Vi hade bokat hotellets bil och åkte de få kilometrarna som det var till Central park och den ingång som var närmast Ladies Pavilion. Det var inte alls långt att gå, kanske 2 minuters lugn promenad.
Min bukett som egentligen kändes lite överflödig, men det var ändå roligt att ha en bukett med blommor som kan förknippas med vår dag! Minns inte vad de vita ”spretiga” blommorna heter nu så är det någon som vet får ni gärna hojta till. Vita rosor och rosa kvistrosor (tror jag det var?) var grunden i buketten men så önskade jag få lite ”vildare” look och detta blev ju bara hur bra som helst! Speciellt med tanke på att det var helt utplockat i butiken inför labour day.
När vi kom till Ladies Pavilion var det redan ett bröllop i full gång, så vi fick snällt vänta. Man kan lätt säga att det är populärt för bröllop! Vi smet in direkt efter detta bröllopet, för en stund senare skulle nästa sällskap komma. Man kan boka stället om man är över 20 personer, och då kan man ju inte göra mycket annat än vänta på sin tur. Vi passade på att fota lite i närheten.
Sen var det dags ♥
Det var så otroligt mycket känslor och det blev finaste stunden! Mycket tack vare Eileen och hennes varma ord. Vi ville inte ha religion med alls och istället var det bara kärlek rakt igenom. Ord som kommer guida oss genom vårt äktenskap, löften som ska hållas för alltid. Ringarna byttes som en symbol för vår evighet och vi kysstes första gången som man och fru!
Eftersom det var en amerikansk vigsel fick vi säga I do och det tycker jag var så himla kul och speciellt! Även ”You may now kiss the bride” fanns med och Elion och Idun nämndes med. Kärlek och FAMILJ var det som var i fokus, precis som sig bör. Det som är viktigt för oss, ÄR oss.
Kramar och pussar precis efter vigseln förevigades
Vi fick även skriva på vårt Marriage License, plats och tid för vigsel och våra vittnen (Emelie och Kim) samt Eileen fick också underteckna. Detta papper lämnade vi sedan in på City Clerks office nästkommande vardag och i utbyte fick vi ett Äktenskapsbevis!
Lyckligare än någonsin ♥
Foto: Emelie Ohlsson / Love by Emelie
Kommentera
Ännu en solig morgon och ännu en härlig morgonpromenad för att följa Elion till skolan. Idag har han simning på schemat, de har idrott en gång i veckan och så simning en gång. Han älskar det! Med tiden lär det väl bli ännu mer idrottsrelaterat skulle jag tro, då han går på en skola med idrottsprofil.
Jag har nästan bara H&M på mig (gravidjeans, linne och kofta) men skorna är gamla från Bianco. Elion har mest Adidaskläder från Kidsbrandstore på sig som vanligt ;).
Det väntar soligt väder i helgen! Synd att jag jobbar 😉 Hade så gärna velat ha en helhelg med hela familjen och speciellt M. Bara en vanlig helg liksom. Gå in till centrum, strosa i affärer, fika…. Oh well, en annan dag! Lika bra att passa på att jobba medan jag orkar hehe. Samma med de här underbara morgonpromenaderna, jag vill passa på så länge kroppen går med på det!
Graviditetsvecka 17 går mot sitt slut och det senaste är att jag är såå kvällstrött. Har somnat i soffan ett par kvällar i rad och det är verkligen inte mig. Händer liksom inte förutom i gravidigt tillstånd. Med Idun var det mest så i början men nu kommer det kanske senare eftersom det är nu jag faktiskt börjar inse att jag är gravid ;). Lukter är också en ny grej, har haft extra bra luktsinne sen start men nu de senaste dagarna luktar så himla mycket så illa! Typ bland skohyllorna på judon igår… My god. Och utomhus är det också mycket som luktar illa.
