Dagen D är här, terminens sista tenta och min sista tenta innan ett uppehåll på ett år. Det är även en ny graviditetsvecka idag, vecka 35! Fortfarande lite tidigt för henne att komma ut, men eftersom längden på tiden jag får vara hemma med lilla I beror på när hon kommer ut får hon gärna komma ut tidigare än BF. Jag kan ju bara vara hemma till terminsstarten vårterminen 2016 innan pappa M tar över fram till sommarlovet.
På tisdag väntar nytt barnmorskebesök och det ska bli spännande att se om lilla damen har fixerat sig!
Läste nånting om att nu börjar kroppen producera oxytocin för att förbereda mamman inför förlossningen och livet som komma ska, och det kanske är därför jag de senaste dagarna faktiskt har börjat känna mig redo? Helt ärligt har jag inte gjort det innan, inte på samma sätt som med Elion. Nu har jag nog varit mer rädd för förändringen det innebär att få en bebis igen och mitt dåliga samvete är något jag kämpar med rätt så ofta, det liksom ligger där och gnager. Det dåliga samvetet för att I kommer vara hos mig alltid medan Elion inte kommer det. Är fruktansvärt rädd för att han ska känna sig utanför på något vis. Men vi har sagt att det är viktigt att vi fortsätter inkludera honom i allt som vi alltid gör, och att bara jag hittar på saker med honom och även att han och M fortsätter med sina stugutflykter och sådär.
Jag vet innerst inne att det kommer bli hur bra som helst. Jag älskar familjelivet och jag älskar att vi varit en familj sen start och nu ska få ännu en familjemedlem att älska. Det är barnen och vår framtid som varje dag har gett mig motivation till att klara skolan, skulle aldrig klarat det så bra utan allt fint stöd jag har fått (från ER också!) för visst har det varit kämpigt emellanåt med illamående, trötthet och yrsel. Att vara en gravid, arbetande student och mamma. Men såå värt det för jag känner att jag är på precis den väg jag vill vara!
Tänk att vi från och med i morgon börjar vårt nya liv… Men först ska jag klara (!) dagens tenta och det känns skönt att ha lilla I med som lyckoamulett precis som de andra tentorna den här första terminen ;)…
NY VECKA och tentavecka! Lite småångest inför söndag men det ska bli så skönt att få kursen avklarad, förhoppningsvis godkänd. Har ändå hela långa veckan på mig och fredag till lördag är jag helt ensam hemma också eftersom M åker iväg på ett jaktevent och Elion är extra hos F som vanligt på tentaveckor.
Jag har en jobbig känsla i magen idag precis som flera morgnar de senaste morgnarna. Alltså det tuffaste med den här graviditeten är inte månaderna med illamående eller foglossningen eller yrseln, inte heller är det foglossningen som gör nätterna jobbiga – det är drömmarna. Har aldrig nånsin drömt så mycket och så olika som jag gör nu. Mellan kisspauserna är det dessutom olika drömmar som tar upp olika ”teman” och som handlar om olika människor. Tror att jag har drömt konstiga drömmar om ungefär precis varenda människa jag någonsin har mött haha… Nu på sistone har det varit de mest påfrestande, det är inte bara en gång jag har drömt att M har lämnat mig. Kanske det hör till slutet av graviditeten och en liten rädsla över hur vårt förhållande kommer att bli när lilla I är utanför magen? Har ju aldrig någonsin tvivlat på hans kärlek och gör egentligen inte det nu heller, men såna verkliga hemska drömmar är ändå påfrestande. Drömmarna är det jag kommer sakna allra minst med graviditeten, for sure!
Var uppe tidigt idag inte bara på grund av ”mardrömmar” men även för att jag var så hungrig! Eller är fortfarande haha. Det märks att hon växer mycket i magen nu för jag måste äta ofta, ja nästan hela tiden känns det som ibland. Tänk att hon är en färdigbakad liten bebis när som helst!? Magiskt.
Nu dricker ju inte jag kaffe, men bring this tentavecka on!! 😉
Idag går vi in i graviditetsvecka 34! Nu har magen sjunkit rejält sa M i morse och ja det har den nog? Det är verkligen nedräkning nu! Efter tentan om en vecka ska jag fokusera helt och fullt på att vara gravid, ser bland annat fram emot en förlossningsförberedande föreläsningen om drygt en vecka. Det var ju ändå över 5 år sen jag födde barn sist och för M är det första gången han är med om en förlossning. Tror vi båda kan behöva den föreläsningen för att ställa in oss mentalt och förstå på riktigt vad det är som är på gång ;).
Jag har lunchpaus på jobbet och ska strax gå ut i butiken igen. Skönt att det snart är dags att stänga (eller ja, vid 16), jag lyfte lite tungt ett par gånger och det sa fogarna stopp för direkt!
