Idag var vi och hälsade på mitt jobb efter vi varit på köpcentret. Var jätteroligt att se några kollegor även om de flesta är på semester nu. Vi kom dit lagom till Aston skulle sova sin andra nap så jag och Idun gick runt och pratade med alla och plockade på oss lite nytt medan han sov.
Jag tror det har varit väldigt nyttigt för mig att vara HELT ledig sen Aston kom, jag började jobba efter tre månader med Idun även om det bara var helger. Nu känner jag att jag kan sakna att jobba och ser fram emot mitt nästa jobbpass!
Idun ser nog fram emot julafton tror jag, och sätter denna högst på önskelistan… 😉
L Y C K A att hämta storebror efter 13 dagar utan honom!
Idun blev också väldigt glad, och visade vad hon har lärt sig direkt när vi kom hem :).
När har var 6 år blev jag biten av en stor schäfer. Har ganska stora ärr av hans käke på min vänstra överarm. Skulle jag inte dragit upp armen i ren reflex mot halsen hade jag nog inte levt idag.
En gång sov jag i en box i stallet, med en häst. Haha herreminje… Men hon skulle säljas till Nederländerna och jag var såå ledsen för det.
Jag har aldrig haft bara en inkomstkälla men längtar tills jag börjar jobba heltid igen och skulle känna att den inkomsten räcker, samtidigt som jag gillar känslan av att pengar kommer in från olika håll samt att jag nog är gör rastlös för att bara göra en sak.
Jag älskar bubbliga och iskalla dricker.
När jag var liten ville jag bli barnmorska, tycker det är alldeles otroligt att få ta del av andras förlossningar på ett eller annat sätt (men jag vill inte bli sjuksköterska)
Känner samma känsla för tanken att vara guldsmed, hade älskat att få designa och sälja vigselringar och på så sätt vara en del av andras bröllopsplaner.
Om programmet för studie- och yrkesvägledare hade funnits här i stan hade jag kanske kanske valt den utbildningen istället. Hade älskat att få lyssna på vad andra skulle vilja göra och guida dom dit.
Godmorgon efter den jobbigaste natten hittills i mitt mammaliv tror jag! Jag har haft lyxen att få tre barn som direkt haft nattrytm. Med Elion har jag inte varit vaken en enda natt, han har alltid och fortfarande sovit som en stock hela nätterna. Idun hade ju en period kring sin ettårsdag när hon vaknade ledsen på nätterna. Det har hon gjort två nätter i rad nu igen. Ja inatt blev hon ledsen för att Aston var ledsen, vilket aldrig hänt förr och det hjälpte inte ens helt att ha honom brevid mig. Från 01 har han sprattlat och grymtat och bökat. När jag till slut tänkte att nä nu går jag upp, DÅ låg han plötsligt blickstill och sov vidare hur gott som helst haha. Men då hörde jag mamma, mammaaa från sovrummet brevid och älskade Idun ville upp. Vet inte om de också känner av förkylningen som jag och M har? Helt otroligt att vi har fått nån skit nu igen!
I alla fall så känner jag mig piggare av att ha fina fransar igen så TACK för det Jasmina!
Igår när jag var där var Jamila som är den andra halvan av salongen med en stund och tittade på för att lära sig mer om Volymfransar. Och vet ni vad? De pratade om att hon ska börja träna på riktigt nästa vecka och då frågade jag om de ville ha hjälp med att hitta en villig ”försöksperson”. Så håll utkik, kanske det dyker upp en efterlysning här inne snart!
Strax väntar dejt med en vän som jag inte träffat på LÄNGE och sen i eftermiddag KOMMER ELION HEM!! Alltså åååååååh vad jag längtar efter den lille duracellkaninen. Kan behöva en dos av hans energi här hemma hihi.
Kram!
Nu går hon lite här och där varje dag men letar upp nånting att hålla i efter en stund 😉
Sovande barn – check! Idag lyckades till och med M mata Aston vilket var första kvällsmålet i hela hans liv. Men sen var det mamma han ville ha, för att komma till ro och somna. Haha lillplutten. Men jag klagar faktiskt inte det minsta! Elion var inte alls mammig som sagt så jag njuter nu. Den här bebisperioden med två små är ju vääldigt intensiv så det är nog extra viktigt att försöka njuta tror jag annars kommer de helt plötsligt vara 2 och 3 och alltså inte alls bebisar längre. För den är ju såå speciell, bebistiden. Även om det också bara blir roligare och roligare. Idun är ju skitrolig nu!
Vi har nog nästan helt bestämt att vi ska komma iväg på en utlandsresa nästa juni. När kan man boka resor för sommaren 2017!? Snart hoppas jag haha. Vill ha något att längta till! Först pratade vi om augusti, så nära inpå min skolstart som möjligt men det kan bli lite tokigt ifall jag har någon omtenta (hoppas inte) som ju är precis innan kursstart… Alltså OM jag skulle ha det skulle jag behöva plugga på resan och naee…. Så juni precis efter skolan slutar blir nog mer avkoppling. Känns som en fin belöning också, då kommer vi ha pusslat och pusslat och pusslat för att få vardagen att gå ihop i två terminer med skola och jobb :).
Nu blir det soffläge och TV. Helt klart skönare vissa kvällar!
För en gångs skull känner jag faktiskt att det är skönt att säga hejdå till helgen och istället välkomna en helt ny vecka. Helgen var sådär jobbigt småtjaffsig här hemma. Ingen egentlig anledning men ja. Varken jag eller M har varit på vår bästa sida kan man nog säge hehe ;).
