Mitt tålamod har inte varit det bästa på sistone. Ja jag har ju av någon anledning varit lite nere och det har märkts av rätt tydligt här hemma tror jag för både stor och de små. Men igår bestämde jag mig för att lägga i en extra växel och ha MER tålamod, göra roligare saker med barnen och för mig själv. För jag vet ju också att jag blir gladare av just det, men när energin liksom legat på minus har det varit svårt. Har pratat mycket med M de senaste dagarna och jag bara älskar sättet han förstår och reder ut många tankar. Han är verkligen min stöttepelare och bästa vän!
Så vår dag igår satt precis där den skulle. Barn är ju så kloka och då tänker jag främst på min stora son som fyller 7 i år. Han säger SÅ mycket tänkvärt och jag önskar att han fortsätter lära MIG om livet lika mycket som jag lär honom. T ex frågade han en gång när vi skyndade någonstans att varför vi hade bråttom? Mitt svar var ungefär att vi inte har ju bråttom. Men då behöver vi ju inte stressa så svarade han. Och visst var det ju så. Jag vill stanna upp oftare och bara vara. Njuta av nuet (låter lyschigt jag veeet men jag har verkligen börjat inse på allvar vad de orden betyder och innebär). Precis så hade vi på vår dag igår. Vi gjorde det vi ville i den takt vi ville.
Den här cykeln är värd sin vikt i guld. Elion är en långväxt kille (haha han säger långväxt om sig och andra som är långa så måste använda det ordet jag med) men har kämpat på ett år för länge med sin 16″. Nu har han en 24″ och jag fattar inte varför han inte fick en förra året. Eller kanske det bara sa pang och så växte han järnet?!
Älskade små troll! Mcdonalds på en måndag hör inte till vanligheterna men skit samma. Det är inte ofta vi äter där längre. Eller längre, vi har aldrig ätit där speciellt ofta men nuförtiden väljer vi alltid MAX istället som ska ha bättre kött och sådär.
Efter lunchen passade vi på att leka i en park i närheten innan Idun skulle sova. Men så kallt det var i skuggan! Hade gärna stannat där längre annars.
Den här platsen har jag visat någon gång innan här på bloggen vet jag. Gillar den så mycket! Påminner mig om att man måste välja väg. Nästan hela livet består ju av val, varje dag. Stora som små. Hur vill man leva? Vill jag ändra något? Varje dag ska man välja sin partner inte minst. Jag gillade inte de orden först men ju mer jag tänker på dom är det nog faktiskt så det är. Man gör ett val varje dag om att man vill leva tillsammans.
Sen hände något fantastiskt. Idun somnade och Aston ungefär exakt samtidigt. Så hela hemvägen var det bara jag och Elion som fick prata i ro om allt mellan himmel och jord. Och jag kände att den där dosen med tålamod var påfylld till max. Det är ju sådär jag vill känna alltid. Vara en glad mamma som orkar. Man får självklart ha dåliga dagar, men jag vill ha den känslan som standard.
När M kom hem skulle jag och Elion ta en cykeltur och hans kompis följde med så det var jag och två vilda killar på en kvällstur. Jättehärligt! Men M ringde och sa att någon ville komma och kolla på bilen så han var tvungen att tvätta den = jag vara med minisarna. Och vet ni, bilen blev såld! Så nu har vi ingen bil men det känns rätt skönt. Vi använder inte den så ofta ändå, det är typ till Elions fotboll och där är F världens bästa och skjutsar extra om det behövs. Tanken är att invänta skattepengarna som vi kan skjuta till och därmed kunna lägga 30 000 mer än just nu. Sen har ju M motorcykeln som han kan ta till stugan så vi klarar oss nog ett tag utan bil.
Min nya kappa är verkligen perfekt nu i sommar.
Det var nämligen kyliga vindar när vi gick mot stan strax efter 09 idag och det var inte förrän framåt 14 när vi närmade oss hemma och kom undan från vätterns vindar (och hade gått uppför en lång backe) som det blev tillräckligt varmt för att ta av den. Längs vättern blåste det så kraftiga vindar att vi valde att gå vägen utanför och det hör ju inte till vanligheterna, så vackert som det är längs vätterstranden.
Elion hade ont i halsen igår och när han vaknade idag och sa att han ville vara hemma så det fick han. Han är inte den som vill vara ifrån skolan vanligtvis så därför gjorde jag ingen grej av det alls och jag tror att vi båda kanske kände att det skulle vara skönt med en dag tillsammans? I alla fall kände jag så haha. Men att bara sitta hemma kändes inte lockande så vi tog en utflykt till och från stan. Med barnvagn och cykel, i det tempo som Elion tyckte var lagom. Det var precis vad jag behövde, att ta dagen lite som den kommer med alla tre barnen vid min sida. Och inget morgoninlägg som det brukar bli. Behövde en liten bloggpaus tror jag allt. Lite tokigt är det ju när jag tänkte efter och insåg att jag inte mins sist jag hade en bloggfri dag? Har bloggat genom vattenavgång, från BB, julafton och ja – alla dagar hur länge som helst. Även om man gillar det man gör behöver vi nog alla ändå pauser då och då? Har inte känt så förr med bloggen faktiskt. Aldrig. Vet inte om det beror på den lilla kris jag befinner mig i just nu… Jag tror det är en kris i alla fall men det känns lite märkligt för samtidigt som den pågår känner jag mig ändå lyckligare än någonsin? Får nog bli bättre på att unna mig breaks helt enkelt. Kanske är så enkelt :).
