Helt galet hur mycket det blåser idag! När vi gick mot förskolan var det motvind, så det var mest tungt för mig. Ja det blev verkligen tungt att gå, så mycket bromsade vinden. Sen när vi skulle gå hemåt kom vi inte många meter innan Idun blev ledsen – hon fick knappt luft! Så det var bara att svänga på sittdelen så hon fick åka framåt för första gången i sitt liv.
Gick hur bra som helst, hon hade ju storebror vid sin sida ♥
Nu är Idun ingen bebis som vantrivs med att åka baklänges för att hon inte ser tillräckligt, så detta var en nödlösning. Jag tror på att barnen mår bra av att åka mot sina föräldrar iaf första året, med vissa undantag såklart, men visar barnet inget behov av något annat tycker jag heller inte att man ska stressa med att vända på sittdelen. Anknytning är viktig överallt och hela tiden. Det gör på riktigt ont i mig när det kommer in kunder när jag jobbar, som köper rena sittvagnar som då alltså är framåtvända i regel, och tänker ha sin kanske 4 månaders bebis i den. Eller ännu värre, framåtvänd syskonvagn där föräldrarna tycker att det är en bra idé att ha sin nyfödda bebis? Jag brukar försöka att aldrig lägga mig i hur andra gör med sina barn (jag anser att man helt enkelt får försöka lita på att andra gör som är bäst för just dem), men just det är helt galet om jag får säga mitt.
♥
KommenteraNu ska vi gå och hämta storebror på skolan! I eftermiddag väntar ögonfransfix för mig och jag och Karin ska planera morgondagens eventuella biodejt. Jag är så biosugen!!
Lilla hjärtegrynet som älskar att leka med bilar, till storebrors förtjusning. Bruuum säger hon och kör med bilarna och Elion hämtar glatt alla sina småbilar.
Iduns stora bil från Jollyroom (skynda fynda!) är fortfarande för stor för att hon ska kunna sitta på den och var egentligen tänkt som en ettårspresent, men den behövdes för att fylla ut hennes rum 😉
♥
KommenteraJag hamnade i en liten svacka igår, det kändes som att hänga på kanten och bara hålla i med händerna för att inte ramla ner. Jag hängde stadigt, men ändå. Obehagligt. Nu är det längesen sist men jag måste säga att denna deppighet som har kommit och gått är helt klart min jobbigaste gravidkrämpa. Någonsin. Värre än den enorma foglossningen och långa illamåendet med Idun. För det är så oförklarligt också, när jag ju är världens lyckligaste för allt och för de jag har. Gravidhormoner alltså. Kan verkligen skilja från graviditet till graviditet.
Idag känns det bättre igen, efter kramar och pussar från M igår kväll. Han förstår och peppar, så gott han kan. För det måste ju vara extremsvårt för en man som står brevid att helt förstå. Omöjligt rent av. Så jag är tacksam för att han faktiskt försöker förstå så gott han kan. Världens bästa stöd.
Mycket av det som påverkat mig tror jag är en stress inför förlossningen och att lämna Idun till någon som inte är van vid att vara med henne längre än nån timme här och där. Nu är det ju länge kvar tänker ni, men det är sex veckor tills beräknad varav farmor har varit bortrest flera helger i rad, varit i spanien innan dess, varit sjuk nu i veckan, ska iväg i helgen igen och sen åker till spanien nästa vecka igen. Och kommer hem när det är ungefär 2 veckor till beräknat. För mig känns det inte helt tryggt att åka in till förlossningen som det är nu helt enkelt, och jag tror inte att två veckor kan göra underverk på den fronten heller. Men får väl helt enkelt hoppas på en snabb förlossning nattetid. För visst blir förlossningar alltid som man planerar haha? Nej då. Klart det löser sig. Det är väl bara en stor nackdel med att få barn såhär tätt, det är ju faktiskt en annan bebis som lämnas hemma under förlossningen. MEN, jag vill inte låta alltför negativ, självklart är jag glad och tacksam för att vi har människor runt oss som vill hjälpa oss. Och skulle farmor inte vara hemma är vi lyckligt lottade med vänner som också har erbjudit sig att finnas till hands. Själv har jag ju ingen familj mer än Ms här i stan, så det minskar såklart valmöjligheterna en del.
