…hur det går för min kära (rastlösa) man att vara hemmapappa? Det går bra!
Han hinner kanske inte riktigt med städning men han leker massor och det är såklart viktigare ;).
När han inte bygger koja kan han slå ihjäl några timmar med att bygga lego hihi… (Bildbevis från tidigare ikväll, mellan middag och läggning)
Nu blir det säsongsavslutning av American horror story i soffan, äntligen sover alla små! Aston hade svårt att komma till ro ikväll men jag hoppas att det inte avslöjar något om hur natten blir 😉
Kommentera (4)Måndag, IGEN, och hos mig är det dags att börja med hemtentan i psykologikursen. Det är en vetenskaplig uppsats som baseras på en film – Detachment – och uppgiften är i korta drag att man ska analysera filmen samt reflektera över någon/några huvudpersoner i filmen utifrån del två i kursen (första delen examinerades i en salstenta) som handlar om utvecklingspsykologi och kris och trauman bl a. Låter det kul? Det känns faktiskt roligt men också lite svårt precis så här i början. Innan jag liksom hittar trådarna jag ska börja dra i, innan jag börjat alls.
Något jag ser fram emot idag är ett besök hos Jasmina för att fixa fransarna. Jag har i princip inga fransar kvar nu för det var väl en sisådär 9 veckor sen jag var där hehe… Alltså vardagslyxen på den känslan alltså – att slippa lägga tid på eyeliner och mascara på morgonen. Den är ljuvlig och jag har saknat den!
Denna text passar så bra in på mig. Jag älskar förändring. Behöver förändring då och då. Kanske ganska ofta till och med om man jämför med en del andra. Tidigare kände jag mig mycket mer rastlös men inte samma nu längre… Har rastlösheten med det att göra, att man vill ha förändring? Det är delvis insikten om att jag behöver förändring som gjorde att jag valde mitt program, för att det är en väldigt bred profession där man kan jobba med ungefär allt känns det som :).
Nehepp, dags att ta tag i kursens SISTA moment!
Kram/E
Kommentera (4)Söndagar i vår familj innebär innebandyträning och den som ser fram emot det mest av alla är nog Idun. Baaaaaandyyyyy ropar hon glatt och när vi väl är där har hon hur kul som helst medan storebror tränar. Nästa helg är det även match på lördagen, det ser vi fram emot!
Nu sover båda minisarna i soffan, Elion är på sitt rum och M har bytt några handtag här i huset samt satt upp vår hussiffra på garaget. Även om det är logiskt att vi är det ojämna talet mellan 5 och 9 så är det faktiskt en del som inte hittar helt lätt hihi. Vi tog ner alla gamla (ja det var säkert tre olika) när vi flyttade hit och har sen dess tänkt att vi ska köpa. Vi letade först bokstäver men det verkar inte finnas någon direkt marknad för det? Inget sånt där ställe som säljer till okej priser? Vi får se om vi lägger mer pengar på det sen när vi bygger ut huset, hela framsidan ändrar ju utseende då men ifall det inte passar med bokstäver då känns det onödigt att lägga pengar på det nu ;).
Bättre bild på den urgulliga björnbodyn som vi köpte igår. Flugbodyn tänker jag till jul och nyår. Ja tänk att det snart är dags för det igen?! Jag ÄLSKAR jul!
Juletider 2015 inleddes med Jul på Liseberg som vi har klämt in alla jular hittills och jag hoppas att det blir så även i år. Det är ju SÅ mysigt!
På själva julafton firade vi först jul hemma i radhuset med Elion, och när han åkte till sin pappa för kvällsfirande åkte vi till Ms föräldrar och firade tillsammans med hans syskom och famljer. I år blir det ungefär samma, fast vi åker nog hem i skaplig tid eftersom vi har två minisar det här året, och avslutar julen hemma bara vi.
Jag minns hur jag tänkte att nästa år sitter det TRE barn i soffan på julafton… Åhh <3
Älsklingar <3
Dagens händelse påverkade mig otroligt starkt, känner mig fortfarande halvt förstörd. Det bottnar väl sig i att jag inte kan tänka mig ett liv utan dessa två, eller Elion eller M…
Vi har kollat Så mycket bättre och det är verkligen BRA! Jill Johnssons version var ju magisk!
Kommentera (2)Igår blev jag kär i en body på Lindex, som inte fanns i Astons storlek (ni ser den på bilden nedan). Inte heller fanns den på Lindex webshop så idag på förmiddagen åkte vi in till centrum där den skulle finnas. Älskar när man kan se på hemsidan om produkten i fråga finns i lager och i rätt storlek dessutom.