Och nu är det ju äntligen veckan när Elion kommer hem! 1 augusti är det också vilket innebär att månaden då jag ska återuppta mina studier är här. Har beställt all kurslitteratur (en ny bok och resten hittade jag begagnat) och igår var jag inne på mitt lilla kontor och ordnade upp bland block och böcker, rensade bort papper från förra kursen och sådär.
Såg på Nyhetsmorgon att det är amningsvecka. Jag har ju aldrig berättat om eller svarat på hur jag har gjort med amning med Idun och Aston men eftersom ämnet är på tapeten lite överallt den här veckan tänkte jag att det kan vara lägligt.
Jag bestämde redan när Idun låg i magen att jag inte ville amma. I princip. Sa till min barnmorska som frågade att mest troligt vill jag inte men jag är öppen för att det kanske känns helt annorlunda när hon väl är här. Så detta skrevs i förlossningsbrevet och det var så skönt att få det bemötandet, att det var ok att känna så. När det liksom var ”bestämt” kunde jag slappna av mer i graviditeten.
Anledningen till att jag mest troligt inte ville amma är nog hur det blev med Elion (ska berätta mer om det) men också för att jag faktiskt inte tycker att det är speciellt mysigt. Jag gör inte det. Den största fördelen med amning sägs vara all närhet som barnet får, men jag kan lova att mina barn har alltid fått max närhet ändå :). Det är mysigt att mata med flaska också, mysigare till och med tycker ju jag. Och pappan kan hjälpa till mer. Nu har både Idun och Aston varit mammiga så det har inte gått av den anledningen men liite mer har ju M kunnat bidra med matningen från start.
När Elion föddes hade han en infektion som gjorde att han fick åka ambulans till ett större sjukhus, han fick ligga med massor sladdar tillkopplade för övervakning och han fick sondmatas. Vill jag amma fick jag frågan när han var över två dygn gammal. Ja svarade jag. Men oj och du har inte fått hjälp med att komma igång med det blev svaret. När vi flyttades mellan två sjukhus blev det alltså någon miss om just amningen antar jag, och det viktigaste var ju ändå att Elion skulle må bra. Men jag fick börja med att pumpa. Pumpade så mycket att jag fick mjölkstockning. När ett nyfött barn har en infektion är det extra viktigt att det får barn var tredje timme dygnet runt och för oss såg varje matstund ut som så att jag fick ha Elion vid bröstet en stund innan han sondmatades och när han sondmatades fick jag pumpa för att få ur mjölken till sondmatningen och även få igång amningen. Det blev nästan en besatthet att få igång amningen för Elions skull och för att vi skulle få åka hem. Eftersom jag ville amma blev det sagt att vi får inte åka hem förrän amningen fungerar, alltså att Elion ökade i vikt av bara den. Så i 10 dagar blev vi kvar. Bodde på två tältsängar i ett gammalt undersökningsrum eftersom det var fullt i alla familjerummen där på neonatal. Ja fy det var kanske ingen drömstart direkt även om jag var lyckligast i världen över att ha blivit mamma! Och amningen blev en ond cirkel, från start förknippat med att kämpa kämpa kämpa för att ens få komma hem och det kändes bara inte värt det. Alldeles för mycket negativt kring det och jag ville ju bara njuta av första tiden med min lilla bebis. Vi kom hem och det funkade helt okej med amningen men vi skulle ge lite på kopp efter varje amning för att han skulle fortsätta öka i vikt. Vilket resulterade i att han kunde tutta på mig i två timmar varje gång och bara väntade på det som han visste kom efteråt haha… Så efter nån månad bestämde jag mig för att det fick vara nog. Att mata sitt barn ska inte vara förknippat med jobbiga känslor, då är amningen inte ett bra alternativ tycker jag.
Så därför tänkte jag som jag gjorde med Idun. Och kände fortfarande likadant när hon var född. Sen blev jag gravid när hon var tre månader och då kände jag verkligen att amning inte var ett alternativ, även om jag då funderade noga noga på det med tanke på att det mest troligt är sista gången jag får chansen. Men nej, amning är inget för mig. Jag har testat, tycker inte att det är mysigt och hade tyvärr inga positiva erfarenheter av det från start. Men mest är det bara inget för mig helt enkelt.
Jag har inte skrivit om det förrän nu för att jag i början med Idun helt enkelt var för rädd för att jag skulle få negativa åsikter. Man är väldigt känslig som nybliven mamma och omvärlden kan ofta vara alldeles för hård och dömande. Jag ville inte riskera det helt enkelt, ville bara njuta av tiden med min perfekta lilla bebis. Nu är den osäkerheten borta för längesen, med Aston fanns den inte ens för jag var bara så lycklig i vetskapen om att vi hittat det sätt som funkade perfekt för oss. Vi fick dessutom bara bra bemötande på BB och av vår BVC-sköterska som resonerar precis som oss att det är ett val upp till var och en.
Jag tycker det är BRA att ämnet lyfts som i dagens Nyhetsmorgon, att amning är jättebra om man bor i ett land där det inte finns bra vatten tex, då ÄR amning bättre. Men här i Sverige finns det alltså allt mer forskning som tyder på att amning inte alls förebygger allergier etc som det pratades mycket om för 20 år sen. Jag är själv ersättningsbarn och inte allergisk mot nåt. Jag vet amningsbarn som råkat få både det ena och det andra. Ja, amning är ett sätt att mata sitt barn på, men nej det är inte det enda sättet och framför allt inte det bästa sättet bara för att det var det första sättet som fanns.
Nu blev det visst jättelångt inlägg men kort och gott om ämnet – jag tycker helt enkelt att vi alla ska göra precis som vi själva vill med matning våra barn, så länge vi gör det med KÄRLEK.