Ännu en dag med strålande sol, så härligt! Även om jag själv måste hålla mig inomhus och läsa statistik så njuter jag av det, blir alltid lite gladare i sinnet av solsken. Elion är på förskolan och M är i stugan, senare i eftermiddag väntar födelsedagsmiddag hos Ms föräldrar, en lite för tidig sådan eftersom svärisarna åker till spanien imorgon och missar Ms födelsedag som är på onsdag. Tänk att han blir 35 min älskling! Fast han är ju som typ 25 i sinnet och får fortfarande visa leg på systemet ;)…
Om två veckor idag har jag min första dag på mitt ettåriga studieuppehåll! Det känns som den där milstolpen som jag räknat ner till så länge nu och snart är jag där… Känns konstigt, att förlossningen närmar sig med stormsteg och jag tänker ganska mycket på det som väntar. Med Elion gick vattnet hemma och jag fick värkar direkt. Inte så våldsamt smärtsamma, men jag behövde sömntabletter för att kunna samla på sömnkontot med några timmars slumrande innan de riktiga värkarna startade ett dygn senare. 33 timmar sedan vattenavgång och första värk, 8 timmar aktiv förlossning på sjukhuset, tittade han ut och det är ju fantastiskt att kroppen orkar hålla igång så. På de 33 timmarna kan läggas till ytterligare ganska många timmar eftersom det hela startade halv tolv på natten och det var alltså ett tag sen senaste nattsömnen.
Det jag var rädd för med Elion, och fortfarande är, är att spricka och behöva sys (även om ”alla” säger att det inte är så farligt). Klarade mig från det med Elion och min barnmorska säger att eftersom jag klarade mig från det med honom trots att han vägde 4190 gram är det ändå ganska stora chanser på att jag klarar mig från det även denna gång. Men det vet man ju såklart inte. Jag vill nu, precis som då, försöka klara mig utan ryggbedövning men om värkarna blir lika intensiva (vilket jag gissar att de var på grund av folglossningen) är jag tveksam till att jag kommer klara mig på bara lustgas som jag gjorde med Elion.
Men sen vet jag ju att när man väl är där, går man in i sin kropp på ett helt oförklarligt sätt och blir redo fullt ut. För mig hjälpte det massor att tänka att varje värk är ett steg närmre att få möta bebisen i min mage och att varje värk var ett måste för att han skulle komma ut. Dessutom är det ju bara jag som kan ta värkarna så bara att gilla läget typ ;). Även om stöd från pappan är det absolut viktigaste att ha med sig in i förlossningsrummet.
Till nästa barnmorskebesök ska jag ha funderat kring och skrivit ner lite tankar inför den kommande förlossningen. Fördelen med att ha gått igenom en förlossning redan är att man ju vet lite hur man vill ha det och att man vet att man faktiskt klarar av det trots all smärta. ”Nackdelen” är väl att man vet hur ont det kan göra. Och att tiden efter är mindre mysig på vissa sätt, men då har man i alla fall sin bebis hos sig. Med Elion skrev jag inget förlossningsbrev just för att jag kände att jag inte kunde uttala mig om något som jag aldrig upplevt, men denna gången har jag ett par saker som jag önskar kopiera från förra gången, även om jag känner att det inte går att planera hur man vill ha det eftersom man aldrig kan veta hur det går.
Jag är så nyfiken på när, var och hur förlossningen med Lillasyster startar! Ni som har fått två barn, hur upplevde ni er andra förlossning gentemot den första? Hur tänkte ni kring smärtlindring och hur blev det?
Morgonmagen igår, graviditetsvecka 33 och 54 dagar kvar till BF idag!
Jag är tröttare än tröttast (alltså helt galet trött) men annars mår jag bra tycker jag. Får foglossning om jag går och på kvällar/nätter när jag ska vända mig i eller ta mig upp ur soffan eller sängen.
Lilla I väger ungefär 2 kg och är ca 45 cm lång, och är nästan helt redo för världen utanför!
Allt såg bra ut hos barnmorskan, magmåttet var 30 cm vilket fortfarande är mitt på kurvan men det har ju ingenting att göra med hur stort barnet är utan är bara en siffra som visar på att hon växer som hon ska där inne. Blodtrycket har gått upp något och det känner jag ju eftersom jag inte är svimfärdig så ofta längre.
Alltså idag är jag så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen!? Lyckades inte få in något vettigt i huvudet från boken känns det som och jag var bara tvungen att sova en stund mitt i. Sen var det dags att hämta Elion och så har vi letat hummer i halva stan. Ms nyårstradition är just hummer så den kan vi ju inte bryta ;).