Idag invigde vi äntligen vårt ”nya” uterum på baksidan. Det blev spelkväll och vi har suttit där i många timmar medan det blivit allt mörkare utanför. Med tända ljus, softlistan på Spotify, filt över mina ben och det har blivit många skratt. Alltså min hjärna är liksom inte riktigt med nuförtiden. Vet inte om det bara är jag, men jag känner mig mindre smart för varje barn eller vad jag ska säga. Mer virrig kanske är mer korrekt? Hoppas verkligen det ändras när jag kommer in i plugget igen haha.
En kväll som satt där den skulle efter lite tråkiga nyheter tidigare idag.
Men det är inget som spelar världens roll egentligen och jag förvånas nästan över min egna reaktion för förr hade blivit större men nu känner jag att det enda som är viktigt på riktigt är att barnen och vi mår bra och har varandra. Fick frågan häromdagen hur jag upplever kärleken och känslorna för första barnet jämfört med mot andra och tredje barnet. Om kärleken liksom är annorlunda. Med första barnet kommer känslorna som man inte ens visste fanns och därför är Elion speciell för mig – det var han som gav mig möjligheten att känna de känslorna, DEN starka kärleken. Och såklart för att han var den som gjorde mig till mamma. Men Idun är också speciell för mig eftersom hon gjorde mig till mamma för andra gången, och Aston är speciell för mig för då visste jag liksom mycket i förväg och jag tror att han lärde mig allra mest om tacksamhet, och att inte ta något för givet. Och varje barn har fått mig att känna mig allt rikare. Jag älskar liksom så mycket att jag nästan spricker av kärlek och stolthet känns det som ibland. Efter att Aston kom till familjen känner jag mig rikast i världen varje dag och jag antar att det är det som gör att familjen känns komplett nu? Det är häftigt, man kan verkligen inte föreställa sig kärleken i förväg och jag antar att om det skulle komma ett fjärde barn (finns det inga som helst planer på men om) så skulle jag bara känna mig ännu rikare, men älska alla lika mycket.
Nu blir det sängen, klockan är strax midnatt men jag tror det visar en timme mindre när inlägget publiceras?
KRAM & GODNATT
Kommentera (15)
Jamen alltså den här bodyn (från Lindex) måste ju ha krymt i tvätten! Storlek 74 är det och visst att den sitter lite löst men inte kan min lilla bebis ha blivit SÅ stor? 😉
Vi har varit ute på en efter-lunch-prommis som alltid och jag har återupptagit mitt poddlyssnande. Är på avsnitt 62 av Tvillingpodden och får nästan redan nu lite ångest över att ha lyssnat ikapp haha. Vill träffa dom (Angelica och Jessica) irl! Grymma tjejer med en humor som ja, liknar min hehe.
KRAM!
Well hello there friday! Veckans bästa dag enligt mig oavsett jobb eller inte, fredagskänsla är grym alltid. En av fem jobbveckor har gått för M innan det är dags för mig att gå tillbaka till skolbänken och det är lite skräckblandad förtjusning i den nedräkningen. Igår satt jag en stund och ordnade med kurslitteratur inför första kursen som är en psykologikurs. Ska bli så himla kul! Det är 1,5 år sen jag pluggade och mycket har redan hunnit glömmas, alltså allt praktiska kring att studera på högskolan. Har haft kontakt med en tjej som gick i min klass, som också var hemma för föräldraledighet och hon hjälper mig med luckorna jag själv inte kan fylla haha. Ska köpa två böcker av henne (hon ligger terminen före så det är ju hur bra som helst när det kommer till kurslitteraturen), beställde en bok igår, en har jag och två tror jag att jag kan få tag i begagnat också. Så rätt bra koll på förberedelserna har jag.
När jag pluggade sist var jag mamma till en, gravid och jobbade varannan helg. Nu kommer jag vara mamma till tre och kanske jobba en helg i månaden? (vet inte riktigt hur det blir där) men jag känner inte alls att det är en nackdel att ha barn och studera samtidigt. Snarare tvärtom! Man är sin egen chef minst sagt. Det är på helt eget ansvar du lägger upp din tid men du har såklart vissa deadlines – tentor, hemtentor, grupparbeten etc. Jag märkte på flera av mina klasskamrater som kom direkt från gymnasiet att de råpluggade sista veckan innan tentan. Funkar inte för mig som mamma i alla fall. Planering är A och O. Redan från start gick jag in med inställningen att detta är mitt jobb de närmsta 3,5 åren.
