Alltså jag blir så galet nostalgisk dagarna kring Elions födelsedag. Igår när vi gick och la oss sa jag att nu är det EXAKT fem år sen vattnet gick. Det känns verkligen inte som fem år sen. Men så mycket som har hänt sen dess. Både väldigt bra saker och väldigt dåliga. Jag är en helt annan person från då och även om jag är så otroligt lycklig just nu över att få vara precis där jag är, så har jag väldigt ont i hjärtat vissa dagar över det mindre bra som har hänt. Det har varit många tårar och mycket tankar, men alltid, precis varje dag är det kärleken till Elion som på något grundläggande och villkorslöst sätt motiverar och stärker (jag har ju förstås också haft tur med papporna till barnen och även mina underbara vänner!!). Den är så villkorslös och okomplicerad och jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man väljer bort sina barn, eller gör dom illa. Ja de flesta av er vet ju lite kring det som har hänt med min mamma och jag har insett att det är en sorg som alltid kommer finnas kvar, men jag klarar mig bra utan henne. Egentligen har jag ju alltid gjort det men det är en otroligt onaturlig sak att behöva inse.
Jag har fått många frågor om hur det känns att få en tjej och visst är det kul när jag redan har en son? Helt ärligt så spelar det absolut ingen roll MEN jag tror att för mig som alltid på sätt och vis har saknat en mamma-dotter-relation betyder det faktiskt något extra. Äntligen kommer jag få det! Man har alltid chansen att förändra det som inte varit bra, och jag ser det som en självklarhet att förändra mina egna rfarenheter genom kärleken till mina barn. De ska aldrig någonsin behöva tvivla på min kärlek eller vara osäkra på om jag kommer ställa upp. För det gör jag, och kommer alltid göra, no matter what.
Haha missförstå mig inte nu, jag låter kanske deppig här men jag är som sagt bara nostalgisk och kärleken svämmar över lite just nu. Jag är så stolt över min fina nästanfemåring som förgyller alla mina dagar!
En av de första dagarna hemma i slutet av november 2009 ♥
Har ägnat en stund nu på morgonen åt att maila lite kring bröllopet i New york också, det ju inte är alltför långt bort ändå! Känns som att vi har rätt bra koll på det praktiska runtomkring (papper och sånt) och nu är det mest att spara pengar och kolla på kläder, ring (göra om förlovningsringen?), flygbiljett, hotell, fotograf etc. Sånt som liksom inte spelar så stor roll egentligen eftersom det viktigaste är ju ändå just att det sker på ”rätt” sätt. Men visst, roliga saker att spana efter är det ju verkligen!!
Nu väntar dock böckerna igen, har megamycket att plöja igenom de närmsta veckorna! Så kort det känns med en femveckorskurs nu när vi hade en på tio veckor!? Och det känns galet skönt att vara förbi den breda introduktionskursen eller vad jag ska kalla den, och nu få ta tag i mer specialiserade kurser som hanterar mer ett område åt gången.
Hej!
Skulle rekommendera Emelie Ohlsson som fotograf till eran bröllop i NY.
Hon är jätteduktig fotograf, ska anlita henne om jag ska gifta mig någon gång i framtiden. 
Hennes hemsida: http://www.emelieohlsson.se/
http://www.emelieohlsson.se/fotograf/ – bilder som hon har fotograferat.
Kram!
Vilket fint inlägg! Underbart. Man blir nästan tårögd själv. Har läst din blogg sen 2007, det känns verkligen som att det var alldeles nyss som Elion föddes. Förstår att det känns extra stort för dig med en dotter.
Jag fick se min son/dotter på ultraljud igår (v.14 pga blödning) och jag kunde aldrig trott att man skulle få så mycket mammakänslor bara av en bild! Det var verkligen magiskt. Man såg liksom direkt att det är VÅRT barn. Fantastiskt! Både och och min kille har önskat oss en dotter, men efter ultraljudet känner man liksom att det kvittar. För det kommer vara VÅR son, eller VÅR dotter. Så häftigt!!
Precis så har jag alltid tänkt att jag också vill vara och kunna ge till våra barn. Nu har jag äntligen efter många års längtan en snart 4 månader gammal dotter och det är en sån skön känsla att få göra allt jag kan för att göra henne trygg och få känna sig så oändligt älskad som jag aldrig fick uppleva. Så häftigt att äntligen få leva det fina familjeliv jag drömt om, och att få ge henne mitt allt är ju helt obeskrivligt. Jag förstår verkligen allt du skriver om då jag också varit tvungen att välja bort min mamma och känner att den stora meningen med mitt liv är att få ge mina barn den trygga och stabila grund jag aldrig hade. <3
Oj vad tiden går! Jag blir så nostalgisk över att jag fått följa med dig genom din blogg ända sen bröllopsplanerna med F, det är många år nu
Så häftigt att du delar med dig av dina tankar och ditt liv (även fast jag förstår att du håller mycket privat), men du ger mycket insikt 
Du känns som den där vännen man har med sig år efter år, fast jag inte ens känner dig haha. Tack i alla fall för allt du delar med dig av. Du är så klok! Och jag hoppas ni får medgång och lycka i framtiden 
Tack för dina ord sötaste du! Kram och detsamma
Vad glansigt hår du hade på bilden, var det graviditeten som gjorde håret så extra fint? Mitt hår blev finare ett tag efter också, man ser skillnaden när man kollar på bilder från den tiden.
Javisst blir man rörd när man tänker tillbaka, på och omkring årsdagen så kommer så mycket känslor och minnen tillbaka. Det är fint <3
Är du ledsen över att inte minnas tillbaka med Fredrik dessa dagar? Om du förstår vad jag menar. Att ni kunnat dela det tillsammans? Även om du berättar för Mange är det inte riktigt samma sak. Menar, känns det ledsamt? Klart att man inte kan va tillsammans för att dela minnen, uppfatta mig inte fel
men kan ju ändå va lite ledsamt?
Kram
Jaa mitt hår blev galet fint i slutet av graviditeten. Hoppas på samma nu ;)…
Jo alltså nånstans finns ju ändå sorgen över att det inte fungerade, att Elion inte får växa upp med oss båda, men vi pratar ofta om Elion och vår stolthet över honom så det underlättar nog. Han är ju det bästa vi har! Sen är M vääldigt förstående och vi pratar om allt och jag vet att jag inte hade kunnat träffa en bättre bonuspappa!
Kram
Så fin bild, glömde skriva det.
Hihi
Så underbar bild!
Åh, jag är precis likadan. Jag blir alltid så nostalgisk när det närmar sig prinsarnas födelsedagar. Man kollar på klockan, timma för timma och minns tillbaka. Ja sedan är såklart vissa delar lite suddigare än andra;)
Jag går ofta tillbaka och tittar på förlossnings/BB/första tiden bilder också. Njuter, skrattar, minns och ofta gråter en skvätt, känslig som man är.. Och tänk att du snart ska få vara med om allt detta, underbara, häftiga och skrämmande känslosvall snart igen, så mysigt.
Vad gäller bröllopsplaner hoppas jag också att snart få börja planera ett eget bröllop, tillsvidare får jag nöja mig med att vara tärna på bästakompisens bröllop nästa sommar:)
Kram Victoria