Ja tänk att vår lilla solstråle redan är ett halvår, igår var det ju den 12:e!
Hon är alltid glad (förutom när hon ska sova dagtid och har börjat bli lite gnällig precis innan hon somnar), väldigt enkel på alla vis och har på sista tiden blivit så himla rolig. På hennes egna sätt skojar hon med oss, gör pruttljud med tungan och gömmer sig under någon leksak för att leka tittut. Hon charmar alla med sitt leende som hon i princip alltid bär på och under hela New York-resan fick hon hela tiden komplimanger från andra resenärer, personal eller new york-bor. Alla säger att hon är så himla snäll men jag använder hellre orden enkel, smidig eller nöjd (ingen bebis är ju elak).
Hon har börjat vilja upptäcka mer, och ligger inte lika still längre, snurrar över på mage nästan direkt och vrider sig sedan vidare för att nå eller se saker. Storebror är nog det hon blir allra gladast av, eller av att se oss på morgonen när hon precis vaknat. För hon vaknar aldrig ledsen utan jollrar glatt tills vi kommer, då hon skiner upp med det största leendet som möjligt. Och hon ääälskar när jag sjunger för henne! Vi anar att första tanden är på väg för igår grät hon till och från i sömnen på kvällen, vilket hon aldrig har gjort innan så nånting var det ju som gjorde ont. Till slut gav vi alvedon och då slutade hon gråta efter en stund och började istället jollra glatt tills hon somnade om. Storlek 74 är det som gäller och nu i veckan får vi se om hon ökat på bra i vikt också eller om hon fortsätter växa på mest på längden. Hon kan sätta in nappen själv men somnar alltid utan, och sover utan, på nätterna.
Tack för att just du kom till oss Idun, du är vårt lilla lyckopiller som tillsammans med din storebror gör varje dag roligare!
KommenteraHär har vi invigt babygymmet på riktigt för första gången, lilla damen har ju blivit ännu mer med nu och detta gillade hon! Hon följer med blicken och har ett helt annat intresse för att kolla på olika saker. Alltså igår när hon log kom det något gulligt bebisjoller samtidigt, inte riktigt skratt men helt klart en bit på väg. På torsdag blir hon fyra veckor och på söndag en månad. Heeelt galet! Vill ju att bebistiden ska gå sakta även om jag minns att varje ny fas är hur cool som helst. Men ja, bebisbebistiden är ju mys på en nästan overklig nivå.
Babygymmet köpte vi på Babyland men jag kunde inte hitta just detta från Babyfehn nu.
T R U E
Alltså kärleken till denna lilla minimänniska. Så ny, men så självklar från första sekund. En pusselbit vi saknade, utan att riktigt veta om det. Aldrig ska jag sluta älska dig…
Solen skiner, vi är lediga tillsammans och har inga större planer alls. Dagarna går ju liksom ändå.
Hoppas du får BÄSTA helgen!
Igår var ju även Nadja här och fotade Idun på tiodagarsdagen, och resultatet blev de finaste fotona jag någonsin har sett! Har ni inte gillat Nadjas fotosida på Facebook tycker jag ni ska göra det 😉
Den översta bilden är vår absoluta favorit och kommer lätt hamna på någon form av förstoring! Och ser ni vad stark Idun är i nacken!? Det första hon gjorde när hon kom upp på mitt bröst var att lyfta på huvudet så nu såhär ganska många dagar senare är hon riiktigt stark. Vår coola lilla älsklingstjej.
Natten den 11:e mars sov jag sådär, vaknade med förvärkar hela natten. Inte speciellt onda, men lite störande för nattsömnen sådär. De fortsatte under dagen, gjorde inte ont men magen blev stenhård vid minsta ansträngning. Jag lämnade Elion på förskolan och hann inte med en powernap under dagen eftersom vi var mitt uppe i en budgivning också! Stackars M var ju på helspänn haha, skötte budgivningen från jobbet och fick sms från mig om att förvärkarna inte upphörde… 😉 Jag hade ju förvärksrace nån vecka tidigare (plus hade börjat öppna mig, slemproppen hade lossnat osv) men allt pausade under en vecka när jag blev väldigt sjuk. Detta var första dagen som jag sa att jag kände mig frisk igen!