Om exakt två veckor är det dags för RUL och jag längtar hur mycket som helst! Vi kommer ta reda på könet och denna gången är det nog allra mest spännande av de tre graviditeterna. Tror att det är för att det liksom är sista gången vi går igenom det. Det är ju nu vi får veta hur slutkonstellationen av vår familj kommer se ut. Spelar absolut ingen som helst roll, men jag (vi) tycker det är kul att veta i förväg! Det där med att få en överraskning vid förlossningen köper jag inte riktigt, det är för mig en tillräckligt stor överraskning att få se hur bebisen ser ut, hur den är och så vidare och så vidare. Könet är ju bara ett kön liksom. Jag gissar fortfarande stenhårt på en liten kille men Elion önskar sig en lillasyster till (klart han gör när det blev så bra med Idun). Mår överlag väldigt bra, det jag tycker är jobbigast med att vara gravid är illamående och lågt blodtryck som jag hade med Idun framför allt, så denna graviditeten känns lätt som en plätt i jämförelse. Än så länge åtminstone!
KommenteraHej Oktober!
Redan oktober, bara slutspurten av 2015 kvar vilket känns helt galet. Å andra sidan har vi ju hunnit med rätt så mycket under året – få barn, köpa hus, flytta, renovera, bli gravida igen och gifta oss. Att vi bara har varit ett par i 2 år känns ibland ofattbart! Nästa år ser jag faktiskt fram emot att bara vara. Bara vara tillsammans med min älskade familj. Så länge vi har varandra är allt som det ska!
Oktober betyder den rosa månaden och det är en månad som de senaste två åren ligger mig nära om hjärtat, eftersom min älskade svärmor har den hemska sjukdomen. Eller hon är inte friskförklarad, men hon är heller inte direkt sjuk, säger man att man har cancer då? I alla fall så drabbades hon för cirka 6 år sen av en väldigt aggressiv bröstcancer och äter fortfarande medicin för att den inte ska komma tillbaka. Jag minns när vi satt och pratade om det för första gången bara hon och jag, och hon sa att hon trots att hon mår så väldigt dålig av medicinen inte vill sluta. Att hon har så mycket hon vill göra, att hon inte känner sig klar. Framför allt ville hon få barnbarn och jag är så glad att hon äntligen har fått det! Ska få ett till. Hemska, hemska sjukdom som förstör så mycket!! Nu är det ju stort fokus på krig och flyktingar, men vi får inte glömma bort att tillsammans kämpa mot en sjukdom som har berört oss alla på ett eller annat sätt.
Rosa rosor hemma hos oss men också en sandfärgad jacka som jag köpte häromdagen när jag lämnade tillbaka en tröja. Den finns på H&M och jag har faktiskt en likadan röd. Som jag mest behåller för att den är ett kärt minne haha. Kommer nog aldrig göra mig av med den! Det var den jackan jag hade på mig på en bild som M såg av mig första gången så man kan säga att den är en del av oss och den långa vägen fram till vår första dejt.
Jag tänker mig att när magen blir större bara knäppa upp understa knappen så jag kan ha den ett bra tag till. Var i stort behov av just en ny jacka kände jag och först var jag nära att välja den i grått men det kändes inte rätt när jag provade i butik. Kanske för att jag känner mig så grå nu haha? Frågade Elion om råd och han tyckte denna så så fick det bli!
Idag ser jag fram emot att få hem M tidigt! Det känns som det var längesen vi hade en helt vanlig eftermiddag tillsammans. Förra veckan var det väldigt mycket fixande inför festen, i helgen var ju festen samt Liseberg, i måndags kom han hem från stugan vid 21 och igår jobbade han över med faktureringen. Så nu får vi ta igen den tiden de närmsta kvällarna ;). Två helger i rad jobbar jag, helgen därefter jagar M och sen är det helt plötsligt november tror jag allt. Vi konstaterade att det är en bit bort till en vanlig helg 😉 Men vi gör det bästa av tiden såklart! Ser till att göra det vi kan göra tillsammans, tillsammans. Om det så bara är att åka och handla skruvar eller vad det kan vara.
