Jag behövde inte vänta speciellt länge på min önskan om att få sova 5 timmar i sträck för inatt hände det!! Sov från midnatt till kvart över fem när Aston ville äta. Alltså så skönt!
Igår kom M hem lite senare än vanligt eftersom han hade ett möte inbokat men jag och barnen roade oss i trädgården fram tills han kom hem. Sen var det middagsdags och allt rullar ju liksom på i vanlig ordning (läs full fart non stop) så jag orkade inte ens öppna datorn. Den här förkylningen som ligger och lurar gör mig inte direkt piggare om man säger så haha. Men när jag badat Idun och nattat henne, och Elion också sov, gick jag ut på en promenad. Bara jag! Kändes lite konstigt men oh så skönt. Musik i öronen och snabba steg. Utan vagn, utan bebisar i famnen. Det där var egentid på riktigt. Tog svängen förbi affären på hemvägen också innan jag gick hem igen och myste på med min minsta och största älskling i nån timme till. Vi har börjat kolla på Heroes och varvar det med Better call saul (kommer ett avsnitt i veckan på Netflix) och Revenge.
På väg ut igår och jag fick en stor påminnelse om vilken SNÄLL storebror Elion är, och hur duktig han är på att hjälpa till. Här tar han på Idun ytterkläderna (på eget initiativ) när vi ska gå ut på baksidan och ja ni ser ju hur lätt det var haha… Men han kämpade på eftersom jag höll på med Aston. Bästa, bästa storebrorsan ♥
Men inte nog med det, han hjälpte även till att få i lövhögen i säckar så att jag kunde bära ner det till ängen där högen inför valborgsbrasan växer allt större. Att skyffla upp löven så här var helt hans egen idé och sen hjälptes vi åt. Jag hade Aston i bärselen så var lagom smidigt att sätta mig på huk emellanåt men det gick med världens bästa teamwork.
Sa det till Elion, att det löste vi bra med teamwork! Då gick han stolt iväg och ställde tillbaka redskapen medan han sjöng: ”vad funkar bäst? teeeeamwork! vad funkar bäst? teeeeamwork”. Ni som brukar kolla på barnkanalen vet vad jag menar haha.
Idun hjälpte också till! Med att äta löven……
Idag kör vi smoothie till mellis, barnens favorit och även en av mina. Hallon och kiwi är bästa kombon tycker jag, idag endast med turkisk yoghurt och kokos till det men en bananbit hade inte varit dumt med.
Aston bara sover och sover idag, ja mer än vanligt alltså. Hoppas han vaknar till nu snart så han inte får för sig att vända på dygnet nu när det har börjat så bra 😉
Ska strax ut i trädgården med kidsen. Räfsade löv igår så ska packa i allt i en säck som vi sedan ska lämna borta på fältet sen. Det byggs en stor hög där inför Valborg, perfekt för oss som bor i närheten. Sen håller jag tummarna för att M kommer hem snabbt efter sitt möte, känner att jag behöver avlastning lite extra just idag när nacken värker av förkylningen och jag är så trött. Är tacksam varje dag för att jag delar vardagen med en så underbar man som förstår vikten av att vara närvarande på alla plan i hemmet och i familjen. Ni som är ensamstående föräldrar är grymma! Jag har själv varit där men då ”bara” i ungefär ett år och ”bara” varannan vecka… Nu är ju barnen samtidigt dom som också ger energi, men att få avlastning emellanåt och kanske framför allt bara känna att man har någon som stöttar när man är svag är något alla behöver tror jag. Bara vetskapen om att man inte är ensam liksom. Men jag vet ju hur det kan vara – svårt att be om hjälp och man vill klara sig själv. Så jag är inte bara tacksam för M utan även vännerna som erbjuder hjälp – även om jag är dålig på att ta emot den (känner väl helt ärligt att jag och M teamar tillräcklig bra) så uppskattar jag själva gesten enormt mycket!
Två bebisar på mig i soffan är standard. Både två bebisar och mycket tid i soffan ;). Mysigt OCH lite svårt. När lillasyster klättrar på oss samtidigt som Aston försöker få matro. Tur han är cool och inte verkar ta illa vid sig med allt liv runtom. FÖRSTÅR varför tredje barnet blir rätt härdat hehe. Inte minst för att det alltid är aktivitet och fart runtom men också för att man som förälder slappnar av mer. Nu har jag alltid varit rätt avslappnad som mamma och stressar inte upp mig i första taget, men det är helt klart ännu mer… Ja soft nu. Men Idun har lite svårt för just det, när jag matar Aston. Annars är hon världens gulligaste med honom. Pussar och klappar fint och säger hej hej.
Skrattade åt henne innan när vi kom hem och jag precis satt ner babyskyddet i hallen, efter att vi lämnat storebror på skolan. Aston blev akut jätteledsen och medan jag tog av alla ytterplagg kröp hon fram, klappade försiktigt och sa oooj (på sitt alldeles speciella vis som ni som har träffat henne känner till), men hon blev ju avbruten av Astons skrik. Så hon började om att säga ooooj men så skrek han så då tystnade hon, sen började hon om med ett nytt ooooj under sekunden han samlade kraft och så höll de på en stund. Ja alltså tills jag kunde ta upp den ledsna bebisen.
