TUSEN TUUUUSEN tack för alla kommentarer, mail och kärlek som fullkomligt har strömmat in efter att vårt senaste poddavsnitt som kom ut igår.
Helt otroligt och väldigt sorgligt att ni är så många som känner igen er. Alltså på riktigt. Som Josefine säger skulle jag själv också typ tältat utanför mina barns hem om de av någon anledning inte ville prata med mig. Jag skulle vara halv utan dom. Men vi är många fler som är vettiga föräldrar än dom som inte är det, det generella är trots allt kärleksfulla föräldrar och det vi ska tänka på är just att det är i hemmen våra barn lär sig att bli trygga, att de är värdefulla, lika mycket värda och det är vårt ansvar att ge dom en stark tro på sig själva med ut i livet. Så gott vi kan. Ingen är perfekt i sin föräldraroll, men en förälder ska defintivit inte bryta ner sitt barn, ge det dåligt samvete eller vad det nu må vara.
Nämnde i podden att jag varit handmodell åt Hexter & Baines men handledsmodell kanske är det mest korrekta haha? Lovade visa bilderna, de kommer här:
Ni hittar Kensington (den roséfärgade) här och York (den silvriga) här. Jag passade på att testa båda storlekarna också (båda finns i 36 mm och 40 mm) men 40 mm kändes alldeles för klumpigt på min lilla handled. Så ni tjejer som vill ha en klocka som känns och ser ut som ett smycke bör nog köra på 36 mm, alltså Kensington eller York. Till mannen kommer 40 mm däremot vara ursnyggt (haha).
Kommentera (3)
Godmorgon med en bild från förra helgen <3
Inatt är historisk. Jag fick ge nappen till Aston vid 3, i sömnen, och sen sov han vidare till strax innan 7. Gick upp med honom och precis då trippade Idun ut i hallen. Båda sov alltså hela natten i sina sängar vilket vi inte kan minnas har hänt innan. Välbehövligt. Det känns som att det har vänt med lillemans nattsömn nu och även om det också bara skulle vara för en period så är det i alla fall exakt vad som behövs nu!
Jag och Elion var ju och badade i badhuset igår. Jättekul men är det bara jag som tycker att det är så kallt? Blir såklart ännu värre nu när jag är småförkyld, men jag tycker alltid att det är kallt där. De tre minutrarna på slutet som Elion ville sitta i jacuzzin hjälpte ju inte speciellt mycket haha, även om jag tackar och bugar för dom.
Största kramen! Hoppas att du har fått sova gott inatt?
Kommentera (8)
Igår fick jag rosor och två trisslotter (vinst på båda två!) av min man. Frågade honom om det verkligen var så svårt, att gå in i en butik och köpa blommor haha ;)… Nästa utmaning måste vara att göra det när jag INTE förväntar mig något, det är ju faktiskt de gångerna som betyder allra allra mest. Blev SÅ glad, älskar rosor!
Minsteälsklingen som bara säger daaa (där) till allt. Här visar han upp sin alla hjärtans dag-present för pappa. Alltså han börjar bli så STOR! Snart 1 år.
Nu har jag återigen suttit i svärisarnas hus ett par timmar och plöjt igenom föreläsningsanteckningar till datorn och tentaanteckningar. Känns som det var tenta nyss (klarade förresten sociologin prima). Samtidigt som det är skönt med 5 veckors-kurser på ett sätt. Blir mer hanterligt i mängden fakta liksom.
Ska stänga ner datorn nu, hämta Elion och åka och bada! Han önskade det nämligen när jag frågade vad han ville hitta på för kul i veckan när det är sportlov.
Kommentera (10)När vi spelade in veckans avsnitt trodde jag inte jag skulle känna som jag gör nu. Visst har jag skrivit om det förr, men att prata om det blir ändå på en helt annan nivå.
I veckans avsnitt pratar jag om hur det är att växa upp med en psykiskt sjuk mamma och vi reflekterar över hur det är att sakna en mamma, trots att hon lever. Tungt ämne och det känns väldigt blottande men jag tror att detta är viktigt att prata om! Kanske kan det hjälpa någon.
Sök på oss i iTunes eller appen podcasts eller lyssna direkt här.
På bilden är jag kring 4 år. När jag var 4-5 år minns jag att jag cyklade utan hjälp i smyg för att min storasyster gjorde det. Nästa minne är att jag vaknar upp i badkaret hemma – jag har ramlat och slått i huvudet, men istället för att åka till läkaren tyckte min mamma att det var viktigare att lägga mig i badkaret för att jag inte skulle smutsa ner i huset. I min tidiga barndom är det mest såna här minnen, konstiga saker som make no sense. Det finns liksom ingen tydlig gräns för när den psykiska misshandeln började men jag vet att hela tonåren är fylld av det. Systematisk kränkning med hemska ord. Anklagelser. För att ha affärer med hennes pojkvänner. Ena veckan är jag för smal, nästa för tjock. Ingen kommer vilja ha mig. Det finns så mycket som bara sopades in under mattan när jag försökte få hjälp av socialtjänsten. Detta fortsatte med mina småsyskon när dom blev äldre. Både psykisk och fysisk misshandel. Mer alkohol och mer hot. Dödshot. En novembernatt fick jag ringa polisen av rädsla för jag visste inte vad som skulle kunna hända mina tre småsyskon, 110 mil bort. Detta resulterade i en rättegång där hon dömdes till fängelse. Det spårade alltså ut, mer och mer men så sakta att det liksom inte märktes, eller blev speciellt konstigt för oss, och det var alltid dolt utåt. När man växer upp så vet man ju inget annat. Nu vet jag att det är så långt ifrån hur det ska vara. Jag jobbar fortfarande med min självkänsla som blev ganska trasig. Fortfarande är det till viss del. Vore väl konstigt annars kanske. Och jag hoppas som sagt att detta kan hjälpa någon – om så bara för att minska känslan av ensamhet.
Kärlek och kramar
Kommentera (46)Nu är ju alla hjärtans dag här och nästan förbi, men det kanske finns någon som inte har köpt något och kan ge ett ”presentkort” som räddning? Då har jag ett tips på vad det kan vara i det presentkortet (pyssla ihop ett eget handskrivet kort är både personligt och smart, man kan ju säga att det är för att personen själv ska kunna välja hehe…):
Ett klockskrin! Detta fick M i julklapp av mig. Du hittar det hos Trendhim som har flera olika varianter. Får tacka min vän Nadja som tipsade om att hon skulle köpa ett sånt till sin man, och sen när jag skulle tipsa vidare till min syster så visade det sig att hon redan hade beställt en hon också haha. En poppis present till mannen med andra ord! Eller ja, självklart till kvinnan också, men tänker ändå att detta är ett supertips till just mannen/pappan som älskar klockor.
Först tänkte jag ett med 5 eller 6 fack, men bättre att ha några fack över. Så jag kan ge klockor framöver ;). Nu tänker jag att jag kanske skulle ha valt ett ännu större.
Nu är det snart middagsdags här hemma. Barnen blev glada av sina alla hjärtans dag-presenter och jag superglad för mina. M fick ingen haha. Jag är fortfarande sur för att han glömde vår dag förra veckan. Kanske får köpa något en annan dag för att kompensera, kärlek kan (bör) man ju faktiskt uppmärksamma alla dagar så tänker att det är inte hela världen att jag väljer en helt random dag istället.
♡
Kommentera (3)