Vilket innebär att: dagtid mellan 8-17 ska jag vara tillgänglig för grupparbeten samt gå på föreläsningar och det är även under de timmarna jag kommer läsa på egen hand hemma. Och det funkade hur bra som helst! Jag mådde galet illa med Idun i magen, förbi vecka 20 och därefter fick jag lågt blodtryck så jag var yr mestadels hela tiden och kunde knappt stå upp stilla utan att behöva sätta mig. Men de dagarna eller eftermiddagarna jag pluggade hemma tog jag en nap när jag behövde det helt enkelt. Nu tänker jag att jag definitivt kommer vara piggare utan gravidmagen och då kunna läsa ännu mer intensivt. Behöver ju liksom inte sova en timme mitt på dagen hehe…
Så min plan är samma som sist – se det som ett jobb och läsa mycket dagtid för att få senare delen av eftermiddagen och kvällen med min familj. Och inte behöva råplugga inför tentor och istället kunna vara ledig då, eller om jag jobbar emellanåt. Motivation är alltid viktig när det kommer till att studera och framför allt på högskolenivå. Där KRÄVS det liksom att man VILL men läser man något man är intresserad av har man mycket gratis. Faktan fastnar på ett annat sätt. Jag känner mig pepp när det gäller 95% av alla kurser på programmet, för de intresserar mig. Då går det såklart lättare. Det som motiverar mig allra mest är att detta är något jag måste göra för att kunna få de jobb jag önskar. Jag motiveras även av tanken att ha en utbildning som grund att stå på, det är en trygghet för framför allt mig mig själv men även min familj. Jag hoppas även att det ska motivera mina barn till att följa sina drömmar och göra det de vill göra. Vi har ju bara ett liv och det gäller verkligen att ta vara på det – våga drömma och våga förverkliga de drömmarna.
Kommentera (24)
Sommarkvällar. Kan man annat än älska dom?! Sen jag och M träffades får den där kyligare sommarluften mig att älska även början av hösten. Nystartskänslan har jag alltid gillat som kommer med hösten, men ännu mer nu. Den får mig att tänka på den där sensommarkvällen för snart tre år sen… Vårt uterum börjar ta sig ordentligt nu och jag drömmer om många kvällar där även till hösten, med värmen på. Det blev mycket, mycket mysigare där sedan vi målade vitt på vägg och bjälkar, och inredde med diverse smått.
Men än är det ju fortfarande varmt ända till sena kvällar och jag tog med mig bebisarna ut i trädgården innan nattning för att rasta den större utav dom. Härligt att bara kunna traska ut barfota i egen trädgård! Har fortfarande inte börjat ta det för givet såhär ett år senare. Fast nu får jag snart sluta skriva bebis om henne för idag KAN VI NOG SÄGA ATT HON HAR BÖRJAT GÅÅ! Äntligen haha. Flera gånger nu på kvällen gick hon till mig och hoppade in i min famn! M försökte också men då gick hon till mg ändå hehe. Pottan invigde hon också idag. Herregud, känns som hon blev ett år äldre bara idag ungefär ;). Så likt henne, liksom lära sig och bli helt säker innan hon vill visa oss. Tycker det är otroligt fascinerande hur olika de är redan från start, de där små vi får se växa upp. Elion var bara säker direkt liksom och väldigt tidig med allt, pang på sådär. Gick längs möbler vid 6 månader, gick helt själv vid 9 månader. Han är fortfarande så, lite all in och rätt tuff av sig. Undrar hur lillebror kommer vara? SÅ spännande!
En bebis på magen, en fot på huvudet, kaninöronen på och säkert en leksak eller två under ryggen. Ungefär så glamoröst det brukar vara en helt vanligt dag hos oss ;).
Känns dock som att vi behöver gå ut en sväng och rasta Idun?! Hon kan ju faktiskt få klättra på nåt annat än mig haha…