Idag stannade vi kvar en stund extra på skolan, och tittade på när alla barnen hade röris på fotbollsplanen. Därefter var det dags för utflykt så vi vinkade hej då! Men har lovat att vara med fler dagar. I vanliga skolan och på idrotten. Så himla roliga att få vara en del av den delan på dagen där föräldrar vanligtvis har lämnat över till skolpersonalen. Tänk vilken viktig del de har i våra barns liv!? Är glad och tacksam för att Elion älskar skolan och fritids!
Nu äter vi mellis (Idun tränar på att äta smörgåsbitar själv haha) och sen blir det sovstund för henne i soffan. Jag ska passa på att vila jag med, när vi var i affären innan fick jag en sammandragning som gjorde väldigt ont så det är bara att lyssna på kroppen antar jag. Lugnare bebis i magen nu igen och det ökar på min oro. Jag känner ju honom, men jämför såklart med Idun i magen som är så färska minnen och hon var karatekid nummer ett. Hur mycket känner ni era bebisar kring vecka 24?
Kram/E
Lilla lilla du därinne. Jag älskar dig innerligt redan och tänker mycket på att få möta dig, att få ha dig här ute med oss som längtar! Tänker att du kommer ha jättemycket hår. Det hade din pappa och jag tror ju även att det kommer en miniM den här gången. Känns konstigt att vi redan är i vecka 24 men det här är första graviditeten som jag vill ska gå snabbt. Samtidigt som jag också vet att jag om ett tag efter du är ute kommer sakna att vara gravid!
Nästa vecka väntar ett besök hos barnmorskan och jag har på grund av min oro funderat på att boka om den tiden flera gånger, men så tänker jag att det förmodligen inte kommer göra mig lugnare. Då skulle jag nog behöva en kontroll för att lyssna på hjärtslagen minst en gång i veckan. Men jag ska ta upp detta med barnmorskan såklart, min oro. Tills dess är jag medveten om den men vill inte att den ska ta över glädjen och lyckan över att vänta på vårt tredje mirakel.
Innan ställde jag mig i duschen för att värma mig själv och lindra brösten som värker fruktanstvärt, men så var det bara iiiskallt vatten som kom. Fjärrvärmen var avstängd ett tag idag men jag hade inte en tanke på att den värmer upp vattnet hehe. Det är då tur att jag har min M, han är den bästa i världen att äga ett hus tillsammans med för han har då svar på allt och lite till. Inte för att man behöver vara ett geni för att veta hur fjärrvärme fungerar kanske, men han är en sån där som vet allt. Allmänbildad. En egenskap som jag tycker är otroligt attraktiv och beundransvärd!
Själv känner jag mig mindre och mindre smart för varje barn…….. 😉
Nu blir det mellis för barnen här, ja den gravida mamman med förstås. Att äta och tänka på mat är som sagt en viktig del av mina dagar som gravid haha.
Mysdag nummer ETT har vi haft idag. Tänd brasa och tända ljus och massa soffmys med båda barnen. Hur skön start som helst på den här veckan! Innan middag tränade Elion på att räkna och skriva och det är så coolt att se vad snabbt han lär sig! Kvällen avslutades med spel och ännu mer soffmys.
Nya sängkläder står högt upp på vill-ha-listan. Är det nånting jag liksom kan överköpa sådär till hemmet så är det just påslakanset. Finns ju så väldigt många fina! Dessa på H&M.
Ni är en del som undrar och ja, det kommer fler svar på fler frågor! 🙂
Fick en fråga om hur jag slutade älta min uppväxt. Jag tror faktiskt aldrig att jag har ältat den, men jag har sörjt det jag har saknat otroligt mycket. Sörjer. Jag hade fina kläder, jag fick mat på bordet, jag var duktig i skolan, jag hade kompisar. Det såg bra ut men var allt annat än det. Men jag sörjer att jag inte ville ta hem kompisar ifall min mamma skulle få utbrott just då (vilket hände dagligen), för vilken tonåring vill ha ens kompisar hemma när mamman går runt på nedervåningen och kallar en både det ena och det andra helt utan anledning. Eller ja, kanske för att jag hade gått in med skorna tjugo centimeter innanför hallmattan eller liknande. För att jag hade smutsat ner. För det kunde jag kallas hora eller något annat hemskt ord och bli skriken på i flera timmar. Det sörjer jag enormt, att inte ha fått en vanlig uppväxt när det kommer till att släppa in vänner som barn vanligtvis gör.