Det blev en sen frukost, fil och müsli är det som gäller just nu, efter att Idun vaknade vid kvart i nio. Sovrekord på längden men stormen utanför har gjort att hon sovit oroligt inatt så hon behövde nog det helt enkelt. Jag sover ju lite sisådär alla nätter med toabesök och diverse, så bara att få ligga kvar länge i sängen är ju det som gör susen. Det var ljuvligt just idag rent ut sagt!
♥
Kommentera
Lampor och barstolar från IKEA, köksö byggd av M(y love)
Nu är det bara det nya köket som fattas också haha… Nä då, det kommer i samband med den stora renoveringen och utbyggnaden som vi planerar om ett par år. Tills dess får vi nöja oss med nya handtag på skåpen (som alltså är påbörjat men inte avslutat) och ny kyl och frys. Vi har tittat på ett side-by-side kylskåp i rostfritt, med en något smalare frys än kyl. Men så var det ju det där med en ny, större bil också… Många stora utgifter på gång hos familjen Strand!
♥
KommenteraNär jag kom hem från jobbet igår hade M och Elion byggt ihop barstolarna och det blev jättebra! Tänk att det fortfarande händer saker här hemma hela tiden, fast vi har bott här i över sju månader. Småsaker i och för sig, men det förnyas och förändras varje vecka fortfarande. Men det är väl som man säger, det är bra att bo in sig innan man vet hur man vill ha saker och ting.
T. ex så har jag ju ångrat mig över den där hyllan som är över vår säng och där vill jag istället ha en tavelvägg med familjebilder. Sånt gillar inte M, att borra stora hål och sen ha en fru som ångrar sig ”direkt”. (Direkt i hans värld = allt inom 5 år, direkt i min värld = kanske efter 1 månad men nu har den ju faktiskt suttit där i säkert 5 månader)
Tänkte visa Lillebrors kläder i minsta storleken men en liten storasyster älskar allt som har med kläder att göra så hon var där direkt med sina små händer ;).
Denna bodyn och byxorna köpte jag på Kappahl förra veckan. Det är bara 56 som gäller efter att ha fått två stora barn som förvisso kunde ha 50 i en vecka eller så, men känns rimligare att börja med 56 direkt. Skulle det behövas mindre får vi köpa då helt enkelt.
Insåg efter en rensning att det inte alls finns speciellt många plagg till honom i minsta storleken dock. Förutom de blå på bilden ovan har han tre par byxor – de två randiga är från när Elion var nyfödd (H&M) och de vita från när Idun var nyfödd (Kappahl).
Att visa bodysarna gick sådär hehe… Han har i alla fall en vit body som ärvs från storebror och en vitgråmönstrad som ärvs från Idun. Sen har jag även köpt två bodysar med farfarsknäppning.
Det är det han har. Några pyjamasar (ärvda från storasyskonen), en mössa, två overaller (en i 50 och en i 56 som Idun hade) men annars är det detta. Min erfarenhet är att just byxor inte går åt speciellt många men bodysar behövs fler av, så det får nog inhandlas någon mer. Köpte de blå byxorna mest för att Lillebror ska få några helt egna byxor 😉
En annan gemensam nämnare för Elion och Idun har nämligen varit att vi aldrig haft någon kiss- eller bajsolycka, så det har liksom inte behövts så värst många plagg i nyföddperioden. Eller jo, en gång hade Iduns blöja satts på lite fel så när jag kom hem var det kiss under hela babysittern där hon satt haha… Men fler bodysar för spyor. Lillebror kanske är helt annorlunda såklart, men jag tänker att det är bättre att köpa mer då, ifall det behövs. Tiden från 56 till 62 går annars rätt snabbt när de väger över 4 kg vid födseln! På tal om det så börjar jag bli lite orolig för att Lillebror kommer vara jääättestor, säger man inte att för varje barn brukar födelsevikten öka?
♥