Jamen idag har jag fått den finaste Mors dag-presenten! Idun har gått sina allra första steg, på självaste Mors dag. Blev så stolt så jag nästan sprack och ögonen tårades. Filmade när hon nääästan vågade sig på ett par steg (finns på instagram) och bara nån minut senare gjorde hon det! Hade kunnat på det på film också om inte min iphone ballat ur MEN vi blev så glada att både jag och M var med och fick se det!
Hon har ju ställt sig upp såhär länge, och står själv. Går mellan möbler och om man håller henne i handen. Men de där första stegen helt på egen hand är bland det häftigaste i utvecklingen tycker jag.
Något annat som hänt den här helgen vad gäller våra barn är att Aston har fyrat av sina livs första riktiga skratt! Alltså åhh vilket ljuvligt ljud.
Nu sover två av tre barn och minisen ska också få pyjamas och äta en sista gång för dagen. Eftersom jag har tyckt att det varit lite jobbigt att inte riktigt ha rutiner har jag dokumenterat hans ätande och sovande de sista dagarna och insett att han ju visst har rätt bra rutiner om dagarna. Det är nog mest jag som inte hunnit märka av dom. Och så sover han lite här och där istället för längre sovpass på dagen så det har liksom inte varit sådär klockrent mitt i vardagspulsen som pågår varje dag och hela tiden. Men nu njuter jag av att äntligen känna att jag vet hur han vill ha det.
KRAM!
Kommentera (2)Vi fick till vår klassiska ut-och-gå-plus-lunch idag. Brukar försöka göra det en av helgdagarna när inte Elion är hemma (han är inte lika road av de utflykterna när det är köpcentrum och liknande inblandat). Vilket betyder att vi går hemifrån med barnen efter det att Idun ätit lunch och ska sova och så pausar vi med lunch på något ställe när hon vaknat och ska äta mellis innan vi går hemåt igen. Pausen mitt i passar extra bra eftersom att M inte klarar av att gå för långa sträckor med sitt diskbråck men också för att det blir en lagom utflykt – gå några kilometer, pausa och så hem. M sa igår att han hade tänkt picknick idag dagen till ära men den där härliga sommarvärmen har visst pausat några dagar nu igen.
De där promenaderna är så bra tycker jag, för mig och M. Strosa och prata om allt möjligt.
Nu sover Aston på mitt bröst, Idun leker med sin bil, M målar nya staketet brevid garaget på framsidan och Elion leker ute på gatan med en kompis. Ytterdörren är öppen så vi hör fågelkvittret här i soffan och jag bara ääälskar att bo i hus! Det är ju knappt ett år sen vi bodde i lägenheten och det hade inte varit särskilt smidigt om vi hade bott kvar där med tre barn… 😉
Kommentera (3)Den bästa starten på Mors dag fick jag – Aston sov till kvart i åtta (non stop sedan åtta igår kväll!) så jag och M fick över en timme med honom i sängen innan vi gick upp för frukost och då vaknade även vår lilla dotter. Lilla sömntutan. Elion är hos sin pappa men kommer hem i eftermiddag igen så jag får ha alla mina små troll hemma vid dagens slut i alla fall.
Miniälsklingen min.
Känner mig SÅ rik som får vakna upp som mamma varje dag och extra speciellt känns det just idag på Mors dag. Första som trebarnsmamma. Och sjunde Mors dag som mamma, åtta om man räknar året när Elion var liten i magen ;).
Vid frukosten kom Idun krypande med ett paket!
Grattis till alla fina mammor därute! Jag hoppas att ni får lite extra uppmärksamhet idag ni med och att ni förstår hur viktiga ni är – ni som är mammor som älskar, stöttar, uppmuntrar, ger trygghet, skjutsar hit och dit, löser problem stora som små, lyssnar, torkar tårar, sorterar strumpor i oändlighet och allt vad det kan vara. Alla närvarande mammor som älskar villkorslöst. Och jag hoppas att ni som har en sådan mamma är tacksamma för det – ni är lyckligt lottade! För mig kommer det alltid vara en sorg och saknad att inte ha det har jag börjat inse men jag är glad att ha en fin bonusmamma och svärmor i mitt liv som får vara mammaförebilder för mig.
KRAM