Vi har varit ute på promenad hela familjen, och hämtat hem Elion. Så smidigt att lägga ner Aston på matbordet som är placerat nära hallen för att knäppa upp overallen på honom när man kommer in haha.
Ska joina resten av familjen ute i trädgården igen när lilleman har ätit.
Är så glad för Veronicas skull idag (ni som hängt med ett tag vet ju vem hon är), de fick äntligen sin lilla tjej för någon timme sen! Lilla Lindsie. Hoppas på att komma ner till Skåne i sommar för att hälsa på mins vänner där! Och på tal om förlossning – har börjat på min förlossningsberättelse nu, så snart får ni ta del av den.
Vi har startat dagen med besök av Nadja som fotade Aston, 11 dagar blir han idag. För nästan exakt år sen fotade hon Idun när hon var 10 dagar. Så himla roligt att få bebisfoton från när de är lika små. Eller ja, Idun kom ju ut 12 dagar efter BF på 4460 gram och Aston 3 dagar före BF på 3360 gram, så det blir ju lite skillnad. Han är så puttenuttig, lilla lillebror! Jag har ju aldrig haft en så liten bebis utanför magen innan haha.
M och Aston, jag och Aston och alla tre tillsammans fotades också. Detta är ju bara mina iphonebilder, men jag har redan fått smakprov och det blir såå fint!
Jag hade dessa kläder men är ombytt nu efter att Aston kissade på mig när Nadja fotade oss och jag höll nakenfisen 😉
Nu ska vi samla lite sol och sen väntar kalas för Idun med våra föräldrar!
Kommentera (6)Idag säger vi hej till ännu en solig dag! Åh vad härligt det är, ALLT blir så mycket bättre och roligare med solsken ute tycker jag.
Jag är uppe med båda barnen, bytte av M när jag och Aston gick upp så han fick gå och lägga sig en stund till. Vi är båda rätt trötta, framför allt pga vad som hänt senaste veckan såklart men också pga två bebisar som turas om att behöva oss nattetid. Idun sover fortfarande oroligt de flesta nätter och vaknar till ledsen nån gång. Det tar förstås ett tag innan vi alla vänjer oss vid att ha vår älskade Aston här, även om han samtidigt redan är så självklar. De första nätterna vaknade jag heeela tiden utan att han gjorde det. Men jag behövde liksom titta på honom, se så han hade det bra, vänja mig vid honom. Nu har jag börjat slappna av lite mer på nätterna.
Alltså de där första omedvetna leendena… Man smälter ju oavsett!
För en vecka sen vaknade vi upp på BB efter att bara ha känt varandra några timmar… Så många minnen som jag börjar smälta nu och jag ska skriva ner förlossningsberättelsen snarast medan det fortfarande är färskt i minnet.
Kram/E
Jag och Aston igår ♥
Det har varit så många tårar de senaste dagarna! Jag som längtade efter att bli kvitt från hormonerna som spökade under graviditeten haha, de har istället spökat ännu värre nu efteråt. Men så är det väl, och ofta kring tre dagar efter förlossningen?
Det jag har gråtit mest över är att jag inte riktigt kan hantera kärleken till mina barn. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen för kärleken är så stor! Jag tittar på Aston och tänker att jag älskar honom mer än livet självt. Och så tittar jag på Elion eller Idun och känner samma sak och blir liksom ledsen för att jag känner SÅ mycket och inte riktigt kan reda ut HUR man kan känna så mycket. Hjärtat svämmar alltså över på riktigt, det är nog den enda förklaringen jag har. Igår grät jag floder när Elion studsade upp i soffan och råkade knäa Aston i bakhuvudet, då sprutade tårarna samtidigt som jag försökte förklara för Elion (så att inte han skulle bli ledsen) att jag inte blev arg utan bara rädd eftersom att Aston är så liten och ömtålig. Jag grät också när vi gick ut från BB, förbi ultraljudsundersökningsrummen, bort från avdelningarna på sjukhuset som varit så stor del av våra liv de senaste 1,5 åren. Ja hjälp vad känslorna och kärleken snurrar, och mitt i allt inser jag att detta är ett rätt härligt i-landsproblem ändå, att känna sig så rik på kärlek att jag liksom måste landa i det för att det är så stort, härligt, mäktigt, oförklarigt och det bästa som finns!
Lillebror heter ju inte bara lillebror, utan även…
Aston!
Nu är det strax läkarkoll och sen hoppas vi på att få åka hem tillsammans!