VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Jag pustade ut och grät en tår av lycka!

Lilla bebis mår BRA och vi är därmed överlyckliga såklart! Det var alltså ett nupp-ultraljud vi gjorde, det går ut på att man mäter vätskespalten i barnets nacke nångång mellan vecka 11-14 för att göra en riskbedömning för downs syndrom. Ju tjockare nackspalt desto högre risk, och siffran blir mer sannolik om man lägger till ett blodprov som jag gjort (det blir då kub-test). Man tar även hänsyn till mammans ålder och vikt. Sannolikheten bör vara mindre än 1:300 och jag fick 1: 10 349 vilket alltså ger en väldigt liten risk för kromosomfel.

Det viktigaste var för mig dock att få se lilla hjärtat slå och det gjorde det så fint så! Armar och ben viftade och bebis var en riktig buse i början men somnade sen så det tog en timme innan de fick en bra bild. Jag fick hosta och lyfta rumpan om vartannat för att väcka bebis och det var så häftigt att se att h*n reagerade så tydligt på vad jag gjorde. Älsklingen min därinne, jag längtar efter dig!!

Nytt BF blev 3 november, alltså en dag senare än vad jag själv gissade på ;-).

Förväntansfulla inför ultraljudet 😀

P.s Vi fick med oss en bild som jag ska visa sen om ni vill se 🙂


Kommentarer