Mitt i en sammandragning och budgivning under dagen
Hämtade Elion efter förskolan, vi var och shoppade träningskläder som var en överraskning till M innan vi hämtade honom på jobbet. Var i lekparken en sväng tillsammans och sen kom F och hämtade Elion för deras natt. Då kände jag att förvärkarna till skillnad mot innan inte släppte fast jag var uppe och rörde på mig, men fortfarande var de inte onda. Klockan var ungefär 17 här. Vid 17.30 känner jag att de börjar ändra karaktär något, de börjar svida till lite mer. Säger till M att vi nog ska försöka äta någonting för om det är på riktigt så kommer jag inte vilja äta sen, och jag tror det är på riktigt eftersom värkarna inte slutar utan snarare stegvis ökar i styrka. Jag vill ha toast och oboy till kvällsmat och vi går till affären för att handla, tänker att det är ett bra test för att se vad som händer under den korta promenaden till affären. De fortsätter öka i styrka.
När vi kommer hem strax innan 18 säger M att jag nog ska ringa till förlossningen för att kolla så att det finns plats. Han ringer till mäklaren och vi får veta att vi har ledande bud och att det verkar som att huset är vårt! Jag ringer till förlossningen och säger att jag nog ska föda barn! Att det inte är jätteonda värkar men de är regelbundna. Jag ska ta alvedon och duscha varmt och ringa tillbaka när jag känner mig redo att komma in, vi är så välkomna. Tar alvedon, äter kvällsmat, sitter på pilatesbollen och värkarna ökar hela tiden i styrka. Tar en varm dusch och det lindrar värktopparna skönt.
Sätter mig på pilatesbollen igen och vi kollar TV och hör av oss till de närmsta om att det är dags nu. Minns inte om det var Josefine som sa något om skiftbyte på förlossningen vid 22? Vi facebookchattade i alla fall och det tyckte jag var en bra gräns, att hålla oss hemma tills efter skiftbyte. Och ja, när klockan närmade sig 22 kände jag att de gjorde så pass ont att lustgas nog inte var jättelångt bort. Vi åkte in och jag får pausa i varje värk för de gör så pass ont att jag inte kan gå samtidigt. Vi fick göra ett stopp i ett undersökningsrum för CTG och då tycker jag plötsligt att värkarna mattas av lite, även om de fortfarande kommer var femte minut som de gjort hela eftermiddagen och kvällen. Barnmorskan undersöker mig och säger att livmodertappen är helt utplånad och jag är öppen 4 cm, vi ska få bebis inatt! Vi pustar ut och skrattar lite och säger att vi nästan trodde att vi skulle få åka hem. Men när hon varit där och undersökt gör värkarna mycket ondare igen och jag måste verkligen koncentrera mig på att andas genom varje värk.
Vi får ett stort förlossningsrum som var mer som en svit och barnmorskan som tog emot oss är barnmorskan som är med oss hela vägen, hon är ett helt fantastiskt stöd och har läst igenom mitt förlossningsbrev noga och liksom går efter det hela tiden utan att prata med mig för mycket (jag har skrivit att jag inte gärna vill prata under värkarna utan mer går in i mig själv och fokuserar på andningen). Klockan är strax innan 23 här. Hon frågar hur jag vill göra och jag önskar pilatesboll och gåbord som jag varvar mellan. Sitta och stå för att byta ställning. Springer på toaletten emellanåt och det är en pina med värkarna som fortfarande ökar stadigt i styrka. Sitta på bollen eller gunga över gåbordet underlättar värkarna massor! Och M MÅSTE fläkta på mig genom varje värk för jag är så varm.
