande var singel den där septemberdagen när det till slut var rätt tid för våra vägar att korsas på riktigt ♥

(Tack igen Josefine för de fina bilderna på oss!)