Idag var det mindre kaos här hemma men helt lugnt och skönt var det inte hehe… Alltså jag älskar ju rutiner, behöver rutiner och vet även att mina barn mår bäst av rutiner (speciellt mat- och sovrutiner). Så den här första tiden är faktiskt lite av en prövning för mig, innan vi har fått just rutiner med nya familjemedlemmen, kring nya familjemedlemmen. Allas rutiner påverkar ju varandra. Men barnen styr förstås. Tre minibossar och det är vårt jobb som föräldrarna i huset att hålla ihop allas viljor och behov till en fungerande vardag. Och hjälpa varandra! Och inte glömma bort varandra mitt i allt! Vardagspussel har fått en helt ny innebörd med ett barn till. Men jag älskar att ha tre barn i huset! Även om det är skönt när de har somnat för kvällen hehe…
Den här biten har vi nog ändå fått in rutin på nu – processen när man ska ut med två bebisar. Det var en grej jag tänkte på mycket innan, hur det skulle gå ihop. Men det gör det ju, det är bara att ta en åt gången. Ut i bilen finns inget annat alternativ än att bära ut en åt gången, eftersom Idun inte går själv ännu.
Matning och blöjbyten är nästa grej att få ett flow på. Jag inser ju att det helt enkelt bara är att prioritera – hungrigast först ungefär eller som igår Idun först eftersom hon äter snabbast. Det börjar funka bra det också, att få ihop den delen. Imorse fick jag faktiskt hjälp av världens bästa storebror, som höll vällingflaskan åt Idun! Såå tacksam för det. Jag har hört någon gång att en bebis slutar vara en bebis vid ett års ålder eller när bebisen börjar gå. Idun är ju verkligen bebis fortfarande och med tanke på hur ”bekväm” hon är känns det som att hon kommer vara bebis rätt länge till haha…
Här skiner solen och jag ska ignorera förkylningen som dunkar i huvudet… Dricka massa vatten blir prio för sömn som är bästa medicinen blir det inget av dagtid längre 😉
Kommentera (6)
Risk för kaos skrev jag igår va? Första morgonen med tre barn och skola för den stora startade med att att vi försov oss. Haha alltså va? Elion brukar vakna kring 06, Idun har ju börjat sova bättre igen men brukar ändå vakna kring 07. Idag vaknade hon inte förrän 08! Och jag vaknade när hon vaknade (hade inte ställt klockan för jag tänkte att någon väcker ju mig) och då sov Elion fortfarande haha (det är det mest roliga med det hela eftersom han typ aldrig sovit så länge). Skolan börjar 08.10 så vi hade alltså tio minuter på oss att lämna Elion ;)…
Jag gav mig tusan på att det skulle gå (lite för att testa gränserna för skolplikt är det inte för honom men jag tycker ändå det är viktigt att liksom ta ansvar för det man ska göra) så väckte Elion och förklarade läget. Han tog på sig kläder, åt en banan och tog sen med sig en påse med smörgåsbitar med skinka från kylskåpet (egentligen Iduns) som han sen åt i bilen… Bytte blöja och satte på kläder på Idun, satte henne på hallgolvet medan jag hämtade lillebror som fick strumpor på fötterna till sin pyjamas, satte honom i babyskyddet. Ut till bilen med Elion och Idun, spände fast henne. Gick tillbaka in och hämtade Aston. Körde till skolan och släppte av Elion – klockan 08.09 – och tillbaka hem igen. Babyskyddet i ena handen och Idun på motsvarande höft. Bytte blöja på Aston, värmde mat, satte mig i soffan med Aston med rumpan mot mitt vänsterlår och hans kropp och huvud mot kuddar. Lyfte upp Idun och satte henne likadant fast åt höger. Matade henne med högerhanden och Aston med vänsterhanden. Tadaa! Gick ju faktiskt rätt bra allting 😉
OCH, det bästa av allt. Känner mig rätt pigg idag! För första morgonen på flera veckor, ja sen Aston kom egentligen. Första dygnen behöver man ju knappt sömn, i alla fall har jag varit sån när bebisen kommit, men det kommer såklart ikapp. Igår somnade jag i soffan halv elva, matade Aston halv tolv… Somnade kanske halv ett och sov till halv fyra då jag flyttade över Aston från babynestet till mig, sov till halv fem då han ville äta… Somnade vid fem och sov sen till halv sex när Ms klocka ringde, somnade om till strax innan sju och tänkte att snart vaknar barnen, och ja… Vaknade 08 och fick lägga gasen i botten. Håller tummarna stenhårt för att vår gamla Idun som sover så här mycket på nätterna är tillbaka, för att ”bara” ha ett barn som behöver en om natten är då mycket lättare att ta än två när det gäller att samla nattsömn.
Har ju skrivit att Aston är väldigt, väldigt lik Elion vilket förvånade mig eftersom jag var så säker på en miniM… Tyckte det var kul att jämföra dom på liknande bilder och till och med i samma tröja och M såg inte alls att det var Elion när jag visade bilden på honom utan trodde att det var Aston haha. Visst är dom lika?
Nu ska jag återgå till en leksugen ettåring och en trött bebis som vill sova på bröstet. Mot lekrummet (Iduns rum) och sittpuffen alltså! Två timmar kvar tills vi ska gå och hämta storebror igen men det tänkte jag tajma in med promenad och sovande bebisar så då lämnar vi bilen hemma.
Kram/E
Kommentera (16)