Vet inte riktigt när lustgasen kommer in i bilden men det är efter en stund ensamma på rummet och innan nästan undersökning då jag är öppen 6 cm. Barnmorskan säger att hon kommer tillbaka om ungefär en halvtimme-timme för nästa undersökning och frågar hur jag känner inför att ta hål på hinnorna? Det får hon gärna göra om det skyndar på sa jag. Upp på benen för att stå vid gåbordet och sitta på pilatesbollen ett tag till, M peppar mig upp från sängen för annars hade jag nog stannat kvar där haha…
Lustgasen är ett måste precis som med Elion men denna gången tycker jag det är skönt att ha mer kontroll över värkarna, och det har jag för att jag liksom vet vad en förlossning innebär och hur det känns. Även för att värkarna denna gången mest känns i magen och inte alls i ryggen som med Elion, då kändes det som att ryggen skulle gå av vid varje värk men nu var det mer en svidande och brännande smärta framtill, nertill och inuti. Vid nästa undersökning är jag öppen 7, nästan 8 cm och barnmorskan tar hål på hinnorna. Nu känner du nog något varmt mellan benen sa hon men jag kände iiingenting förrutom den fruktansvärda smärtan i värken som kom varje gång hon kände på mig så jag andades lustgas för glatta livet och var helsnurrig just då. Efter det är jag öppen 8 cm och nu vill jag inte ställa mig upp mer säger jag. Det behöver jag inte heller tycker barnmorskan eftersom jag varit så duktig på att variera ställning hela tiden fram tills nu. Klockan är här 01.56 (fuskar lite med förlossningsjournalen ;)…).
Värkarna gör nu ontontont och det gör fortfarande mest ont framåt i magen men mer och mer i ryggen. Förutom lustgasen är jag alltså även beroende av att M fläktar på mig, jag är så vaarm! 02.45 får jag krystvärkar och är öppen 10 cm. Barnmorskan säger att jag får krysta när jag känner att jag har värk och även en undersköterska är nu med i rummet för att känna på när livmodern drar ihop sig, så de har koll på om jag krystar vid rätt tillfälle. Jag blir lite rädd när jag känner att barnmorskan inte håller emot men hon säger att hon gör det om det behövs och att jag ska pausa och flåsa om hon säger att jag ska det, och då ska hon även hålla emot. Det bränner och bränner och jag tänker att jag orkar inte bry mig om jag spricker och får sys för nu är hon så nära och jag vill bara möta henne! Är det långt kvar frågar jag, är rädd att få samma svar som med Elion, att håret börjar synas haha, men hon säger att halva huvudet är ute och jag blir så lättad och samlar sista energin för att krysta lite till. Efter totalt tre krystvärkar och nio minuter, klockan 02.54, efter fyra timmar på förlossningen föds vår lilla Idun. Jag får inte fram några ord, pussar bara massor på henne och på M, hittar liksom inga ord och är bara så LYCKLIG över att få se henne!
Jag har inte spruckit nånting alls men moderkakan vill inte komma ut och det blöder därför mer än vad barnmorskan tycker är ok så hon kallar på hjälp och jag får något medel, och hon trycker massa på magen. Till slut lossnar den och vi lämnas ensamma efter en stund. Det känns helt ofattbart att hon äntligen är hos oss. Så lik storebror så det inte är klokt men i en något knubbigare version ♥
Vi får flytta till ett annat rum på förlossningen kring 06 eftersom vi önskar tidig hemgång och att få åka hem efter läkarundersökning. Men undersökningen visar blåsljud på hjärtat så istället får vi ett rum på BB och jag hinner bli gråtfärdig både på grund av blåsljuden men även för att M kanske inte får stanna över natten med oss. Det får han som tur är men försvinner under dagen för att ordna med husaffären – ordna fullmakt för mig och skriva kontrakt… M skriver på facebook att Idun äntligen är här och det firar vi med att köpa hus haha.
12 mars 2015 är verkligen en dag vi aldrig kommer glömma – vår dotters födelsedag och dagen då vi fick (nåja) vårt framtida hem, där barnen ska växa upp och där vi ska samla massa härliga minnen tillsammans. Vårt nya liv tillsammans fick en rivstart med lite en oväntad twist (husköpet). Jag ser fram emot precis varje dag tillsammans med min älskade lilla familj, med finaste M vid min sida som är mitt starkaste stöd här i livet. Och vilken tur jag har som har fått två så underbara barn!? Lyckligast i världen är jag för att just jag får vara deras mamma! En gåva jag aldrig kommer ta för givet.
Kommentera (24)