Jag sörjer också att jag inte har en mamma att gratta på hennes femtioårsdag, som är idag. Jag önskar att jag i alla fall kände ett litet behov av att göra det, men jag gör verkligen inte det. Hon finns, men hon finns inte. Jag sörjer att hon inte vill eller får vara en del av mina barns liv. Jag sörjer att hon missar två (tre) av världens finaste ungar växa upp, att hon inte får se vilka fina barnbarn jag har gett henne, att hon inte var en del av stora händelser som bröllop, eller små vardagsbekymmer. Att hon inte ens har träffat M eller Idun. Men så kommer jag på att det faktiskt inte är jag som ska sörja allt detta egentligen. För idag är jag så rik, på kärlek, relationer och familj. Det är hon som är förloraren. Hon har förlorat barn och barnbarn. Förlorat förtroende. Men samtidigt måste man få sörja det man har förlorat, och jag har ju faktiskt förlorat en av de personer som borde vara en av de viktigaste delarna i ens liv. Det känns orättvist mot alla dom som förlorat sina mammor i sjukdom och olyckor, att ha en mamma som inte finns, fast hon finns. Att kunna men inte vilja. Aldrig att jag skulle vilja vara utanför mina två (snart tre) barns liv och allt de kommer gå igenom i livet. Stort som smått.
Så jag sörjer. Kommer kanske aldrig sluta sörja? Precis som man förmodligen aldrig slutar sörja den föräldern man mist genom mer förklarliga anledningar.
Jag är så tacksam för dessa två och lovar mig själv att aldrig ta dom för givna! Och kanske framför allt att ge dom en anledning till att känna att de fått bästa uppväxten med kärlek i överflöd.
Vi lämnade storebror på skolan, gick förbi affären på hemvägen. Precis som vanligt alltså. Men när vi kom hem och det var dags för första sovstunden för Idun (hon sover en gång kring 10 och en gång kring 15, ca en timme per gång) bäddade jag ner mig under filten i soffan med henne för att kolla på ”min” nya serie, Jane the Virgin. Det är det ovanliga! För vanligtvis när hon sover brukar jag passa på med allt annat än vila. Ni är säkert många med mig som känner igen er 😉
Men just idag. Kroppen ville bara mysa i soffan. Måste träna på att bara göra ingenting. Jag vet ju att M är rätt duktig på det när han ”bara” är hemma haha. Alla behöver faktiskt det. Du med!
Mitt favoritsmycke i hela världen förrutom förlovningsring och vigselring är detta armband som har berlocker med mina barns små bebishänder och deras initialer. Armband och bokstavsberlocker är från Thomas Sabo och de små handavtrycken är från Lifestone. Tänk att vi om några få månader kan göra ett tredje litet avtryck!
Tände en brasa gjorde jag med. Det är kyligt ute. Bästa i hela huset!!
Har filurat på julklappar till mannen och sonen. Löst sonen helt men inte mannen helt. Eller har kommit på tre klappar men inte gjort slag i saken på alla tre ännu. Älskar att komma på personliga presenter som betyder, inte presenter bara för presentens skull liksom. Är glad att vi har bestämt att inte köpa massa julklappar till alla detta året. Bara till barnen, en julklapp till vuxen på julaftonskvällen (som bara julklappsköparen vet om vem det är), och så har jag och M bestämt att köpa till varandra också. Kommer aldrig glömma hans julklapp till mig första året, det var på riktigt det finaste jag fått! Då hade vi bara träffats i bara tre månader men hade redan bestämt att jag skulle säga upp min lägenhet (vi bodde ju ändå typ ihop). Och nu bara två år senare har vi köpt hus, gift oss och har snart fått två bebisar. Livet!. Mitt liv! Älskar det och DOM!