Måste säga att Lindex baby- och barnavdelning just nu leder över Kappahl enligt mig. SÅ mycket fint!!!
Och den här tjejen – finaste tjejen i hela världen!!
Man får ju inte säga att man önskar kön och jag har heller aldrig gjort det. MEN jag tycker helt ärligt att det är jätteroligt att ha fått både killar och en tjej. För faktiskt så ökar ändå sannolikheten att jag får en liten shoppingkompis i Idun, jag tror absolut att vi är ”duktiga” på att fostra in våra barn i roller, men jag tror också att tjejer ÄR mer på ett visst sätt och killar mer på ett annat oavsett vad vi gör. Vissa intressen är helt enkelt mer ”killiga” och ”tjejiga”. Elion tycker inte om att gå med mig i affärer längre. Samtidigt som att det självklart finns undantag och vi är kort och gott bara personligheter med olika intressen och ja – personligheter. Jag vet att man säger att man uppfostrar sina barn på olika sätt och jag har säkert också bidragit till det men jag försöker ändå tänka på att de ska behandlas lika i de avseenden där det är viktigt. Jag har sedan de varit nyfödda sagt lika ofta som till Elion som till Idun att de är söta och tuffa t ex. Söt skulle nog de flesta säga är ett tjejord och tufft ett killord. Jag tycker det är ord som ingen äger. Precis som det där om att rosa skulle vara en tjejfärg – det är EN FÄRG. Ni som hängt med länge vet att Elion hade rosa när han var liten emellanåt, och det hade han för att han passade jättebra i starkare rosa. På förskolan var det andra småkillar som såg upp till honom och också började gilla rosa, men sen han började i skolan är det mest blått eller svart som gäller. För det mesta. Jag tycker det är synd att det ska vara så, samtidigt som jag verkligen tror att det ständigt blir lite bättre och bättre i den frågan. Precis som det hela tiden sakta men säkert blir bättre och bättre i jämdställdhetsfrågan. Och även om det är lååångt kvar där, så är ändå Sverige ett land där vi har kommit långt och är ett av de mest jämdställda landen i världen.
Oj, där blev det en lång utsvävning, jag skulle ju mest skriva om varför jag är tacksam mot JULA idag!
Det var nämligen så att hela lilla familjen var på JULA idag, jag bar Aston och M kollade på handtag. Jag tittade på Idun, hon var precis bakom mig. Jag kollar på M som visar en hussiffra. Jag kollar åt Iduns håll igen, men nu är hon inte kvar. Jag tänker att hon är säkert lite längre bort. Går dit men ser henne inte. Vänder tillbaka och säger IDUN till M som börjar leta efter henne åt andra hållet. Jag går tillbaka åt hållet jag kom ifrån och frågar en i personalen om han sett en liten tjej i rosa jacka men det har han inte. Vänder mig och möter M som inte heller hittat henne och nu börjar paniken komma smygande, han säger till mig att gå och ställa mig vid utgången. Jag gör det, mannen som jag frågade följer efter mig och säger till informationen att ropa ut en efterlysning och jag som hunnit få PANIIIIIIK nu kan inte hålla emot tårarna längre, jag tänker så många hemska tankar. Det är inte likt Idun att försvinna så långt. Och jag tänker på alla hemska människor det finns…. Mannen i personalen kommer fram till mig och säger någonting som jag inte minns, jag hör liksom inte och har verkligen fått panik och kan liksom inte registrera någonting förutom att titta efter Idun. Vi ser längst in i affären bortanför kassorna att folk börjar vifta mot oss, han i personalen går dit först (tror jag), jag står kvar vid utgången och tänker bara att ingen ska få komma förbi här med Idun, men så ser jag att någon i personalen håller upp Idun i famnen och jag skyndar bort samtidigt som tårarna rinner – av lättnad nu. Titta vad glad mamma blir av att se dig sa mannen som höll i Idun och då vaknar jag till ur min panikslagna känsla och tänker att ja, jag måste ju visa att jag är just glad, inte rädd. Alltså jag har ALDRIG varit så skräckslagen i hela mitt liv, heller aldrig så glad över att se någon. Och alla i personalen som letade och lugnade oss (mig hehe) är dagens hjältar för mig. Detta pågick säkert bara några få minuter men det kändes som en halvtimme. Av ren och skär skräck.
Vet ni vad hon hade gjort? Jo hon hade gått längst bort i butiken (bort från oss) och till en trampcykel, som hon testade förra gången vi var där. Hon var minsann inte det minsta rädd haha…