Att vi precis har ändrat lite på Iduns kvällsrutiner gör att vi får mer tid tillsammans (det var såklart inte därför de ändrades men effekterna av det gynnar även oss haha), och mer sömn också för den delen. Innan nattades hon i vår säng och sen innan vi gick och la oss åt hon en gång till innan hon flyttades över till sin säng. Ibland vaknade hon till och ibland (oftast) sov hon genom det. Så när vi sen var redo för sängen blev klockan ofta rätt mycket, för vi ligger alltid en stund och pussas och kramas och pratar om dagen innan vi somnar. Men nu äter hon middag vid 17 och sen välling vid 19, sen lägger vi henne i hennes säng där hon får somna för natten. Vilket gör att jag och M då får helt barnfria timmar och några timmar för varandra. Och när vi sen ska gå och lägga oss är det inget mer bebisrelaterat så det känns som att vi får mer tid för bara oss på kvällarna. Vilket är väldigt mysigt och varje kväll ger lite mer kvalitetstid på något vis. Nu vet jag att vi är rätt lyckligt lottade jämfört med en del som jobbar helt olika tider och så vidare, men samtidigt så är ju detta vår vardag och verklighet och jag kan bara skriva utifrån den 😉
Höstkram till dig!
Som ni vet har jag varit lite extra förtjust i Molos vinterytterkläder, Elion hade det från sin första vinter och faktiskt fram tills förra året när vi testade Reima. Detta året blir det Molo igen, i alla fall till Idun som nu har fått sin allra första overall. Elions storlek blev slutsåld snabbt så vi inväntar påfyllning men lovar att tipsa om hans kläder också vad det än må bli ;).
Det blev en Molo Pyxis med snödjursprint, från Babyshop som har väldigt stort utbud av både Molo och andra märken. Snödjursprint till pappa jägares förtjusning ;). Jag tycker den är stilren och så kan man mixa den med färgglada mössor och vantar!
Det som är bra med Molo Pyxis till mindre barn är framför allt dubbeldragkedjan som gör det enkelt att ta av och på overallen. Jag upplever att det blir behagligare för barnet med utrymmet kring halsen, och den mjuka innerfleecen täcker även dragkedjorna längst upp för att göra det skönare och skydda för när man drar upp dragkedjorna. Under dragkedjorna upptill finns även en dolt stängning med kardborreband och i bensluten finns praktiska snölås. Resåren i ryggslut, ärmslut och benslut gör att den sitter som ett smäck! Sen att de (snygga!) stjärnorna och ränderna på overallen är reflexer är ju hur bra som helst. Det är skillnad på overaller och overaller, det viktigaste för mig är att jag känner mig trygg i att mina barn håller sig varma och torra, och att plagget andas! Elion har alltid varit torr och varm i sina moloytterkläder, utan att bli svettig vid vild snölek :).
Vi tog storlek 80 eftersom jag går lite på Elions storlek vid samma ålder då de är väldigt lika i kroppsform. Han föddes i början av november och hade storlek 86 på sin första vinteroverall. Idun är född i mitten på mars och hon har storlek 74 på kläder nu och just vinterytterkläder vill man ju ska hålla över hela säsongen, alltså ända fram till mars i princip. Så jag brukar välja en storlek större än vad som används i klädesväg för tillfället.
Det är nästan (bara nästan!) som jag längtar efter snö och vinter nu! 😉
KommenteraVad skönt jag har sovit inatt! Första natten på väldigt länge. Tror absolut det har med spikmattan att göra, blev helt galet avslappnad av den igår.
Storebror är lämnad på skolan och idag väntar bussutflykt, jag och Idun fick ännu en härlig morgonpromenad. I lugnt tempo, känner fortfarande av bäckenet…
En av de fina bröllopspresenterna som står på vardagsrumsbordet, kolla Kikkis hörna på Facebook om ni är ute efter såna här fina och personliga presenter. Tror att denna ljuslyktan finns med andra texter. I evighet var dock perfekt för oss, tack!!